I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Spännande dag. Åtminstone lite. Jag har diskat & tvättat. Tränat och blivit officiell medlem i amnesty. För jävla trevlig den där Niklas som ringde alltså. Träningen var ju också otroligt spännande. När man har varit där i fem minuter störtar värsta skolklassen med 20 tonårskillar in. YES, känner man då. Men efter ett tag insåg jag faktiskt att det var betydligt skönare än om det hade varit en klass med bara tjejer. Det var nog flatan i mig som kom till tals där. Haha. Och när jag kom hem hade jag fått Emelies omtalade yvkort. :) (otroligt spännande när jag äntligen kom på vilken emelie det var jag hade ringt innan vi skulle åka till arvika. jag tror allas vår spanska-emelie älskade mig otroligt mycket när jag ringde och väckte henne där vid fem. ibland är det extra skönt att det inte är mer apelryd!!) Och gud vad jag gillar höstsolen! Den är sådär lagom varm och fin. Hösten har varit väldigt fin idag.

Imorron är det onsdag och då ska det fixas och donas. Och skrivas, framförallt skrivas. Om det inte blir ikväll. Massa tända ljus och te känns ju faktiskt väldigt lockande. Tja, vi får väl se hur kvällen artar sig helt enkelt. Men antagligen kommer den sluta på samma sätt som kvällarna alltid slutar nowadays. Ser fram emot kvällens pratstund med Gabbi!