I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Idag har jag varit sjukt effektiv och dessutom hunnit bli väldigt glad när Lovisa ringde och frågade om hon fick komma förbi. Jag gillar när folk kommer förbi. Dom gör det alldeles för sällan i dessa tider.
Nu gjorde vinet mig väldigt trött. Imorron blir det resa. Och jag gillar att prata med henne. Jag gör ju det.
(fint när jag fick sms innan och pappa frågar vem det var ifrån. jag svarar att det inte är nån han känner. han frågar vad han heter och jag säger "HAN?!" sen frågar han i en evighet vad hon heter. himla fint. känns bra!)
Ps, jag älskar Janna. Hon är för bra för mitt eget bästa. Hur lyckades jag träffa henne? Bra gjort av mig iaf!
Ps2 (haha som i spelet!) Elsie har fått 43 grattis på facebook, jag tänker inte ge henne ett till!

Den enda jag riktigt hör nuförtiden är en vind som blåser genom staden och fast turisterna är borta går jag nästan aldrig ut. Så jag väntar tills imorron bitti, det är den tiden jag gillar mest, då ska jag ta en promenad i parken.

Men ändå, att hon den där, vars blogg jag läst i ett halv år, ska ta 05:14-tåget till sin tjej imorron. För ett år sen var det jag som tog 05:14-tåget på onsdagen på höstlovet. Sen blev jag sjuk. Och jaja, jag borde sluta tänka på vad som hände för ett år sen osv. Men jag är ju otroligt besatt av då och sen. Inte nuet.

Jag vill åka tåg. Långt bort. Till nya människor och nya dialekter!

Jag är så fruktansvärt arg, ledsen och besviken! Nej förresten, glöm det.
Idag anmälde jag mig till en kurs såhär tretton dagar för sent. Känner att det börjar bli dags. Sakta men säkert.
Och när det äntligen händer nåt i mitt liv är det mest fel ändå. Men jag löser det. Det gör jag alltid. Är inte så jävla bra på det där med att misslyckas. Jag längtar efter hjärter dam! Vill mest bara dricka te och fortsätta läsa mig bok. Och kanske åka till ett bibliotek. Fan, har två böcker hemma som jag bara lånar om och om eftersom jag inte orkar lämna tillbaks dom. Det är elakt. Ikväll ska jag försöka ta mig en promenad i mörkret och lämna tillbaks dom.
Åh, jag borde ju sy på min halloweendräkt. Eller jag borde nog lägga det på is och hitta på nåt nytt. Jag borde iaf bli bättre på att sy!

För tre år sen var jag på Gran Canaria. Då fyllde min bror tretton. Idag fyller han sexton. Tre år går läskigt fort. Då gick jag i ettan och var ganska så kär faktiskt. Dagar med kramar och "älskling" var väldigt fint då. Sen kom jag hem, vi träffades och sen blev allt fel. Och det var en himla tur tror jag. Haha, tre år sen. Gud! (hahaha, vänta, anledningen till att det inte skulle funka var dessutom avståndet. HAHA, eh Lund ligger ju verkligen långt borta. Hahahaha, jag kan inte sluta skratta!)

Nåväl, väldigt snart är det släktkalas. Och vi ska äta lasagne. Lasagne får mig att tänka på Mimmi. På torsdag tänker jag åka till henne och hoppas att hon vill leka stillsamt

Ibland blir jag på sånt där humör att jag bara skrattar åt precis allting fast det inte alls passar. Det händer alltid när jag, min bror och min mamma äter kvällsmat tillsammans bara vi, som nyss. Och det slutar alltid på samma sätt, att både min bror och min mamma blir sura på mig för att jag skrattar åt dom. I början kanske dom hänger på men tillslut blir det alltid för mycket för båda två. Oftast händer det nog på dagar då jag mest bara har legat i sängen. Som idag. Ah, det är kul iaf. Åtminstone för mig som får skratta! :)

Jag vill skratta! Eller gråta. Bara nåt. Bara inte detta.
Förresten är jag äckligt stolt över mig. Men jag borde verkligen läsa mer böcker på engelska. Men jag är bra bra bra. Eller nej, jag är bäst, jag ska aldrig glömma det. Jag ska aldrig glömma dig! Aldrig.
Hade det inte varit så jobbigt att snora och bli täppt i näsan hade jag velat låsa in mig på mitt rum med alldeles för mycket vin och gråta hela natten. Två "nyktra" helger i rad och jag vill mest skjuta mig själv i foten.

(hemliga meddelanden i bloggar är bäst!)

Okej, nu skulle jag verkligen behöva någon att prata med!
Idag har jag som sagt träffat Sofie & Lovisa på deras jobb. Dom är fina och jag saknar att träffa dom varje dag! Dessutom unnade jag mig skivor idag. Tre för 100 är fint. Speciellt när man står med två i sin hand och inser att man får 60 kronor om man väljer en tredje. "Jag unnar mig skivor dom hjälper mot ledan, precis som du" :*
Imorron ska jag upp äckligt tidigt och jag gillar inte det riktigt. Känner mig lite nervös. Inte över provet men över hela situationen. Det kommer gå fint.
Nu ska jag titta lite på TV och sen ska jag borsta tänderna och sen skicka lite sms och sen sova så att jag kommer upp imorron. Hoppas verkligen att ni tänker lite på mig imorron mellan åtta och fyra!

Okej, nu blev jag nyss så glad att jag nästan börjar gråta. Måste bara smälta detta lite. Ikväll ska jag unna mig lagom mycket vin så att jag somnar fint ikväll så att jag är fit for fight imorron. Plus att idag har jag träffat både Lovisa & Sofie :* Fan, glad och smälta.

Fan, denna dag har inte riktigt börjat som jag ville. Igårkväll när jag låg under mitt varma täcke och lyssnade på min brors hosta hade jag all energi i hela världen och ville göra allt. Eh, tyvärr försvann den nångång under natten. Och även om jag försöker hitta den så går det inte så bra. Speciellt inte med tanke på vad jag nyss upptäckte. Inte bra. Inte bra alls. Och om två dagar ska jag göra högskoleprovet, peppen är inte hög, det kan jag tala om. Nåja, en bra sak (som iofs hände igår) är att jag har hittat ett perfekt jobb och den här gången tror jag faktiskt att jag har ganska stora chanser att få det tillskillnad mot tidigare sökta jobb. Även om jag inte riktigt vill ha det med tanke på längden så har jag inte längre så stort val.

Dessutom känner jag mig ensam och har tråkigt. Jag som skulle ta mitt skånekort och åka nånstans idag. Går sådär om man heter Sanne och tänker att man ska unna sig en sovmorgon och sover bort halva dagen. AH. Dålig dag helt enkelt.

Oj, för ett år sen rasade min värld ganska mycket upptäckte jag nyss. Hjälp. Det är ett år sen och jag kommer ihåg allt som om det vore igår. Det där cityakutenavsnittet med "read my mind" och samtalen som jag inte besvarade. Sen msnkonversationer och miljontals tårar. Dessutom var jag sjuk och hemma från min praktik. Helt sjukt att det är ett år sen jag tyckte att Jerry var det hemskaste namnet som nånsin funnits. Det kan hända att jag fortfarande tycker det men jag har inte längre något emot den där Jerry.
Men gud, jag kan verkligen inte släppa att det är ett år sen. Det är helt jävla sjukt. Jag antar att det blir så på hösten, att allt som nånsin hänt på hösten kunde ha hänt denna hösten. Jag hoppas det iaf. Det känns lite som om jag saknar det, men hur kan man sakna en sak som raserade ens värld lite? Nä, det är nog bara nåt den nostalgiska och sentementala Sanne fått för sig.

Jag vet inte riktigt vad som händer mer än att jag inte är lycklig trots lek med Sofia och inhandling av både det ena och det andra. Kretiviteten var uppe och vände på toppen men är nu nästan på minus och motivationen är också den på noll.
Dom närmsta tolv timmarna ska jag sova, träna och äta. Känns lagom spännande. Jag insåg idag att jag vill åka bort, långt bort. Helst med ett X2000. Man kanske borde unna sig.
Men jag blir lite ledsen när jag tänker på allt, det kan inte hjälpas.

Okej, imorron, efter en god natts sömn, börjar jag om på nytt igen. Mitt nya livsmotto är redan nerskrivet och jag ska leva efter det varje dag i resten av mitt liv. Då kanske det dåliga samvetet försvinner för gott!

Är det bara jag som inte förstår mig på det där med att ta bort bloggar? Alla andra verkar ju ha en förkärlek till det medans jag mest vill ha kvar min föralltid så jag kan läsa igenom allt fint/fult jag nånsin skrivit. Det man vill skriva men inte vill att andra ska läsa sparar man ju bara som utkast tills det kommer in en fin människa i ens liv som man litar så mycket på att den tom får läsa dom opublicerade inläggen. Det händer dock inte så ofta och antagligen är det bara bra.

Och om Annika har rätt, om människor är som sånger, du undrar jag vilken du är. Den där som man älskade från första stund och som bara växer? Tills den dagen man har lyssnat sönder den och inte riktigt förstår längre? Och sen, en tag senare hör man den igen och förstår allt igen? Kanske det kanske. Jag hoppas på det lyckliga slutet iaf, verkligen!

Hej, jag har ont i huvudet och känner mig dum.
Hejdå.

Nu sätter jag mig strax på en buss/ett tåg och lämnar skåne. Otroligt skönt faktiskt. Är så fruktansvärt trött på ensamheten. Trodde aldrig att detta skulle hända men jag saknar arbets-/skolkamrater. I allmänhet liksom. Vilka som. Inte likt mig. Inte likt mig att vara impulsiv heller. Fast det är bra! :)

..och jag undrar lite grann vad jag har gett mig in på. Men den där Lovisa Svensson kan ju förvänta sig ett besök snart. Om hon bjuder in vill säga.. :)
Imorron vill jag ha besök för då är jag nästan helt ensam hemma!

Idag fick jag Hello Saferides nya skiva i brevlådan. Då blev jag en glad glad glad Sanne, det är verkligen en sak som är säkert. Jag är dessutom stolt över mig själv som inte laddade ner skivan innan jag köpte den. Duktig tjaj!
Skivan är fin, inte sådär jättefin än, men det kommer. Och jag undrar lite varför den inte kom förra hösten! "X telling me about the loss of something, dear, at age 16" är så klockren att jag bara kan sitta och le.  Och dessutom är det fullt av små fåglar i hela texthäftet. :) Då blir man ju också glad och tänker på Emmaus och "min mamma gillar små fåglar"

På tal om mammor, min mamma borde verkligen kommer hem snart! Hon skulle ju sluta vid lunch idag. Plus att träning på fredag morgonen inte är nåt som kommer hållas fast vid. Finns det nåt värre än ett omklädningsrum fullt med tjejer som är sådär? Fast iofs, där fanns ju en som tydligen höll på med sin mobil hela tiden och inte ville berätta vem det var. Precis som jag, i tvåan. Fast anledningen till att jag inte kunde berätta vem det var, var för att dom frågade mig vad han hette. Han hette ingenting, hon hette nåt helt annat.

Jag gjorde nyss nåt jag aldrig nånsin gjort tidigare, nämligen raderade alla sms i min inkorg UTAN att först läsa igenom dom. Helt sjukt. Känner mig en aning stolt.

Idag har jag insett, ännu en gång, att världen är himla liten. Och att flatvärlden är ännu mindre. Har dessutom sökt jobb och pratat med min Sofie som inte kunde röra på läpparna och knappt prata. Det var det värsta hon varit med om och jag tycker fruktansvärt synd om henne.

Nu har jag en aning tråkigt men ikväll tänker jag äta soppa och förhoppningsvis pannkakor och titta på "du är vad du äter"! Funderar på att göra en favorit i repris imorron bitti och åka och träna tidigt.
(nu ringde sappi och sa att jag skulle anmäla mig till nåt vikariegrejs. det ska jag göra nu!)

Jag kollar kentklipp från Sofiero och det är så fint så fint så fint att jag mest vill gråta en skvätt! Det var ju lite dumt av henne att skicka massa länkar. Åh gud, detta är det finaste som finns! Den kvällen var så otroligt bra. Björni & Sofie, vin & bajamaja och Håkan & Kent. Jesus. Dessutom var det varmt och fint och och och. Den kvällen igen hade inte varit fel nåånstans!


Och innan unnade jag mig vin och då tänker jag en aning mycket mer än jag borde. Idag vill jag inte vara ensam!

Haha, imorse överraskade jag alla, inklusive mig själv, med att åka och träna halv nio. Såå fint. Förutom att jag var helt jättetrött, glömde hälften (nästan iaf) och att det var så himla kallt ute. Brukar jag inte vara ute halv nio eller? Iaf, så otroligt fint när man står där på crosstrainern (hoppas verkligen det heter så), tittar på klockan och inser att om det hade varit som vanligt skulle min väckarklocka ringa om tio minuter.
Nu är jag iaf hemma igen. Undra vad denna underbart regniga dag har att bjuda på. Den som lever får se.

Jag blir så illa till mods. Jag blir så fruktansvärt illa till mods. Är det nu man ska tänka att det var såhär sist också? Antagligen. Fast det är det ju inte riktigt, verkligen inte. Men lite. Då hade jag tom en resa framför mig, det har jag inte nu. Jag vill bara att nån ska tala om varför jag känner mig så illa till mods. Ska man känna såhär, eller är det ett tecken på att det bara är fel? Det var ju rätt då. Varför känns det inte rätt nu? Och jag känner mig så himla elak.

Och inga ord i hela världen kan beskriva hur gärna jag vill träffa Gabbi just nu!

Jag väntar forfarande på den där dealen som verkligen inte dykt upp än. Men nåja, den som väntar på nåt gott..

Idag har jag lagat grytor, dock ingen orientalisk, och strax tänkte jag unna mig att åka och träna så att jag kommer hem lagom jättehungrig sen. Har ju nästan glömt hur det känns att vara sådär hungrig. Illa!

Alltså, här lämnar man hemmets lugna vrå för ett dygn och missar allt som vanligt. Någon hade tydligen kastat in värsta smällarna på vår tomt igårkväll, precis vid huset. Hade exploderat som fan och varit nära att börja brinna. Man kunde, enligt säkra källor, inte ens se ut för att det var så mycket rök. Spännande. Jag tror att min familj har en hotbild mot sig. Jag får väl titta en extra gång över axeln när jag går ut framöver.

Gud, jag känner mig som en dålig människa. Har precis druckit mängder av vin och haft diskussioner om det mesta med min familj. Så loggar jag in på facebook och ser att Alex & Cajsa ska delta i nationella komma ut-dagen imorron där grejen är att man ska ändra sin status så att det står "is gay" eller "is bisexual" eller vad man nu är. (ej hetero, då skulle man skriva "is an ally" som visar att man stöttar) Men jag kommer inte kunna göra det. Jag vill verkligen, av hela mitt hjärta, kunna skriva "is gay" där imorron. Men, jag är för det första inte tillräckligt säker (även om jag vill vara säker) och för det andra inte tillräckligt "ute" för att kunna det. Inte ens "is bisexual" kommer jag kunna skriva. Illa illa. Känns dåligt. Mycket dåligt. Ledsen Sanne!
(Nej gud, jag vill att det ska stå; Sanne is a lesbian.(Mest för att Sanne är en lesbian är så fult!) Gud vad fint det hade varit!) (Nationell komma ut-dag.. borde man kanske komma ut på riktigt då? Att jag inte visste det förra året. Hade känts lite mer aktuellt, eller ja. Typ)

Har för övrigt börjat prata med en tjej från Falkenberg. Vi har väldigt mycket samma musiksmak och har väldigt mycket samma topp tre kentlåtar. Bra tjej! :)

Åh vad jag vill skriva nu. Tända ljus och skriva. Nu hämtar jag ett block och en penna och skriver. Herregud vad jag ska skriva. Mh-mh. (jag är så dum, så dum, som slutade skriva i min fina dagbok! hade behövt hela sommarens känslor nu..)
Och nyss tittade jag på "plötsligt i Vinslöv". Alltså, hahaha. För länge sen sist. Hela allt är så sinnessjukt. Och det värsta är när man inser att det finns här, mitt bland mig, också. Precis samma sinnessjuka. Haha, ja gud. Och jag saknar Henke!

Psst, ikväll tänkte jag unna mig en kväll utan dator. Det vore nog bra för mig.
(och nu säger Henke att det vore trevlig att träffas och sånt)

Spännande dag. Åtminstone lite. Jag har diskat & tvättat. Tränat och blivit officiell medlem i amnesty. För jävla trevlig den där Niklas som ringde alltså. Träningen var ju också otroligt spännande. När man har varit där i fem minuter störtar värsta skolklassen med 20 tonårskillar in. YES, känner man då. Men efter ett tag insåg jag faktiskt att det var betydligt skönare än om det hade varit en klass med bara tjejer. Det var nog flatan i mig som kom till tals där. Haha. Och när jag kom hem hade jag fått Emelies omtalade yvkort. :) (otroligt spännande när jag äntligen kom på vilken emelie det var jag hade ringt innan vi skulle åka till arvika. jag tror allas vår spanska-emelie älskade mig otroligt mycket när jag ringde och väckte henne där vid fem. ibland är det extra skönt att det inte är mer apelryd!!) Och gud vad jag gillar höstsolen! Den är sådär lagom varm och fin. Hösten har varit väldigt fin idag.

Imorron är det onsdag och då ska det fixas och donas. Och skrivas, framförallt skrivas. Om det inte blir ikväll. Massa tända ljus och te känns ju faktiskt väldigt lockande. Tja, vi får väl se hur kvällen artar sig helt enkelt. Men antagligen kommer den sluta på samma sätt som kvällarna alltid slutar nowadays. Ser fram emot kvällens pratstund med Gabbi!

Igår åkte jag till Malmö för att äta en bit mat med Anna som jag inte träffat på över en månad. Det var fint och vi gick igenom alla helger sen sist. Sen unnade vi oss en öl till, det var ju ändå måndag, innan vi helt plötsligt fick bråttom till centralen. Då önskade vi att vi hade bott på Möllan, sådär tvärs över gatan.

Innan jag åkte till Malmö hade jag dessutom hunnit med att leka med Sofia. Det var fint. Speciellt med tanke på att vi bestämde det när jag ringde henne i lördagskväll. Underbart när man inser dagen efter att man nog bestämde nåt kvällen innan men inte riktigt har det helt klart för sig.

Och när jag nästan frös ihjäl och väntade på bussen unnade jag mig ett samtal. Plus spännande prat med Gabbi sen.
Bra måndag!

Idag ska jag träna om jag kommer till skott och det inte rinner ut i sanden. Jo, jag ska. Om en timme tar jag bussen och unnar mig ett ordentligt träningspass. Fy fan vad bra jag är.

(och katten, jag är på. alltid!)

Jag ska se Depeche på Arvika09! :D Fint! Nu vill jag ha festival och sommar!

Nyss pratade jag med min norrlänning. Jag drömde om honom inatt och hade glömt hans röst. Det var fint! Vi pratade om festivaler och skogsröjning. Han vill pussas en massa med mig nu. Jag saknar faktiskt honom.

Dagen igår var fin. Jag älskar att jag skrev i min blogg den 29:e september 07 att Felix skulle bli min vän och jag nu faktiskt kan säga att hon är min vän. Idag åt vi falafel och gick genom ett regnigt Helsingborg. Sen fick hon böta 700 spänn för att det kom en kontrollant. Vad är grejen med att Örebroare alltid åker fast kan jag då undra.
Ah, fin lördagskväll iaf. Ättekulla är grejen! :)

Söndagkväll. Linnea tycker att jag ska bjuda in på saft och bullar. Kanske det kanske.

Eh, varför klarade jag inte av att se det nu då? Insikter igen. Jag vill nog inte alls längre.
Nåväl, ikväll är det partaj. Om några timmar ligger jag i en soffa på Ättekulla och pussas med nån. Även om jag inte alls vet hur och med vem jag kommer dit så gör det inte så mycket. För dit kommer jag iaf. Jag hoppas att Felix följer med. Det kan bli en spännande kväll. Och jag hoppas verkligen inte att Anna har feber!? Det är inte okej.

Insikter insikter insikter. Alltid samma sak. Dessutom har jag alldeles för många opublicerade inlägg på sista tiden. Vad det beror på kan ju ni fundera på i höstmörkret om ni vill.
Jag är rysligt trött men det känns inte bra att gå och lägga sig såhär utan nånting för andra kvällen i rad. Det känns inte bra. Och det är verkligen inte bra.

Eller är det bara så att jag kräver för mycket av alla hela tiden?

Alltså, är det inte typiskt. Varje dag hela veckan har dom sagt att det ska ösregna hela dagarna, men vilken dag är vräker det ner om inte dagen då Sanne är uppe med tuppen och ska till tandläkaren. Självklaaart. Men det gör inte så mycket. Fast det är konstigt hur mörkt och kallt det är ute vid kvart över sju. Den var jag inte riktigt med på.

Uh, jag är trött men ska nog åka och hälsa på Sofie idag. Hon är sjuk :*

Jag sitter i mitt kök med te & tända ljus. Försöker få till ett cv och ett personligt brev men det känns som ett evighetsprojekt. Att det är så jävla svårt är ju egentligen en gåta. "Hej, jag har gjort detta och är bra på detta". Jag ska få klart det ikväll och imorron när jag kommer hem från tandläkaren ska jag läsa igenom och sen skriva ut. Yes.
Det är ganska så fint och sitta här och lyssna på Uh huh her faktiskt. Vem kunde veta att "Alice" hade ett band liksom? Inte jag innan allas vår vän Wikipedia berättade det för mig iaf.

Och det ska minst sagt bli spännande att ta halv åtta-bussen till tandläkaren imorron. Sist jag åkte den var den femte juni. Herregud vad som händer på en sommar och lite till. Nu sitter jag hemma och är arbetslös om dagarna istället för att åka till skolan. Suspekt. Jag måste iofs börja plugga till högskoleprovet också. Hoppas nån vill dricka öl med mig efter den dagen. Det kommer jag fan vara värd! :)

Jag har sovit så kostigt inatt. Vaknat typ hela tiden. Och när min väckarklocka ringde för tredje gången efter åtta tänkte jag "men det är ju lördag idag, varför har jag på den?" och stängde av. Drömmarna var också jävligt suspekta. Fast det kanske är bra. Kanske har bearbetningen börjat. Man kan ju bara hoppas.
Och jag skulle ju inte direkt bli ledsen om jag fick lite motivation till att göra något.