I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Hej. Jag tror att jag utvecklats till världens sämsta bloggare. Men det är okej. Eller egentligen inte eftersom jag ungefär samtidigt som jag slutade uppdatera bloggen stup i kvarten slutade skriva dagbok. Så om några år har jag ingen aning om vad jag gjorde våren 2010. Eller hur jag mådde. På tal om att må så känner jag mig nästan gravid, haha. Jag har blivit sjukt klumpig, säger och skriver fel ord hela hela tiden, hänger inte med i svängarna, är konstant trött osv osv.

Idag har jag ätit sill & potatis eftersom jag nog lär missa det under midsommar. Men det lär bli en fin midsommar ändå. På fredag ska vi till Köpenhamn och på lördag åker jag på en minisemester till Förslöv. Börjar bli dags att åka hem och ha ett kylskåp fullt av mat hela tiden känner ju jag.

Nej, snart kommer Emelie äntligen hem efter en lång arbetsdag så man kanske skulle ta ett ryck och snabbstäda lite. Puss

Alltså, jag blir ledsen. Jag fyller år en gång om året (precis som alla andra) och det inträffar i maj. I maj ska det vara sol och varmt och fint. Inte sex, S E X, jävla grader och regn. Sex grader är det knappt på vintern i skåne (förutom detta fantastiska år då. och nej det beror inte på att klimatförändringarna inte finns, det beror på att jordens bana runt solen är oval och vissa år kommer jorden närmre solen, vissa längre bort, därför blir vintrarna vissa år milda och vissa år kalla som fan. samma sak med sommaren, vissa år blir den varm och fin, vissa år kall och grå. Detta fantastiska år är jorden tydligen längre bort från solen än vanligt...). Jag som ville ha årets första äta-utomhus-middag. Men icke. Nåja, jag hoppas att jag får en fin födelsedag ändå. Sjukt att det är ett år sen sist. Sjukt att man sprungit på systemet i tid och otid i ett år nu. Helt sjukt. Men ganska fint.

Har haft en av dom finaste söndagarna på länge. Jag vaknade utsövd efter tio timmars sömn och bestämde mig för att möta upp min fina vid bussen efter att hon jobbat. Sen gick vi och åt brunch i vårsolen. Efter det mötte hon upp sin bror och gick på shoppingtur medans jag gick hem och var duktig och pluggade lite inför tentan. Och när dom kom tillbaks gick vi och köpte glass för att sedan lägga oss i solen i folkets park och bläddra lite i tidningar.

Och nu gör hon mat till mig. Ah. Nöjd tjej :)

Jag och Emelie sitter i soffan och äter nötter och dricker vin och firar att det är fredag och att solen kom fram och så slänger hon ur sig; 'jag skulle ju döpa min blogg till lilla ångestbloggen, sen träffade jag dig'. Hon är verkligen världens finaste! Puss

Hej.
Idag har jag varit på föreläsning och när jag kom hem gjorde jag & min fina (som varit min i 10 hela månader idag!) mackor som vi tog med oss ut och åt i solen. Årets första picknick och årets första vårbilder:

 

Åh, och snart kan vi sitta och dricka öl i parken mest varje dag. Herregud vad jag längtar!

Solen skiner, jag sitter och ströläser bloggar, diskar lite och om några timmar svämmar Malmö över av fina människor! Jag har renarama lyxlivet och mår himla bra! Nästan så bra att det inte gör något att allas tåg är sena, men bara nästan. Trevlig helg!

Hejhopp. Dagen blev bättre när jag kom ut i solen. Och huxflux var Pierre & Sofie i Malmö och ville träffas. Det blev en snabbfika innan dom stressade hem till Ängelholm igen för att se Alice in Wonderland. Himla trevligt. Fler spontanbesök efterlyses!

Påtal om något annat så tycker det är jävligt skumt att kylskåpstillverkare inte tillverkar reserv-hyllplan. Och jag blir så jävla trött på mig själv som lyckas ta i sönder vår glashylla i kylskåpet. Snart ger den upp på riktigt och ett nytt kylskåp är ju inte riktigt vad jag känner för att köpa just nu.

Imorron är det torsdag och efter torsdag är det fredag. Ah, det kommer bli en förjävla fin fredag! Gud vad jag längtar.

Dagens föreläsning är flyttad från 10-12 till 13-15. Vet inte alls om jag gillar det. Är mest en sån som tycker att det är skönt att komma hem vid lunch och ha hela dagen på sig med sånt som ska göras. Fast å andra sidan får jag ju nu ligga i min sköna säng med datorn på magen istället för att sitta på en hård stol. Det här med att ligga i sängen har förresten blivit mitt nya intressse. Jag känner verkligen inte för att göra nånting annat än att ligga i sängen dag ut och dag in. Inte ens när jag ser att solen skiner utanför fönstret. Jag sover elva timmar och vaknar med ögonlock så tunga att dom knappt går att öppna. Jag är så jävla trött på att vara trött. Det är som om luften gått ur mig på nåt sätt. Orkar ingenting, har ingen motivation what so ever och vill bara sova.

Behöver en diagnos, och vad man kan göra åt det. Tack!

Herrregud, jag hade glömt hur tomt det blir när ens kärlek åker, hur tråkigt allting blir. Jag, miss distansförhållande, borde väl verkligen komma ihåg sånt. Så går det när man blir sambo och alltid har henne nära. Emelie har alltså åkt till sin pappa i Tyskland i sex långa dagar. Iofs var vi ifrån varandra i en vecka över jul men då var det ändå jul, man jobbade och firade. Nu känns sex dagar som en evighet.
Fast det värsta är inte ensamheten. Det värsta är att ingenting känns roligt utan henne. Himla tur att jag har två av mina bästa vänner på fem minuters promenadavstånd!

Nej, nu borde man vara lite positiv och tänka på att det är mars imorron och att väderprognosen (nästan) inte visar nån snö på en vecka!

I helgen var vi alltså i Förslöv. Gamla hederliga, trygga, välbekanta Förslöv. Och det var fint. Fint med den där halvmetern snö. Fint att kunna låna till sig ordentliga vinterkläder och gå ut och bestiga snöberg och slänga sig i mjuka snödrivor som man gjorde som barn mest hela tiden. Kände mig mest som ett barn hela tiden och mamma blev förvirrad när vi var och handlade och trodde att vi var barn igen. Annars bestod helgen mest av mat och os. Och vin, öl och 50% minttu. Och mitt gamla rum som har sett ut som det gjort i säkert mer än tio år var tomt. Och nymålat. Annorlunda. Och snart ska min bror flytta in i det. Det känns lite skumt. Att när man kommer hem och hälsar på finns inte ens gamla saker kvar, och ens madrass som legat på samma ställe på golvet sen sängen knäcktes way back är också borta. Skumt.

Nej gud, jag har nog inte greppat att jag är utflyttad och att Malmö är mitt hem nu än.

Hej bloggi.
Känner att det nog var ett tag sen vi såg sist. Det är trist. Tyvärr har jag inte känt av nån insperation sen jag vet inte när. Men jag lever. Fast det är kallt, fast snön aldrig försvinner, fast pengarna alltid är slut. Igår firade jag och Emelie bebis (och nej, jag är tyvärr inte gravid) och åt semlor. I helgen ska vi fara norrut och hälsa på mami och papi. Jag längtar något helt sinnessjukt så antagligen är det nånting som kommer skita sig. Jag har inte varit hemma sen jul och det är snart två månader sen dess. Sjukt.
Idag pratade vi om kärnkraft i skolan och jag undrar hur många av alla dom som har åsikter om det som verkligen vet hur det fungerar och hur ett kärnkraftverk ser ut. Och sen blir jag matt, mest på att folk tror att det är miljövänligt. Förövrigt klarade jag och elva andra hemtentan vi hade över jul. Det var sjukt skönt, och där fick självförtroendet sig (äntligen) en liten puff.

Nu är jag väldigt hungrig så jag ska göra mat innan jag läser lite artiklar och blir klar med veckans uppgift.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag kommer på mig själv med att tycka att det fortfarande är spännande att tvätta i en riktig tvättstuga med två maskiner och en fungerande torktumlare och att det fortfarande är nytt att diska för hand och ställa disken i ett diskställ. Fast mest fascinerad blir jag av att konstatera att dessa känslor gör att det känns roligt. Skumt.

Jag har idag insett att jag är världens sämsta på att plugga när ingen sitter bredvid mig och klappar lite extra på mig när jag drabbas av den vanliga fan-jag-har-sökt-efter-något-i-tre-minuter-utan-att-hitta-nåt-paniken. Alltså, jag borde verkligen skaffa mig ett tålamod!

Dessutom känns det så konstigt att läsa det där. Det känns som om jag öppnat en ytterst privat dagbok utan att ha tillåtelse fast det faktiskt ligger ute på den stora webben där vem som helst får läsa. Och jag hatar att det känns sådär, jag hatar att jag ska behöva läsa om det där. Jag vill höra dig säga det. Till mig.

Jag är stressad och har ångest i varenda kroppsdel i min lila kropp. Jag vill bara trycka på stoppknappen lite, lite till. Och så vill jag ha sommar eller åtminstone vår. Snälla. Det är verkligen sjukt hur ett enda ord kan få hela min värld att rasa fortfarande. Redovisa. Uh, ryser i hela, hela kroppen.

Finaste nyårsdagen på väldigt väldigt länge! Gott nytt 2010!