I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Nej, inga ord. Mest en klump. En sjukt stor klump. Och tårar. Ständigt dessa tårar. Jag skakar. Gungar sådär fram och tillbaks som jag gör när jag inte vet vart jag ska ta vägen. Mår illa. Ser bilder. Jag ska aldrig mer göra sådär. Aldrig mer.
Jag glömde den där lilla detaljen innan. Att jag sov med Annas kudde i natt. Att jag hatar att sova ensam. Den där kudden. Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle längta efter att sova med någon hade jag skrattat. Men nu är jag här. I en jävligt suspekt situation.
I natt ska jag sova i din tröja.