"nu äter du nötter igen"
JAG. ÄR. SÅ. JÄVLA. DUM.
Satans dumma. Jag borde låsas in nånstans långt bort.
Och det känns som om detta kommer bli en lång och osammanhängande blogg.
Men jag skiter i det precis som vanligt! Och ärligt talat så längtar jag mest av allt efter en liten köksvrå nu. Vår köksvrå!
Igår, fredag, bestämde mig för att lyssna på Laakso på resan påväg till cruel town. Och så kommer "dancing queen" så fint. Och kommer ihåg att jag tänkte, under deras konsert på arvika, att jag skulle skriva ner hela texten, eller det där viktiga iaf, här när jag kom hem. Så fort jag kom hem. Jag vet inte om jag gjorde det. Men det är, hursomhelst, klockrent.
I am a waste of time
If you ask me, if you ask me I'll tell you to be
Be gentle to yourself go find someone else
Be kind to yourself go find someone else
Sure I will hate myself when you find out that someone else is better than me
And the hell I made you live
I've got my moments, I've got my moments,
I've got my moments when I'm less sober I've got my moments,
I've got my moments I've got my moments when I am less aware of what I am, where I am
Less concerned about where you are
With who you are and why we are oh so apart
Som sagt, och Laakso lyckades beskriva allt bra. Och dessutom utan att dra ner mig i skiten.
Jag undrar varför ingen tycker det är konstigt med ett års kronisk storm?
Och ja, när jag försvinner med alkohol i blodet, så snälla leta efter mig. För jag ligger nånstans och gråter. Fan, varför har jag blivit såhär? Men iaf, leta efter mig. Klappa mig lite över håret och låt mig gråta klart. Eller, det viktiga är iofs att jag blir hittad. Annars ligger jag kvar i en evighet och blir helt söndergråten. Eller förresten, hitta mig alltid! Oavsett om jag alkohol i blodet eller ej.
Jag önskar att jag kunde komma fram nångång. Till ett ställe som känns helt rätt och som jag får stanna på. Det är därför jag gärna gärna åker runt lite överallt, hela tiden. För att hitta det där perfekta stället. Frågan är ju om man kommer hitta det eller om man kommer sluta som alla dessa konstiga människor på tåg. Som knakaren med sin hund, som var tvungen att fly från hundens husse för att han slog henne. Eller som han som sitter och rycker på axlarna och skrattar för sig själv. Fast å andra sidan kanske jag redan är en av dom. Jag kanske redan är lika konstig som dom.
"...but we could still be friends. Yeah, big chance. It never works out well"
Satans dumma. Jag borde låsas in nånstans långt bort.
Och det känns som om detta kommer bli en lång och osammanhängande blogg.
Men jag skiter i det precis som vanligt! Och ärligt talat så längtar jag mest av allt efter en liten köksvrå nu. Vår köksvrå!
Igår, fredag, bestämde mig för att lyssna på Laakso på resan påväg till cruel town. Och så kommer "dancing queen" så fint. Och kommer ihåg att jag tänkte, under deras konsert på arvika, att jag skulle skriva ner hela texten, eller det där viktiga iaf, här när jag kom hem. Så fort jag kom hem. Jag vet inte om jag gjorde det. Men det är, hursomhelst, klockrent.
I am a waste of time
If you ask me, if you ask me I'll tell you to be
Be gentle to yourself go find someone else
Be kind to yourself go find someone else
Sure I will hate myself when you find out that someone else is better than me
And the hell I made you live
I've got my moments, I've got my moments,
I've got my moments when I'm less sober I've got my moments,
I've got my moments I've got my moments when I am less aware of what I am, where I am
Less concerned about where you are
With who you are and why we are oh so apart
Som sagt, och Laakso lyckades beskriva allt bra. Och dessutom utan att dra ner mig i skiten.
Jag undrar varför ingen tycker det är konstigt med ett års kronisk storm?
Och ja, när jag försvinner med alkohol i blodet, så snälla leta efter mig. För jag ligger nånstans och gråter. Fan, varför har jag blivit såhär? Men iaf, leta efter mig. Klappa mig lite över håret och låt mig gråta klart. Eller, det viktiga är iofs att jag blir hittad. Annars ligger jag kvar i en evighet och blir helt söndergråten. Eller förresten, hitta mig alltid! Oavsett om jag alkohol i blodet eller ej.
Jag önskar att jag kunde komma fram nångång. Till ett ställe som känns helt rätt och som jag får stanna på. Det är därför jag gärna gärna åker runt lite överallt, hela tiden. För att hitta det där perfekta stället. Frågan är ju om man kommer hitta det eller om man kommer sluta som alla dessa konstiga människor på tåg. Som knakaren med sin hund, som var tvungen att fly från hundens husse för att han slog henne. Eller som han som sitter och rycker på axlarna och skrattar för sig själv. Fast å andra sidan kanske jag redan är en av dom. Jag kanske redan är lika konstig som dom.
"...but we could still be friends. Yeah, big chance. It never works out well"
Kommentarer
Postat av: anna
jag förstod inte var du tog vägen igår
Postat av: Lovisa
:(
Postat av: Sofia
Jag ska alltid hitta dig!
Trackback