I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Jag ligger i Annas säng. Det blev ingen storm och jag funderar på att sluta blogga. Jag har onda avsikter. Och jag önskar vekligen att du förstod. Men det kanske du gör. Snart åker jag till Spanien utan kontakt med Sverige.

Klump i magen. Men ikväll slipper jag sova själv. Och jag känner mig en aning jättestressad.

Jag står inte ut. Herregud. Jag förflyttas till nian och allt jag gör hela veckorna för att överleva är att längta till helgerna när jag ska få fly till Malmö. Samma sak. Och sen, för att göra allt lite värre, komma hem till en dator där man möts av en spark i magen. Jiha.

Nåväl nåväl, imorron gör jag nåt drastiskt!

Jaha, och varför kom klumpen tillbaks nu?
Jag tror jag vet. Man får låta bitter om man vill.
Ni förstår inte mig.
Men du förstår inte hur bra jag tycker att du är.
Nej, ni förstår inte alls. Hur ska ni kunna förstå när jag inte ens gör det själv?

And it's easy to see when you're safe in a distance.
It's easy to speak when you can't feel anything.
And somebody's got to take the blame
and I blame myself every single day for having you and losing you
But all this time you were always on my mind...

Men om man inte vill då?
Om man mår bättre utan?
Fast man mår bäst med?
Vad i helvete gör man då?

Nej, förlåt för att ni får läsa sånt här. Det är sånt som egentligen inte borde publiceras. Men ni undrar ju vad jag tänker på. Och ni kan aldrig nånsin förstå.

Uh, jag blir så otroligt trött på mig själv och om jag inte hittar den där motivationen snart så vet jag inte riktigt vad jag ska göra.

Och fuck, jag har glömt det där som man måste komma ihåg om man ska ladda mobilen via internet. Åh! JAG BLIR GALEN. Och nej jag tänker inte gå ut. Nu blev jag sur!

Ey, jag ser den där snubben över-överallt nu! Han förföljer mig. Är han mitt öde kanske? Icke. Nej nej.

Idag hade vi Spanien-planering. Åh, jag verkligen hoppas att vi kommer till en fin familj. Då kan allt verkligen bli fint och bra! Annars bli veckan nog en aning jobbigt!

Ju mer jag tänker på gårdagen desto konstigare blir det. Sen natten på den. När jag vaknade varje timme men somnade om så sjukt fort igen. Och tänkte verkligen att jag skulle vara sjukt trött när jag vaknade kvällen innan men icke. När klockan ringde så var det bara "okej, då går jag väl upp då". Suspekt dag. Fast jag tyckte verkligen om den. Tycker!

Och det är verkligen sinnes hur sjukt sugen jag är på sommar nu! GUD! Ja, jag missbrukar herrens namn. Synd. Fast en grej som faktiskt är synd är att jag missade flatan på vår skola idag. Jag menar, rött hår och gröna kläder låter ju minst sagt intressant! :)

Naj, om man kanske skulle få i sig lite mat och sen cykla iväg kanske?

Endast för att Anna är den enda som ogillar när jag inte har bloggat på en hel dag.

Yes, klockan är 23:03 och jag kom nyss hem. Fan, jag gillar impulsiva dagar. Jag gillar ju verkligen sånt egentligen. (åh, det finns så mycket att göra om, göra rätt) Nåväl, nåväl, att vara djupa på kinarestaurang är grejen! :* Även om jag inte riktigt fick fram vad jag ville. Som antagligen är bra eftersom jag nu börjar tvivla på mig igen. Ah, men det gör inte så mycket. För jag vill vara precis som jag är. (åh, jag kommer ihåg när mamma gav mig en skiva och skrev "tack för att du är den du är" <3)

Och gud vad jag längtade efter fredag imorse när jag kom till skolan. Herregud, vårkänslor07 på det! Mh-mh-mh. Jag känner mig berusad. Och om man känner sig berusad efter två glas isvatten så är det nåt som står väldigt rätt till :) Hög på livet? Någon? Även om jag tänker alldeles för mycket än. Ältar och går igenom. Så mycket man kunde gjort rätt och istället gör fel.
Fast jag blev lite besviken på den sista rundan! Iofs är den inte slut än.

Jaha, jag har allt ett fint liv jag. Nyss ringde ung vänster mig och ville att jag skulle komma på ett möte på onsdag. Ytterst spännande. Man kanske skulle dyka upp ändå. Det hade ju minst sagt varit intressant. Och gud vad jag finns i deras register. Älska att snubben som ringde inte ens pratade skånska. Och älska min första tanke när jag såg numret.

Och gud vad jag alltid ska lyckas trassla in allt i nån jävla röra där jag aldrig hittar någon utgång!
Men nu har jag iaf sett båda sidorna.

Jag borde skriva spanska och leta upp bild och jag borde verkligen ta tag i projekt. Lägg märke till borde!

Vem var det som igår kväll berättade för ett lyssnande öra att imorron, imorron ska hon göra nåt vettigt av sin dag?
Självklart var det jag. Och lika självklart ligger jag kvar i min säng utan att överhuvudtaget gått upp för mer än frukost.

Min mamma vill ha med mig ut på promenad. Hon säger att det är vårväder. Jag vill köpa en klänning. Jag borde följa med och ja. Bara göra det. Hur svårt kan det vara egentligen? Jag vet att jag för några månader tänkte "tänk om Emmy dör. Tänk om hon dör utan att jag har visat hela världen att hon är min och att jag är stolt". Och nu är det försent. Ja, det är lätt att vara efterklok och sånt. Men gud, jag har ju inte sagt nåt än. Jag är sämst på sånt. Bara jag får ut första ordet funkar det. Men det är ju det jag inte får. Precis som vanligt.

Jag borde verkligen, verkligen byta ut det där osäker-svaret. För jag blir bara mer och mer säker. Men jag är för feg. Och jag skulle aldrig vilja erkänna att min teori är fel. Fast det behöver den ju inte vara. Suspekt.

JAG. ÄR. SÅ. JÄVLA. DUM.
Satans dumma. Jag borde låsas in nånstans långt bort.
Och det känns som om detta kommer bli en lång och osammanhängande blogg.
Men jag skiter i det precis som vanligt! Och ärligt talat så längtar jag mest av allt efter en liten köksvrå nu. Vår köksvrå!

Igår, fredag, bestämde mig för att lyssna på Laakso på resan påväg till cruel town. Och så kommer "dancing queen" så fint. Och kommer ihåg att jag tänkte, under deras konsert på arvika, att jag skulle skriva ner hela texten, eller det där viktiga iaf, här när jag kom hem. Så fort jag kom hem. Jag vet inte om jag gjorde det. Men det är, hursomhelst, klockrent.
I am a waste of time
If you ask me, if you ask me I'll tell you to be
Be gentle to yourself go find someone else
Be kind to yourself go find someone else
Sure I will hate myself when you find out that someone else is better than me
And the hell I made you live
I've got my moments, I've got my moments,
I've got my moments when I'm less sober I've got my moments,
I've got my moments I've got my moments when I am less aware of what I am, where I am
Less concerned about where you are
With who you are and why we are oh so apart
Som sagt, och Laakso lyckades beskriva allt bra. Och dessutom utan att dra ner mig i skiten.

Jag undrar varför ingen tycker det är konstigt med ett års kronisk storm?

Och ja, när jag försvinner med alkohol i blodet, så snälla leta efter mig. För jag ligger nånstans och gråter. Fan, varför har jag blivit såhär? Men iaf, leta efter mig. Klappa mig lite över håret och låt mig gråta klart. Eller, det viktiga är iofs att jag blir hittad. Annars ligger jag kvar i en evighet och blir helt söndergråten. Eller förresten, hitta mig alltid! Oavsett om jag alkohol i blodet eller ej.

Jag önskar att jag kunde komma fram nångång. Till ett ställe som känns helt rätt och som jag får stanna på. Det är därför jag gärna gärna åker runt lite överallt, hela tiden. För att hitta det där perfekta stället. Frågan är ju om man kommer hitta det eller om man kommer sluta som alla dessa konstiga människor på tåg. Som knakaren med sin hund, som var tvungen att fly från hundens husse för att han slog henne. Eller som han som sitter och rycker på axlarna och skrattar för sig själv. Fast å andra sidan kanske jag redan är en av dom. Jag kanske redan är lika konstig som dom.

"...but we could still be friends. Yeah, big chance. It never works out well"

Idag är det fan första gången på minst två veckor som det inte runnit tårar på mina kinder. Om jag inte räknar den där stunden på bussen imorse som var ytterst jobbig, med tanke på vad det var för dag idag. Det känns läskigt skönt att mina föräldrar är hemma även om det mest känns som om man är på besök över jul eller nåt. Och imorron ska jag till Jonas & cruel town. Det känns också ganska skönt! :)

Åh, det känns som jag är på uppgång. Men ärligt talat så är jag sjukt rädd för denna dagen. För jag vill egentligen inte alls gå vidare. Är nog rädd för att glömma. Rädd för att sluta känna. Rädd för allt. (allt, allt, allt kommer till den som vågar vara rädd)

Nåväl nåväl, Håkan till siesta. Hahaha, gud det blir en ytterst spännande siesta detta året! Dessutom ska jag med min mamma på äventyr efter skolan imorron. Mh-mh-mh. Och egentligen är nog Henke världens bästa utan att han vet om det!

Jag är så otroligt dålig. Så sjukt sjukt dålig. Fan.

Jag går och grunnar på ytterligare en sak nu. Hurm. Just nu blir mitt huvud bara översvämmat av olika idéer. Och dessutom orkar jag inte med skolan nu. Verkligen inte. Jag hade tom glömt spanskan tills imorron. Men Soffan ringde och påminde mig och tvingade mig att göra den. Och nu har jag ju faktiskt pluggat lite på det där andra också. Fan jag väntar bara på klagomålen. Väntar väntar väntar. Om ca ett dygn kommer mina föräldrar hem. Verkligen suspekt att det ändå gått såhär fort. Dessutom börjar jag få ångest över min idrottslektion på torsdag. Jag har alltid tyckt att sånt är läskigt. Jag kan liksom inget om sånt.
Jag är trött. Jag sover mycket mer än jag borde. Och jag tänker inte fortsätta citatet! Verkligen inte. Plus att imorron måste jag bära med mig min dator till skolan. Heja och hurra. Plus väska med böcker plus kockkläder. Jaja.
Godnatt antar jag.

Okej, jag trodde verkligen att L-word skulle få mig att må bättre. Men det blev nästan tvärtom. Åh. Eller... så var det ett tecken... :) Tänk om det var ett tecken. Fan, det hade verkligen varit perfekt. Kanske inte sex månader men det hade varit fint!
Dessutom insåg jag att jag antagligen aldrig kommer få tillfälle att bryta ihop inför mamma. Hon kommer vara sjukt trött osv. Jag måste själv fixa isf. Säga "mamma jag ljög när jag sa att det inte hänt nåt särskilt".

Åh gud, jag är den jobbigaste personen i världen..
Förlåt.

och med detta inlägget försvinner nog bilden från förstasidan.

Nu hörde jag nyss tåget som vi satt på för exakt en vecka sen. Åh gud. Jag önskar så sjukt att det var förra veckan! Men igår fick jag prata med henne (precis som förra måndagen) i en och en halv timme, precis som förr. Fast ja, nu ligger det nytt papper på mitt golv.

Imorron kommer min mami och papi hem. Konstigt & suspekt. Men ändå ganska skönt. Speciellt med tanke på att jag planerar att bryta ihop inför min mamma och berätta allt allt allt. Och hoppas på att hon ger mig ett gott råd angående det jag funderar mest av allt på hela tiden nu.

Och jag är så dum. Jag är så dum. Man kan verkligen få veta aaallt på internet. Och där rasade det igen. Det börjar ta på mina krafter att bygga upp allt gång på gång på gång.

Jag säger som jag sagt förr: jag längtar tills ikväll! När är det kväll?

Var är alla människor? Vad gör alla människor? Varför har alla människor i hela världen nåt att göra utom jag? (jag vet att min blogg är ytterst jobbig, förlåt) Och varför gör det så ont? Jag har världens sämsta idé och om ingen stoppar mig snart kommer jag göra det. Det kommer jag. För detta funkar inte. Jag är ledsen, men det funkar inte. Kroniskt illamående är inte att rekommendera. Så. Fan.

Och dödödödö. Varför sitter jag och lyssnar på "Mr Brightside"? FAN.
NOW THEY'RE GOING TO BED
AND MY STOMACH IS SICK
AND IT'S ALL IN MY HEAD
BUT SHE'S TOUCHING HIS CHEST
NOW HE TAKES OFF HER DRESS
NOW LET ME GO
AND I JUST CAN'T LOOK
IT'S KILLING ME

Bang, bang, bang. Tio sparkar i magen. Jag mår illa och jag kan inte andas. Och yes, nu måste jag iväg och vara glad och trevlig igen. Jag klarar inte detta. Åh. Snälla nån, bara rädda mig!

Jag klarar inte av att vara ensam. Och jag klarar inte av denna situationen. Åh åh åh.
Hej, klump. Jag vill inte att du försvinner. Bara om du försvinner av rätt anledning. Som säkert är fel i denna situationen. Seriöst, jag klarar inte av det. Det går inte. Åh. Och tröjan luktar inte längre.. :(
Jag vill att Janna ska komma ner med matvete.
Jag vill att du ska ringa.

Anna sa det bästa som någon sagt i denna suspekta situationen igår.
Jag måste klara detta.

Nu har jag ändrat. Jag trodde inte att jag skulle klara det. Det gjorde jag knappt heller. Jag gråter så att jag knappt får luft. Jag måste tänka på annat. Jag måste städa och plugga. Men jag vill inte. Jag vill inte tänka på nåt annat... Jag vill bara att det ska vara som vanligt. Fan jag hatar mig sjäv för att jag skickade det där smset. Jag trodde att jag ville veta. Men det ville jag inte. Ångra dig människa, snällasnällasnälla! Och läs inte detta, snälla. Jag vill inte framstå som en jävla idiot. Nu ska jag spola ner vårt papper. Hur mycket papper som helst med våra tårar och med vårat snor. Sen ska jag diska dina glas. Och försöka att inte behålla tidningen.

Jag har så mycket att prata om men jag vet inte med vem. Dom jag brukar prata med sånt om är mamma och Emmy. Och nu är det bara så jävla ensamt. Och Hobbe ligger kvar där han låg hela förra natten. Tänk om han vore vårat barn...

Idag = den värsta morgonen i hela mitt liv. Och dessutom hade Henke försovit sig och jag fick vänta helt ensam dom där hemska minutrarna. Sen hoppade Lovisa på och allt bara brast. På en jävla Apelrydsbuss... Skolan var hemsk. När Sofie släckte och låste dörren. När Henke kom och ville veta vad som hänt. Gud, bara tanken på att säga det var hemsk och mina ögon fylldes av tårar. Jag sa bara halva meningen. Men vid lunch klarade jag att säga det till Lisa. Utan att staka mig och utan att gråta. Sen flöt att på lite lättare. Tills jag kom hem. Hela dagen har jag tänkt på vad som ligger i min säng. En tröja som tillhör en person som helt plötsligt försvann ur mitt liv på några dagar, (dumma telefon, ring inte nu, inte när hela jag är full av tårar.) nästan lika plötsligt som den kom in i det. Det är en svart AIK-tröja. Det står Emmy på ryggen. Fem månader. Precis på dagen. Och nu känns allt sådär jävla nattsvart igen. (hej mamma, ja, jag mår bra, nej det har inte hänt nåt. åh, herregud jag hade ändå inte kunnat gråta i telefonen när hon är på andra sidan jordklotet.. men det känns så jävla dumt att inte kunna säga nåt. ÅH) Nattsvart ja, och jag har inte alls lust att låtsas som ingenting och vara trevlig över en middag. Åh, sen flyr jag till Lovisa iaf. Mys. Och imorron kommer Anna!

Jag sitter i skolan. Jag har en klump i magen. Vi ska göra ett religionsarbete. Jag vill inte.

Nu tycker inte jag att alla ska vara glädjedödare här. För jag mådde bättre. Sjukt bättre. Men nu sitter jag här och gråter igen.. Suck. Och klockan är nästan elva. Jag är sjukt trött. Och min engelska är dålig. ÅH, nej nu var inte detta kul längre. Nu var det inte lätt att andas längre. Jag kräver inte mycket längre, jag gör inte det, bara någon annans röst här. Som bara pratar. Som man inte behöver lyssna på men som bara gör mig lugn.

Jag vill slå på dig. Jag trodde aldrig att jag ville slå nån. Men jag vill slå dig. Hårt, hårt, hårt. Och varför gjorde Lovisa av boken? Den är borta. Åh. (och sluta fråga vad det är med mig! bara prata prata prata)

Okej, det är måndagkväll. Här sitter jag, i mitt hem, med Soffan & Lovisa. Vi dricker vin/öl och äter ost. Det känns bra med tanke på att våra liv är lite jobbiga osv just nu. Iaf, mitt & Sofies. :) Eller, jag vet inte. Det känns iaf bra. Men det känns så sjukt skönt att slippa vara ensamt. Nu sittar dom två och bara pratar. Och det känns så skönt med röster! Puss på dom <3

Och nu har Lovisa tagit bort fliken. Och DET känns bra!

Idag är det söndag = imorron är det måndag. Jag orkar inte men det är ju ändå bra. Så att tiden går liksom. Jag är så jävla dum som inte tar bort den fliken. Är så jävla dum som tvunget ska titta på den i tid och otid. Men den är ju så himla fin... Det var ju så himla fint... Oh, take me back to the start! Jo, "the scientist" passar ju ganska bra också.

Eh, söndag ja. Det innebär också en vecka med GI och det i sin tur innebär minus två kilo. Utan större ansträngning. Man tackar ju inte direkt nej. Imorron måste jag handla. Jag hoppas att någon vill följa med mig för annars kommer det kännas konstigt. Jag hoppas att någon vill prata med mig imorron. Jag hoppas att någon kommer och hälsar på mig imorron. Allt känns så ensamt.

Min bror har stukat foten. Så nu hoppar han runt på ett ben med en käpp i handen (ja, den käppen). Han ska även sitta uppe och titta på landskampen mellan Sverige och Costa Rica (tror jag) och det kommer jag nog också att göra. Kanske. Vi får se.

Åh hej. Nu blev det svårt att andas igen. Nu känns klumpen sådär alldeles för stor igen. Jag saknar Emmy.

Idag är en suspekt dag. Jag har bara sprungit och gjort saker hela dagen för att slippa tänka. Först gjorde jag typ all läxa vi har fått, sen gjorde jag pizzadeg och bakade bröd. Sen tog bort ljusstakar och sånt, tvättade och strök. Jag är trött.

Jag känner att gårdagens roligaste, eller kanske inte roligaste men ja, händelse inte har fått nån uppmärksamhet alls. Jag träffade Jakob. Från min klass på högstadiet. Som jag inte träffat sen avslutningen eller kanske lite där på sommaren. Jag kommer inte ihåg. Träffade iaf honom igår på Torstens. Trevligt värre men det kändes väldigt konstigt. En person man träffat varje dag i tre år och sen inte träffar på typ tre år. Det kändes som om jag pratade med nån jag kände i mitt förra liv. Ytterst suspekt.

Åh, gud. Jag önskar att jag fick prata med Emmy. Jag önskar att jag vågade ringa. Men det gör jag inte. Vill inte tvinga henne att prata med mig om hon inte vill. (och nej, det känns inte bra att få hysteriska gråtattacker lite hela tiden. Det var som imorse när mamma ringde och väckte mig. "hur mår du?" "bra" "det har inte hänt nåt annat?" "nej" det känns så jävla dåligt, så jävla fel..)

Jag behöver handla. Men hon som skulle ringa när hon skulle handla så jag kunde få följa med har inte ringt. Egentligen är jag lika glad för det. Hade nog inte orkat låtsas varit glad idag.

"Gud vilken lättnad jag kände i natt. Eller känner rättare sagt. Åuh. Denna gången ska jag göra allting rätt. Jag vet inte vad det är eller vem som gett mig en andra chans. Kanske är det så att jag förtjänar det? Fast vad spelar det för roll? Huvudsaken är att det känns som en andra chans. Och det är då man ska lära av sina misstag. Det ska jag göra denna gången."

Och nu har jag tittat på den där bilden alldeles för länge. Och gissa vad som händer!? Jo, radion ska tvunget spela "det kommer bara leda till nåt ont" och jag börjar gråta igen.

Och varför lär jag mig aldrig av mina misstag, vilket ämne det är jag har en brist på? Varför varför varför, när jag fick en andra chans och allt.

JAG
VILL
INTE
!

Jaojao, inatt blev jag uppringd anonymt och jag blev rädd och sånt. Och idag kunde Sofie inte hålla sig, och sa att det var Pierre. Suck. Men en sak som är otroligt spännande är iaf att mitt sj-kort blev uppdaterat idag. Grått kort och gratis kaffe är ju alltid fint.

Imorron chansar jag på att det blir soppa till lunch i skolan och tänker ta med egen mat. Gud, jag är ju seriösare än seriösast!

Dessutom växer klumpen. Jag vågar vara rädd!

Alltså, jag är så sjukt sjukt trött. Och dessutom helt ensam hemma. WOW. Nu ska jag gå ner och laga mat sen ska jag plugga spanska och sista men inte minst lägga mig i min säng och kolla på den film. Och kanske köpa choklad eller snickers för det får jag faktiskt äta :D


Och jag undrar allt om det var ett tecken att jag träffade på vår kurator imorse när jag sprang runt på kommunhuset och skulle hämta mitt busskort. Antagligen är det de men ingen svarade på min fråga om när kuratorn var på skolan så vi får väl se hur det blir med det där. Fast jag har ju trots allt lovat mig själv det...

Dumma dumma dumma regn som faller hårt från himlen (himmeln för nordbor som gillar att mobba mig <3). Dumma dumma dumma som faller just när jag måste springa iväg och posta tre brev. Jaja, det kunde varit värre. Fööör idag fick jag en kamera. WOOOW. Den är söt och vi komletterar varandra ganska bra.

Och för er som är intresserade och har undrat hela dagen hur det gått för mig i min första GI-dag så ska jag glatt berätta att det minsann går prima. Ah. Men jag vill ha bulle, eller bröd, eller godis. Antagligen mest för att jag vet att jag inte får. Ikväll ska jag äta lasagne. Det tycker jag är gooott!

Åh, nu kom "december" här och det känns så skönt att jag har ett nytt minne till den; springades fram och tillbaks med Emmy i släptåg.

Waha, idag är det måndag, tralalalaa. Min mamma klär av granen och det känns sådär lagom konstigt. Speciellt med tanke på att dom åker imorron.. :O Nåväl, imorron skola och igår smsade jag med Henke som hade åkt till Båstad i tron om att vi började idag. Illa. Men vad som var mest illa var att jag inte fattade att han var här förrän han satt på tåget hem igen. "den tanken slog mig också...men du fattade ju inte vinken..."
Jag funderar på att duscha eftersom sist jag gjorde det var i Emmys dusch. Hehe. Men jag har ett G på min hand. Och dessutom blev jag ett G-barn i det där testet på facebook. Fnys! Alla vet väl att jag är ett MVG-barn! :D Hahahaha. Och idag gnällde jag för mamma över att jag inte har haft nån motivation alls till skola det senaste halvåret. Men javisst, det ordnar sig nog, 2008 och allt.

Nu har jag läst igenom mina & Emmys msn-konversationer :) Spännade. Men det roligaste var ände "haha jag gillar inte coop" <3
Trevlig dag detta. Ohja. Imorron är det måndag och nästan skola. Jag vill inte :D Och ikväll ska jag nog svulla med godis och film eftersom min GI-period börjar imorron. He.

Okej, jag kanske inte är kreativ men åtminstone uppfinningsrik. Jag gick ut i snön med en basker på huvudet, och då snackar vi verkligen en riktig basker, och lyssnade på den ultimata spellistan. Jag kände mig så lätt. Som om jag nästan flög fram. Och det blev så lätt att andas. Det kändes som om man precis hade fått jullov och har två veckors ledighet framför sig. Jag önskar verkligen att jag hade det. Nu har jag inte det men jag har iaf två veckor av betydligt mer frihet än vanligt framför mig. Och det är ju också bra. :)

Sådär ja, nu har tom Förslöv fått lite snö. Efter regnet och haglet. Då trivs jag hemskt mycket mer än vanligt. Det är iaf nåt som är säkert. Fast jag är allt lite bitter över att jag inte är kreativ nu när Emmy säger att hon är och att hon håller på med oljefärg. Åh, jag vill ha ett stafli och stå fint med basker nu. Shit, nångång ska jag verkligen bli sån. Det är min största dröm.

(ångesten över skolan smyger närmare och närmare, usch och fy!)

Ja, det är allt en jäkla tur att man inte skulle jobba idag. Stackars Soffan som skulle upp sex!  Jag är hungrig och borde äta frukost. Jag har precis skrivit handlingslista till min fina GI-mat som jag ska börja med i ööövermorgon. Haha, detta kan bli kul. Fast det verkar ju minst sagt gott iaf.

Nej, frukost it is!

Åh, herregud. VIlken dag. Dagen börjar med att man vaknar i Örebro av alla ställen. Åker sen tåg i många timmar, köper bikini & badbyxor med mamma eftersom dom åker på TISDAG. Åker sen hem, äter tittar på TV och helt plötsligt skriver Soffan att hon & Pierre kommer och hämtar mig om tio min. Jaha.  Hamnar tillslut på torstens men går vidare mot morris, dvs gamla nåbar, mitt och Soffans häng. Vid två stänger dom men vi stannar kvar, blir uppskriven på vip-listan till nästa fredag och hamnar i deras kök och äter pizza med hela personalen. Vad är oddsen liksom?! HAHAHA.
PUSS PÅ!
Nu är jag trött och ska sova inom kort.

Jag är hemma. Jag vill inte vara hemma. Fast idag var det skönt som fan att åka tåg. Och jag har äntligen förstått vad Lovisa menade med 27 september grejen tack vare min otroligt braiga bok. Och gud, gud, gud!

Nu är jag rädd och får åter igen den där klumpen i magen.

Sådär ja, nu har jag varit ute på en promenad med Micke i en timme. Det blåser som fan och vi höll på att ramla nästa hela tiden men jag blev knappt blöt om fötterna. Converse är grejen!
Och nu hittade jag den där B-sidan på "columbus" som jag inte hört på Emmys dator. Spännande :) Jag tänkte ju på den senast igår.

är det enklare att hata än att tiden bara går?

Hejochhå. Det snöar massor och det är fullt med snö på marken. Gud, jag älskar detta! Jag borde helt klart gå ut på en promenad för är det nåt som gör mig barnsligt lycklig så är det ju stora snöflingor i mitt hår :) Mina planer för dagen är ju förövrigt fina. Tömma Emmys kylskåp, fylla det igen, göra lite projekt, åka upp på stan och sen möta Emmy. Frukost hade varit gott. Och sen en liten utflykt ut i snön. Mh-mh-mh!

Hallihallå eller tjo tjena! Nu är jag i Örebro. Spännande och sånt. Här är det snö, hurrey. Emmy vill bara somna om hela tiden, fast nu fick jag en klapp :D Och en puss.
Idag ska jag nog få min julklapp. Då blir jag glad. Happyhappygirl. Och nu ska jag nog kolla in om det går nåt bra på bioo.