I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Igår bröt jag mitt en och halv vecka (nåja, nästan iaf) gamla löfte.

Idag har varit en suspekt dag. Vill bara inte vara här. En annan vardag, snälla. Ett annat liv. På eftermiddagen åkte vi till Förslövs kyrka. Så himla konstigt. Sist jag var där måste varit skolavslutningen i sexan. Och nu. Med helt andra personer. Med en helt annan relation till kyrkor. Och hjälp, så många känslor när vi satt där på bänken. Jag är rädd för dom känslorna. Jag vill inte ha dom egentligen. Dom skulle bara bevisa att det senaste året har varit waste of time. Och det vill inte jag. Eller vill jag det? Jag pendlar verkligen fram och tillbaks, upp och ner. Hela tiden

Nu har jag varit hemma i en och en halv timme utan att ha gjort nåt vettigt alls. Jag borde plugga. hurra hurra, träna och tvätta. Undra vad jag får för mat idag. Jag vill inte ha snabba kolhydrater och jag vill inte ha korv! Jag saknar våra tvåor. Jag saknar att ta en siesta efter maten. Jag känner mig jobbig. Men det kanske jag struntar i. Jag har drömt så konstigt i veckan. Kanske har min hjärna äntligen börjat bearbeta saker som hände för snart ett år sen.