I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Det gör lite ont i hjärtat, lite som det gjorde i magen påväg hem från jobbet nyss, när jag tänker på allt. Jag vet inte vad det är som gör ont men det gör ont. Eller jo, efter lite övervägande med mig själv så kom jag fram till att det som gör ont nog är saknaden efter det som hände för ett år sen. Allt det där men inget annat. Känslorna som finns och känslorna som inte finns. Det gör lite ont.

Igår när jag gick hem från jobb körde min gamla mentor, som minns mig som festivalfreaket som dissade balen för siesta, förbi och vinkade. Så konstigt att jag inte ska tillbaks till det där. Eller, egentligen så känns det ganska naturligt. Iaf nu. Det är nog sen, på höstkanten, dom onaturliga-känslorna kommer.

Idag är det fredag och helg. Jag har inget alls planerat. Känns sådär. Men idag är det sista dagen med sol & värme säger dom. Så njuta ska jag åtminstone. Och försöka lura med någon till stranden så att jag kan få bada lite såhär på sista fina dagen denna sommaren.

Och jag är, förövrigt, ganska så glad för att det bara är en vecka kvar på jobbet. Eller ganska och ganska. Jag är glad!