I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Idag är en suspekt dag. Jag har bara sprungit och gjort saker hela dagen för att slippa tänka. Först gjorde jag typ all läxa vi har fått, sen gjorde jag pizzadeg och bakade bröd. Sen tog bort ljusstakar och sånt, tvättade och strök. Jag är trött.

Jag känner att gårdagens roligaste, eller kanske inte roligaste men ja, händelse inte har fått nån uppmärksamhet alls. Jag träffade Jakob. Från min klass på högstadiet. Som jag inte träffat sen avslutningen eller kanske lite där på sommaren. Jag kommer inte ihåg. Träffade iaf honom igår på Torstens. Trevligt värre men det kändes väldigt konstigt. En person man träffat varje dag i tre år och sen inte träffar på typ tre år. Det kändes som om jag pratade med nån jag kände i mitt förra liv. Ytterst suspekt.

Åh, gud. Jag önskar att jag fick prata med Emmy. Jag önskar att jag vågade ringa. Men det gör jag inte. Vill inte tvinga henne att prata med mig om hon inte vill. (och nej, det känns inte bra att få hysteriska gråtattacker lite hela tiden. Det var som imorse när mamma ringde och väckte mig. "hur mår du?" "bra" "det har inte hänt nåt annat?" "nej" det känns så jävla dåligt, så jävla fel..)

Jag behöver handla. Men hon som skulle ringa när hon skulle handla så jag kunde få följa med har inte ringt. Egentligen är jag lika glad för det. Hade nog inte orkat låtsas varit glad idag.