I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Ah, nu ska jag bara duscha och packa ner det absolut sista sen ska jag åka till Anna och imorron bitti åker vi. Helt sjukt. Men så himla himla fint! Ser framför mig när vi ligger där, halvnakna och tjocka. Mh-mh-mh. :)
Fint att min dator är inlämnad också. Fint att jag har pratat med Gabbi idag. Fint fint fint. Insåg nyss att jag egentligen inte har nåt av värde att skriva men allt är så fint så det spelar ingen roll. Herregud om ett dygn är jag på Skiathos! Idag känns som en sån där dag jag bara vill pussa på alla.

Hej, jag är väldigt väldigt bakis, det är inte okej. Dessutom har mitt dator gått sönder igen. Denna datorn är utsedd till världshistoriens segaste. Yes! Nej, usch vad jag inte mår bra. Och jag borde packa. Ska ju minst sagt bli skönt att fly misären här.

Yes, nu ska jag tydligen till Malmö ändå och supa med Björni & co. Och träffa Sofia. Och njuta av sommarens sista kväll. Så nu äter jag improviserad middag på mitt golv. Har jag nån gång nämt att jag gillar mitt liv?
Dessutom är Hello Saferides nya fin. Vi kunde också haft en dotter men vi hade nog inte döpt henne till Anna.

För exakt tre år sen börjde jag gymnasiet. Alltså, det är helt sjukt och man vill knappt tänka på det. Det var en sjukt varm dag, jag hade min svarta lasse-tröja. Kanske inte världens bästa klädval men jag & Lovisa hade bestämt vad vi skulle ha på oss för att känna igen varandra. Hon satt mest och fnittrade med Evelina den dagen. Lovisa var, eller är, ändå den enda som jag faktiskt kommer ihåg från första dagen. När jag tänker tillbaks på den dagen är det som om jag satt där med totalt andra människor än dom jag satt med tre år senare på studenten. Jag är himla glad att dom blev andra människor i mina ögon. Jag gillade inte dom speciellt mycket i ettan.
Well, tider förändras. Och om tre dagar ligger jag på en grekisk strand vid det här laget. Åh, jag längtar.

Förresten, världen är så äckligt liten och jag har slutat bli förvånad.

"jag tycker vi unnar oss ett glas vin när vi kommer hem, det är ju bara torsdag en dag i veckan" Mami mami mami. :) Jag har slutat bli irriterad, det är bra. Väldigt bra. Hela min familj är nu inne i vardagen medans jag mest glassar runt och njuter.
Plus, jag älskar den här relationen vi fick bara sådär nu. Den är fin. Och idag saknar jag norrlänska ord i mina öron. Jag gör faktiskt det. Allting bara faller på plats och det finns egentligen bara en sak som fattas nu. Det fattas så mycket att tom jag överväger Norge. Men jag tycker nog allt att Danmark är finare. Spritsbutiksjobb i Helsingör är min nya dröm.

Jag tror stenhårt på att det är tackvare att jag släppte den där handen häromdagen som dom senaste dagarnas händelser har inträffat. Helt klart. Idag skrev pappan till mina barn från Arvika till mig på bilddagboken. Haha, bara en sån sak liksom. Fint. Han ska tydligen också flytta till Norge. Vad är grejen med Norge? Jag förstår inte.
Och jag börjar få resfeber. Haha, fint.

Jag gillar dessa kvällar. Fönstret öppet sådär jättemycket och tända ljus. Det gör mig glad på nåt sätt. Imorron börjar verkligen alla skolan och det är mest konstigt. Hon den självmordsblonda från min (gamla) skola ringde mig innan. Denna sommaren har varit konstig. Jag har liksom blivit vän, åtminstone facebook-vänner, med både Alexander Chamberland och Alexander Lindskog. För ett år sen låt jag i min säng och läste deras bloggar. Helt sjukt. Men mest fint.

Vad händer med mitt liv egentligen? Jag måste kämpa med att hålla koll på vilken dag det är och fast att tiden inte går speciellt fort längre får jag ingenting gjort. Jag unnar mig semester. Det är kanske det jag gör, unnar mig semester. För även om detta är den sommar jag jobbat minst av dom senaste årens somrar har det varit slitsamt. Idag lånade jag iaf en "lär-dig-teckna-bok" på biblioteket. Konst skulle bli höstens intresse bestämde jag i våras och jag tror att jag fortfarande vill det. Dessutom ska jag snart anmäla mig till en politikerskola. Hade det inte varit för pengarna som inte finns hade jag nog inte haft nån panik alls. Men nu är det åtminstone bara fem dagar tills jag får min lön. Det är nästan värt att fira!

Klä på sig och springa bort till biblioteket var det ja. Jag tycker inte om när man sover bort halva dagen. Även om det är väldigt skönt. Och jag insåg imorse, eller imorse och imorse men ja, att jag också vill börja skolan efter sommaren igen. Det går nog över.

SJ ville inte ha mig. Inte helt okej. Men det är ju deras förlust. Jaja, jag förblir väl arbetslös ett tag till. Inte direkt så att jag vantrivs med det så att säga.
Uhm, iofs så önskar jag nästan att jag satt och pimplade vin vid mölle nu. Öltältet hade också varit helt okej. Helt jävla okej.

Den senaste veckan har mest varit ett moln av vinfyllor. Nu börjar alla andra skolan och min skola har aldrig varit så omtalad som denna veckan. Äh, nu stannar jag hemma några dagar och vilar upp mig inför Greklandet. Fast jag måste ju säga; det mesta ordnar sig verkligen om man bara lyckas släppa taget. Och det har jag ju gjort nu.

Det vankas höst och jag får ofelbart nåt underligt i min blick.
Tog nyss en kvällspromenad. Välbehövligt, hade kunnat gå i timmar. Hösten och ovissheten ligger verkligen framför mig på riktigt nu. Och alla brutna löften ligger samlade på hög. Hoppet man känner ena stunden byts ut till förtvivlan i nästa. Det är nåt speciellt med mig och hösten. Det blir alltid såhär, så många drömmar, så lite kraft. Imorron ska väckarklockan väcka mig på riktigt och jag ska göra saker som hjälper mig att samla kraft. Så får det bli, än är inte hösten här, fortfarande väntar sommarflykten.

Jag tänkte ut ungefär världens bästa blogginlägg på tåget innan. Nu känns det pasé så skit samma. Saken är åtminstone den att jag verkligen inte borde lämnat mig ensam en dag som denna, det känns som om jag sviker alla hela tiden och nu när jag kom hem insåg jag att jag kommer få spendera natten och morgonen imorron helt ensam. Det är ju iofs detta jag drömt om lite sådär i smyg idag och igår, att ha ett eget hem. Jag tänkte titta på ett avsnitt l-word och somna fint sen. Men jag kan fortfarande inte fatta att jag verkligen åkte från mina drömmars stad bara sådär idag. Dumt!

Inatt drömde jag att jag blev skjuten i benet. Först gjorde det ont men sen glömde jag av det. Och ingen annan fattade nånting så jag fick själv ringa ambulansen. Sen fick jag sitta i rullstol och alla tyckte jättesynd om mig fast jag egentligen inte behövde den.

Snart ska jag åka iväg igen. Hejåivej som min pappa hade sagt. Men det är verkligen så, komma hem sent, sova, vakna, åka. Idag skulle jag åkt och tränat men det blir ju lite svårt när man vaknar 45 minuter innan dom stänger. Yes. Det känns som om jag har en veckas sömn att ta igen fast jag egentligen inte har det. Gud, jag är så trött hela tiden. Suspekt. Hursom, ikväll är det billie och det blir fint. Men, jag är jätterädd för att det är den 16 augusti imorron. Tiden går så sjukt fort. Snart är man väl både död och begravd.

Så ska jag, på två timmar hinna med massor. Åh, planering är inte min starka sida längre. Men det löser sig. Det gör det alltid. Nu ska jag duscha, sen dricka en halv liter vatten och sen hoppas att det slutar regna. Helst ska maten bli lagad och uppäten också, men det blir bara en bonus.

Det sjukaste är nästan att min Anna väldigt snart är arton. Som vi har pratat om denna dag. Och längtat. Ah, fint. :)

Yesyesyes, nu har jag äntligen tagit mig i kragen och sökt dom där jobben. Bättre sent än aldrig, kanske. Nåväl, jag är väldigt arbetslös och väldigt i behov av pengar. Jag längtar efter min lön! Om två veckor sitter jag på ett flygplan. Mh-mh.

Fyllekajan var här i helgen. Det var fint! I fredags lekte vi i Danmark med Lovisa och i lördags i Malmö med Anna & Linnea. Imorron beger jag mig till Malmö igen. Det blir väldigt mycket resande dom närmsta veckorna nu känner jag. Och vädligt mycket schpaa. Fint!

Nu ska jag strax åka och möta/hämta/träffa Sandra. Vi har inte setts sen hultan. Jag tror att helgen blir fin. Imorron ska jag fira semester och sörja arbetslöshet. Det blir definitivt ingen nykter kväll, det kan jag lova. Och idag unnade jag äntligen mig att läsa Jannas gamla brev. Åhå :*
Jag undrar dock hur mycket, eller snarare hur lite pengar jag har. Det måste jag nog kolla upp nu. Och klä på mig. Åh, nu blev det stressigt!

Jag kan inte reglerna för spelet men du får gärna komma hit.

Idag ska jag lyckas. Åh vad jag ska. Gud vad jag ska. Målet är, just nu iaf, att bara få det ivägskickat. Då blir jag stolt över mig. Idag ska jag även få prata med Lovisa och imorron kommer Sandra. Det betyder faktiskt att detta är sista natten jag ska sova ensam på ett tag och jag gillar att somna till att Sandra berättar sin livshistoria. Fint!
Annars så händer det inte jättemycket faktiskt. Och oftast är jag glad.

Varför har jag inte bara ett färdigt CV liggandes nånstans? Gud, jag är så dålig på sånt här!

Alltså, här sover man en natt och jobbar sen en halv dag och när man kommer hem är hela ens världsbild förändrad.  Helt sinnes. Men himla fint. Jag är nästan jättesjuk men mår fint inuti.
Egentligen vill jag baka bröd och göra soppa idag men jag tror inte jag orkar. Och jag borde verkligen träna men det strök jag för länge sen.

Åh, nu ska jag unna mig att läsa Jannas gamla brev som jag hittade under min storstädning i helgen. Det enda minnet jag inte städade undan på ett eller annat sätt.

Man får önska sig nåt nu, det får man faktiskt!
Även om jag inte vet vad jag ska önska mig så sa en människa nog en väldigt bra sak idag.
Jag orkar inte mer, ingen annan heller. Och äntligen insåg jag.
Fast om du läser detta tycker jag att du borde ringa. Det tycker jag faktiskt.

Fyra jobbdagar kvar. Sen är jag all yours.

HAHAHA, detta är det värsta jag varit med om. Storm + ösregn + promenera ute är ingen bra kombination. Nu är jag iaf äntligen nerbäddad i min säng. Torr & varm är inte det sämsta ska jag säga. Trots allt är jag väldigt glad. Dagen var fin och jag är som sagt glad. :)
Men gud, jag kan inte släppa det. Detta vädret alltså. HAHA. Kan riktigt se mig & Anna framför mig när vi kommer in dyngsura på knutpunkten. YES! Fast Förslöv var värst. Det blåser helt sjukt och jag kunde knappt gå hem. Hahaha. Dessutom är det översvämning nästan överallt. Skoj :)

Yes, nu gick strömen också. Undra hur länge min dator lever.

Klump.
Hur fan blev det såhär?
Varför tog jag ner skyddet?
Är det den tredje idag?
Fan.

Idag har jag städat städat städat. Och renast ut gamla minnen. Även om det fanns saker jag inte vill slänga än. Helt sjukt hur mycket tågbiljetter man samlar på sig genom åren. Det är sådär läskigt rent på mitt rum. Men jag gillar't!
Imorron är det söndag och jag ska skriva ansökan. Shiddi vad vuxet det känns. Även om jag är helt säker på att jag inte kommer få det så bara måste jag ge det en chans. Jag måste.

Om en vecka är jag arbetslös på riktigt. Spännande!

Jag vet precis vad jag vill göra. Jag har precis hittat jobbet jag ska söka.
Ingenting har nånsin varit mer rätt! Kanske. Men nu tänker jag inte tvivla, det känns rätt nu och då är det rätt! Dessutom kommer jag bara kunna jobba i ett halvår om ens det. Hurm, känner jag någon i Göteborg? Åh, ja det gör jag ju. :) Annars får det bli Stockholm. Synd att det inte fanns nåt i Malmö iaf. Nåväl, innan helgen är slut ska jag ha skickat ansökan! Och tagit tag i min "att-göra-lista". Fint.

Det gör lite ont i hjärtat, lite som det gjorde i magen påväg hem från jobbet nyss, när jag tänker på allt. Jag vet inte vad det är som gör ont men det gör ont. Eller jo, efter lite övervägande med mig själv så kom jag fram till att det som gör ont nog är saknaden efter det som hände för ett år sen. Allt det där men inget annat. Känslorna som finns och känslorna som inte finns. Det gör lite ont.

Igår när jag gick hem från jobb körde min gamla mentor, som minns mig som festivalfreaket som dissade balen för siesta, förbi och vinkade. Så konstigt att jag inte ska tillbaks till det där. Eller, egentligen så känns det ganska naturligt. Iaf nu. Det är nog sen, på höstkanten, dom onaturliga-känslorna kommer.

Idag är det fredag och helg. Jag har inget alls planerat. Känns sådär. Men idag är det sista dagen med sol & värme säger dom. Så njuta ska jag åtminstone. Och försöka lura med någon till stranden så att jag kan få bada lite såhär på sista fina dagen denna sommaren.

Och jag är, förövrigt, ganska så glad för att det bara är en vecka kvar på jobbet. Eller ganska och ganska. Jag är glad!