I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

MEN GUD. Jag har sinnessjukt bråttom. Andas. Måste gå till bussen om max tio minuter. Varför sitter jag här?
Var det bara jag eller gick den rakt upp i huvudet?

Bestämde mig nyss för att skita i att åka och träna. Hade varit så jävla bra om jag gjorde det men det känns inte riktigt lönt när dom stänger två. Och det andra stället vägrar jag åka till själv! Eller. Hurm, fan, jag borde.

Nu har jag helg. Projektarbetet är inlämnat och nu ska jag vara onyker två kvällar i rad. Fint. Just ja, disko-outfiten är fixad och jag har verkligen ingenting som hänger över mig, inget som stressar. Och som vanligt stressar det mig. Nåväl, nu är jag din, din eller din. Om du behöver mig.

Jag svimmar snart! Denna ångesten är fan den värsta jag varit med om. GUD! Ständigt dåligt samvete, javisst.
Oh my, oh my. Hysteriskt dålig morgon som började med att det var fint väder och det kändes som om jag var påväg till sommarjobb. Det ena ledde till det andra och tillslut kom jag fram till att det var torsdag. Sex veckor. Shit. Så på första rasten smet jag och satte mig i solen och lyssnade på min man. Då skickade Anna ett sms och hösten kommer bli fin-fin! Dagen blev bättre och det gjorde bara lite att Pierre frågade en dum fråga. Men nu har jag alltså sjuk ångest. Nåja, det kommer gå bra. Projektarbete, here I come!

Suck.
Jag ger upp nu. Utan minsta behov dock.
Och jag har som skulle skriva projektarbete direkt när jag startade datorn och inte ta rundan. Fast, när jag gjorde den där planeringen (med desperata tjejer från Danmark) räknade jag med att vara hemma fem. Alltså kunde jag unna mig detta.
Jag är sinnessjukt trött och har ont i huvudet. Sov dåligt i natt igen trots en människa bredvid. Hurm. Och när jag var klarvaken vid tre tänkte jag dumt. Och precis innan jag skulle somna, sådär när man vänder på sig, saknade jag en arm.
Ikväll ska jag försöka skriva klart det där dumma projektet och skicka iväg det. Och lugna nerverna med vin. Och min substitutsbok är fin. Fast det visst jag ju redan. Och substitutsboken número dos är tjock. Det visste jag dock ej.

(nej, ni behöver inte läsa. detta är bara mitt avslut. mitt alldeles egna)

Gud. Så mycket tankar att jag glömmer bort hälften.
Bara så otroligt jobbigt när Elsa ringde och började fråga. Jag kunde inte säga det. Kunde bara inte få fram dom fyra orden. Och andra sekunden kommer jag fram till att om jag bara ger det typ tre månader så.. blir det bra.
Och ikväll lärde Dana mig att det tydligen är värre att vara den som krossar är att vara den som blir krossad. Fast jag betvivlar det. Jag tror inte riktigt att man tänker lika mycket när man är den som krossar.
Hursomhelst så vill jag inte att du mår dåligt. Jag är ju bara inte redo, mogen, för dig med någon annan. Och jag är verkligen så himla glad att vi träffades. Vem hade jag varit om vi inte träffats? Om jag inte hade insett att jag ville till Arvika där i eftermiddagssolen på parkeringen i Hultsfred. Om inte Felix hade gett dig den där biljetten. Om ni hade slått ner tältet fem meter längre bort. Som sagt, väldigt, väldigt glad att vi träffades. Trots att jag ville strypa Anna när hon sa "det vill Sanne också" där på kvällen. Den elfte juli tvåtusensju. Trots att du inte var intresserad efter mitt första besök medans det enda jag kunde tänka på var dig och när vi skulle ses igen. Trots att jag fortfarande älskar dig. Trots att du är den första jag nånsin älskat på detta sätt. Så är jag glad att vi träffades, tacksam. Så otroligt tacksam.
Egentligen vet jag inte vad jag vill komma fram till, som vanligt, men det spelar ingen roll just idag. För detta är mitt.
Och jag vet att du är med honom nu. Och jag kan inte hjälpa att han är den enda jag hatar. Han och Hitler. Och jag tänker inte säga hans namn. Tänker inte tänka det. För varje gång jag hör det är det som om jag flyger bak, rakt in i en vägg och att du sen står och sparkar mig i magen, om och om och om igen.
Och ju mer jag hör Ansgar & Evelyne ju säkrare blir jag på att det handlar om oss. Som första gången jag lyssnade på den efter ja, den där dagen. I bussen i Spanien. Bredvid HP och jag grät. Tårarna rann och som så många gånger förr var det ingen som märkte nåt. Mitt hjärta slog sådär hårt som det har gjorde hela den senaste Örebro-vistelsen. Jag höll på att gå sönder. Precis vad jag tänkte och kände när du pratade med honom i tisdags. Jag trodde att jag skulle gå sönder. Men jag är fortfarande hel. Och du mår bra. Det viktigaste. "Du har tagit mig från kylan in. Från tysk hårdrock till Charles Valentine. I min bok är du för evigt Evelyne"

Nu är du fri.

Tss, er första tanke är en man. Jag blir ju nästan besviken.

Men woy, nu ska jag & Anna ut på äventyyyr. Fyfan vad påhittiga vi är! Mh-mh-mh!

Jag undrar om det har hänt eller om jag bara drömt det. Gud, jag vet verkligen inte. Jag är seriöst rädd för mig själv. Dessutom hade jag en precis likadan inre dialog med mig själv som han hade för någon dag sen. Eller det handlade ju inte riktigt om samma sak men hela grejen. Och vi tänker ganska lika. Är rädd för typ samma saker.
Åh, varför finns du inte på riktigt? Nästa vecka ska jag låna den på biblioteket och läsa den frivilligt tror jag.

Idag kommer dom två sista L-word skivorna. Det gör mig också rädd.
Jag borde tränat idag. Det får bli en långpromenad i Malmö! Och jag borde fundera på när jag ska ta mig söderut.
Igårkväll när jag låg och tänkte och tänkte och tänkte kom jag fram till att det nog inte finns en enda jag skulle kunna tänka mig att ha sex med i skåne. Möjligtvis en men ja. Hej, jag heter Sanne och jag behöver lära känna lite nytt folk här i söder! Eller så är jag bara blind, som vanligt. Eller kräsen. Eller inte riktigt mogen än. Troligtvis inte mogen.

Wow, jag kunde inte somna och nu pluggar jag.
Tuff som få.

Om en månad ser jag nog familjen just nu. Och kent inom en snar framtid. I Örebro. Spännande. Idag borde jag varit i Halmstad!
Och min mage gillar inte mig just nu. Och jag gillar inte den heller.

Dessutom önskar jag att jag inte hade nåt behov av att skriva hela tiden. Jag vill tillbaks till tiden då jag inte kände behov av att skriva jämt och ständigt!

Hoppas att morgondagen blir fin!

Hon kommer aldrig tillbaka
Hon kommer aldrig tillbaka
Det är mitt eget fel
Vad som än händer med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan

Och nu mår jag sådär himla dåligt igen. Kan inte göra nånting. Kan inte kontrollera mitt hopp, kan inte kontrollera mina drömmar, kan inte äta, kan inte sova, kan inte göra nånting.. Och jag måste verkligen sätta igång. Även om jag inte kan. Måste läsa engelskan också. Måste skriva i min bok. Måste fylla i träningsdagbok. Måste göra klart projektet. Och än så länge har jag inte lyckats med något mål för veckan. Möjligtvis träningen. Och mina händer är dom fulaste som finns!

Tolv timmars sömn är bra såhär när man inte sovit ordentligt på typ fem dagar. :)
För ett dygn sen var jag i Göteborg, bara gick rakt fram utan att riktigt se nånting. En pojke stack fram nån katalog och jag blev väldigt förvånad och tittade konstigt på honom.
Och jag är ganska dum som tvunget ska lyssna på den där låten. Konstigt att den inte dök upp igår.

Nåväl, jag borde plugga och bestämma mig angående kvällen. Jag är så jävla bra på att skjuta upp saker!
Klumpiklump.

Nu rasar det lite. Och jag längtar tillbaks till fredagen den trettonde juli 07.
Och nu dör jag lite. Som när du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn.

Jahapp. Nu har jag en aning tråkigt. Jag tycker synd om mig. Fast jag är otroligt stolt över mig som har varit och tränat idag! Och hann med en snabb uppdatering med Soffan. Hon tyckte att dagen varit konstig. Det tycker jag med. Liksom, vakna i Örebro, sitta och gråta till och från på tåget i tre timmar, komma till Göteborg där solen mötte mig och jag blev lugn och glad. Känslan stannade, sen hem och vända och åka och träna. Och nu sitter jag här.

Och svaret på frågan är, eller ja, tanken var att jag skulle lyckas fixa ett avslut. Avsluta sagan och sånt. Men jag skulle ju ljuga om jag inte sa att jag innerst inne hoppades. Det gjorde jag verkligen. Men det känns bra på nåt konstigt sätt. Så länge jag inte tänker och känner för mycket.

Och Linaste skulle kunna sätta på mig i nyktert tillstånd. Haha, där ser man.
Jag tycker verkligen om Örebro! :)

Och jag skrev verkligen hoppades. Åh, jag vill egentligen inte känna såhär men just nu gör det mig ganska glad! Dessutom är det sjukt vad min ipod (som jag nästan trampade sönder innan i stressen) tyckte om att spela fel låtar för mig innan. Jag kunde relatera till allt, hela tiden. Och just ja, jag satt ju bredvid han den där snubben från Lyxfällan på tåget. Spännande. Men jag tyckte inte om att det satte sig folk bredvid mig hela tiden. Fast jag struntade ganska mycket i dom. Undra hur man hade reagerat om man satte sig bredvid en suspekt människa som satt och grät hela tiden. Nu känner jag att det är dags att sluta tänka. Annars kommer jag inte må som jag gör nu!

Ih, jag är hemma. Och ska snart iväg igen. Mitt levende <3
Gnäll och kärlek om min så kallade Sverigeturné kommer senare ikväll då jag förhoppningsvis inte är lika stressad och förhoppningsvis mer avslappnad och ventilerad. Såg förresten hon den där i Ängelholm idag. Men hon verkade inte se mig.
Men dumma, varför svarar inte min mami nu då? Och självklart är det ett tecken att dom pratar om träning på radion.

Wow, jag är inte hemma och kent ska till arvika. Vilken fin morgon it turned out to be!

Wow, nu finns det ingen återvändo.
Och nu tänker jag städa mitt rum och duscha och packa. Hoppas det räcker med ryggsäck.
Adios på ett par dagar.

12:33
Sa snubben nyss att Mando skulle till Lund och att dom skulle ta med sig Adam Tensta och Those dancing days? Oh my, isf är jag lätt pepp! Eller är jag fortfarande för gammal för sånt?

14:33
Och nu blev jag otroligt sugen på att se kent i Halmstad på torsdag. Hurm :)

15:20
Jag gillar när det snöar och blir vitt på marken.
Nu har jag bråttom.
Hejdå på riktigt.

Nu upptäckte jag att jag skrivit word istället för world innan. Nåja. Vad är väl en bal på slottet? Jag har en aning jättetråkigt och är glad som få över att slippa vara ensam och hemma imorron. Då hade jag nog varit ett nervvrak. Eheheh.

Det känns inte som lov och det är jobbigt att jag måste orka vara effektiv imorron.
Är förövrigt jättenöjd med min lilla fina replik igår. Fast å andra sidan har ju det mesta varit ganska konstigt sen dess. Eller jag vet inte men lite annorlunda har det ju känts nu när jag tänker på det. Ja, jag är bäst i världen på att överanalysera allt och inget.

Femtonde februari tvåtusenåtta (verkligen att jag först tänkte sex och sen men hallå det är ju sju och så är det åtta. he) Det måste betyda att halva februari har gått. Var har dom dagarna tagit vägen? Jag blir ju så rädd. Februari skulle bubbla var ju tanken. Men icke. Det går över, det går över, det går aldrig över.

Varför är inte jag en sån som oftast eller jämt är nöjd med min livssituation? Maskan på strumpbyxorna blir bara större och större. För drygt två veckor sen sa jag att dessa strumbyxorna aldrig går sönder. Och nu hittar jag inte det andra paret. Nånstans borde det ju ligga.

Nu börjar jag bli jobbig känner jag. Men fortfarande snygg som få. Godnatt

Nu blev visst siestan lite längre än planerat. Äh, detaljer. Det blev ju trots allt en siesta. :)
Nu borde jag dock vara effektiv och komma upp ur sängen fort. Men det lockar mer att ligga kvar. Jag är jävligt sugen på en shoppingrunda. Som alltid efter siestor.

Imorron ska jag prova att resa biljettlöst. Intressant

Nu blir det en siesta.
Imorron drar jag på Sverigeturné.
(och jag undrar om det är bra eller dåligt att känna sig snygg hela tiden)

Det är inte normalt att hjärtat börjar slå så fort och så hårt för en sån liten sak. Andas andas andas. Och jag är stark. Andas andas andas. Jag gör ju bara detta för att kunna avsluta. Eller hur? Åh, gud. Nu snurrar allt.

I won't even cry cause you don't love me enough
This year, on Valentine's Day.

Annika är egentligen världens bästa. Och när tom Anna har citat som rubriker och Pierre sitter och sjunger att det är så logiskt, alla fattar utom du så blir det liksom självklart. Annika är väldens bästa!
Nu har jag suttit och skrivit på mitt projektarbete i säkert en kvart. Ha, ibland känner man sig lagom nöjd med sig själv. :) Idag åt vi i restaurangen på skolan. Underbart med trerätters två gånger på en dag. Glömde förresten det viktigaste målet för nästa vecka; BÖRJA TRÄNA! Men nu har jag verkligen kollat upp det ordentligt och jag tror faktiskt att det skulle funka. Speciellt om soffan hänger på :D

Om en halvtimme är det "du är vad du äter" och det är sinnessjukt att det är två veckor sen jag låg i Annas säng och tittade på det. Och det är ganska sinnessjukt att jag var så lugn och glad när jag såg bussen Emmy åkte med för fyra veckor sen imorse. På söndag har vi inte träffats på en månad. Också sinnessjukt.

Wow, idag är en bra dag! Solen skiner (även om det är sinnessjukt kallt), det är en dag till lovet, på lördag ska jag nog till Göteborg, jag har överlevt alla hjärtans dag och tom fått present, jag känner mig sjukt nöjd med nattens val osv osv. :)

Och det var fint att gå in till Båstad själv och sen sitta i solen innan bussen kom. Plus att jag älskar att det enda vettiga man gjort på lektionerna denna veckan har varit tre prov. Och älska att prata om mens i skolan "det är nog dags snart" och sen komma hem och bara "jaha, där ser man". :)

Nästa veckas mål:
Köpa solglasögon
Avsluta sagan
Leka med Anna och se till att ha ett ölspel
Göra projektarbetet nästan helt klart

(24/7 <3 ÅH, jag saknar vårt supermercado!)

Förstår inte riktigt hur någon människa kan göra så mycket fel som jag. Och det ena ledde till det andra så nu sitter jag här med rödgråtna ögon igen. Helvete. Blev så himla jävla svårt att andas igen. Jag är så in i helvetes jävla dum. Och nu är hela vår rulle toapapper slut. Och varför plågar jag mig igenom den låten? Du kunde varit här nu. Du borde varit här nu. Du borde ligga här bredvid och försöka få min uppmärksamhet. Och du borde fått den..
Livet innan det kunde jag, utan och innan.
Jag kunde haft det så för alltid, men jag föll för dig.

Åh, jag blev så glad när "självmordsblond" kom sådär otippat på min ipod. Det var verkligen inte igår. Lite 2006-varning på det. Jag & Lovisa missade studenttröjorna dock. Fast vafals, vad ska man med en sån till? Nu kom vi ju iaf iväg från skolan. Känns lagom jättebra att varit hemma tidigt varje dag denna veckan. Kommer nog bli lite jobbigt att behöva ta den sena bussen imorron.

Jag är sinnessjukt trött dock. Kunde knappt hålla ögonen öppna på bussen. Borde tagit en siesta istället för att sitta här! Fast, det är ju inte försent än. :) Och jag är elak mot mig själv som tänker dumt. Men jag vet ju vad det kunde varit för dag idag... Dessutom, på tal om att vara elak mot sig själv, har jag börjat med en aning självdestruktivt beteende. Men på ett ställe ni aldrig skulle kunna gissa. Det är inte så seriöst egentligen men antagligen har det någon djupare mening. Som allt annat.

jag har hört att du träffat nån och jag hör att han är allt jag inte var
Jag trodde att jag kunde titta på bilderna men det kunde jag inte. Tydligen. Så jag stängde ner och glömde att jag ens tittat! :)
Eller nej, det gjorde jag ju inte alls. Jag öppnade ett nytt fönster. Tittade vidare. Och glömmer inte nåt. Aldrig nånsin. Fast jag är ju stark idag som sagt. Nu tänker jag inte tänka mer men jag ska tvätta och plugga lite. Lite åtminstone

"78. Personer du saknar just nu?
sanne och viktor,"
Jag gjorde ett sånt där hjärta med händerna mot skärmen. Ett sånt som jag gjorde innan idag när vi fick veta att vi inte hade nån spanska. :) Så idag slutade jag vid lunch. Jag & Lovisa åkte till Espresso house för att få i oss nåt sött och plugga lite. Mys, sen gick jag runt lite och undvek alla hjärtan och 14/2-skyltar. Åh, idag är jag lite stark. Även om det idag är exakt fyra veckor sen Emmy kom hit sist. Så himla himla konstigt allt. Och jag förstår verkligen inte. Igårkväll var jag ledsen. Fast gud vad jag älskar att smsa kvällarna igenom. Oh ja, oh ja.
Och tydligen är det studentfest imorron. Och tydligen ska vi få studenttröjor imorron. Jag darrar lite.

Om du bara kunde förstå.
Om jag bara hade förstått.

Funderar på att göra klart engelskan och sen gå en lång och kall promenad med fin musik i öronen.
Och Janna, Lovis och Kajsa har typ gjort min dag. <3
Dessutom känner jag mig snygg idag. Känns bra.
Okej, jag vill inte komma in i svenska vanor men jag är så illa tvungen. :)

Igår bröt jag mitt en och halv vecka (nåja, nästan iaf) gamla löfte.

Idag har varit en suspekt dag. Vill bara inte vara här. En annan vardag, snälla. Ett annat liv. På eftermiddagen åkte vi till Förslövs kyrka. Så himla konstigt. Sist jag var där måste varit skolavslutningen i sexan. Och nu. Med helt andra personer. Med en helt annan relation till kyrkor. Och hjälp, så många känslor när vi satt där på bänken. Jag är rädd för dom känslorna. Jag vill inte ha dom egentligen. Dom skulle bara bevisa att det senaste året har varit waste of time. Och det vill inte jag. Eller vill jag det? Jag pendlar verkligen fram och tillbaks, upp och ner. Hela tiden

Nu har jag varit hemma i en och en halv timme utan att ha gjort nåt vettigt alls. Jag borde plugga. hurra hurra, träna och tvätta. Undra vad jag får för mat idag. Jag vill inte ha snabba kolhydrater och jag vill inte ha korv! Jag saknar våra tvåor. Jag saknar att ta en siesta efter maten. Jag känner mig jobbig. Men det kanske jag struntar i. Jag har drömt så konstigt i veckan. Kanske har min hjärna äntligen börjat bearbeta saker som hände för snart ett år sen.

Jag kommer inte ens ihåg vad jag skrev innan. Men jag är glad att jag skrivit dagbok varje kväll där nere. Och en liter vin för 7:50 är ju fullständigt underbart. Och jag insåg nyss att jag nog är ganska brun i ansiktet. Och min bonnabränna är sexig. Det har ju redan bestämts.

Det känns konstigt att gå och lägga sig. Är knappt ens trött. Har ingen koll på nånting alls inför imorron. Men jag har en söt fläta och har kommit fram till att man kanske ska satsa på inbakade flätor på festival. Tål att tänkas på.

Och jag kommer inte ta upp det. Är rädd för nejet. Jag är en ganska dålig människa. Jag är ganska socialt handikapad. Men vad gör man åt det? För jag sårar ju bara dom jag tycker om mest. Antagligen för att skydda mig själv. Varför har jag inte förstått att jag inte behöver skydda mig mot dom?
Har som vanligt för stora förhoppningar. Men man får väl vara glad för det lilla. Sanne, tänk tänk tänk, minns minns minns. För ett dygn sen var vi nästan påväg ner till vårt stammisställe. José är min man. Undra om han saknar oss ikväll. Si, claro.

Jag är hemma. Det känns inte bra. Och hej, jag hade en fin näradödengrej på flyget idag. Och nu är jag sjukt nervös. Varför skulle det kännas så här att komma hem? Kunde inte den senaste veckans fina känsla bara stannat för evigt. Eller okej, jag vet vad som har hänt. Jag vet vad jag ska vänta mig. Jag har ju redan gått igenom detta. Speciellt när jag grät lite på bussen igår. Nåväl. Minnen vänner, minnen.
Äh, ta mig tillbaks till Spanien. Jag tänker ju tom på spanska nu. Si, claro. Och jag älskar deras levnadsvanor. Verdad? Vale, imorron är det skola och det känns ju väldigt konstigt. En vecka till med skola halv tio till ett hade inte suttit fel nånstans.
Nu ska jag utmana mig själv. För det var bra sa Jennie. Och jag litar på henne. Adios.

Okej, uppdatering <3
Jag klarar inte av detta. Bryta?

ADIOS AMIGOS!

Nej, inga ord. Mest en klump. En sjukt stor klump. Och tårar. Ständigt dessa tårar. Jag skakar. Gungar sådär fram och tillbaks som jag gör när jag inte vet vart jag ska ta vägen. Mår illa. Ser bilder. Jag ska aldrig mer göra sådär. Aldrig mer.
Jag glömde den där lilla detaljen innan. Att jag sov med Annas kudde i natt. Att jag hatar att sova ensam. Den där kudden. Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle längta efter att sova med någon hade jag skrattat. Men nu är jag här. I en jävligt suspekt situation.
I natt ska jag sova i din tröja.

Men varför är den ingen som påminner mig konstant om att jag inte kan beställa tröjor i tjejstorlekar!? Fast linnet är snyggt som fan! Nåja, det kanske blir bra.

Nu borde jag verkligen packa men för en gångs skull är jag inte det minsta sugen. Suspekt. Och eh? Varför är det helt vitt när man tittar ut genom fönstret?

Hej snödroppar, jag ser er allt! (och jag ignorerar nu helt att när man kommer hem blåser det iskalla vindar och ligger snö på marken)
Denna våren ska bli finfinfin. Jag menar; verkligen ta tag i träning, gör sällskapliga saker. Ehm, ja. :) Och det där som ej behöver nämnas. Iaf inte här och inte nu.

Och el gato behöver verkligen inte oroa sig om det där suspekta. Bara om bloggar som tydligen ska försvinna lite hela tiden.
Och jag gjorde världens finaste spellista tills imorron när jag åkte tåg innan idag.

Hej och hå, skynda på. Idag ska jag handla, packa och titta fint på l-word. Men det är verkligen iskallt på mitt rum. Burr

Jag tycker inte om när folk tar bort sina bloggar!

Och jag tycker att Anna kan komma hem snart.

1, Hur ska jag veta om det är du som ska förstå? Fast med tanke på tidpunkten så antagligen inte.
2, Vilken tur att jag inte ens tänker ha med min mobil utan en mobil där jag kan ringa hur mycket jag vill plus slippa betala.

Nåväl, jag är en skolkare. Nu borde jag verkligen duscha och sen plugga. Men jag tycker att detta är lite läskigt. Oh my, helt plötsligt finns det saker att längta till. Eller, det har det ju alltid funnits som sommar och sånt. Men nu finns dom liksom i närheten! Och om mindre än tre dagar befinner jag mig i ett annat land. Och Annas itunes vill inte som jag, nu blev jag redd. (och det är bara lite synd att jag inte har några nycklar)