I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Jo en lektion känns ju sådär jättegivande. Fast, iofs borde man väl inte klaga.
Nu ska jag tydligen med Anna till Danmark om 45 min. Jao. Fint. Men yes, jag kommer ju inte alls kunna plugga på tåget. Illa illa med fulla Göteborgståg. Anna ska iaf hjälpa mig med engelskan :)

Och dessutom vill jag ha förra fredagen. Den var fin som bara den. Eller fredagen för två veckor sen går ganska bra det också, må jag säga.

Eh, fast gud, det kommer ju släppas lite biljetter till vårturnén också. Hur ska jag lyckas med detta nu då? Spännande. Eller nej inte spännande alls, bara läskigt. OCH VAR SKA MINA PENGAR KOMMA FRÅN? Hehehe. Måndag blir allt en intressant dag.

Jag saknar Emmy och säger som Pierre "när kommer Emmy då?"

Okej, nu lättade verkligen det mesta. Ah, nya fina datum till kent. :D Hahaha, och inget Stockholm och inget Göteborg. Men Malmö eftersom dom är i Lund nu. Hahaha, underbara människor. Plus att Familjen är förband. Jag sitter lite och funderar på om det ens kan bli bättre än så. Man borde kanske satsa på Örebro, Malmö, Malmö sådär tre dagar i rad. Jaja, det blir fint iaf och nu känner jag mig glad. Idag har varit en bra dag! Än så länge kanske bör tilläggas dock.

Okej. Igår hade jag en sjukt dålig kväll. Allt var precis som förr åtta år sen. Jag är tio igen, står där med telefonen i handen och måste berätta och kommer innanför dörren, ser ögon fyllda av hopp som släcks på två röda. Plus att exakt allt annat var jobbigt. Jag skickade iaf suspekta sms och kvällen slutade med en och en halv timmes pratande med Henke i telefon. Eller pratande och pratande men det var iaf så sjukt skönt.
Idag har vi lekt i Förslöv, ätit godis och chips till lunch och haft filmmaraton. Jag tycker om Henke!

Och förövrigt vet jag inte riktigt hur jag ska hinna med allt. Men det kanske löser sig. Förhoppningsvis iaf.

Som om jag ens skulle ha nåt att skriva? Nepp.
Jag ska börja äta selen. Jag ska bjuda hela klassen. För jag orkar inte längre. Det är ju fullständigt omöjligt, fast jag skaffat ett så bra mantra. Klockan är sex, jag fryser, är lagom kall och tänker på tok för mycket på saker man inte borde tänka på. Och gud, jag beter mig ju så fel hela tiden.
Jag har sinnessjukt mycket att göra och önskar hela tiden att det var förra veckan. Eller att det är denna veckan och Emmy hade legat i min säng hela dagarna. Jag klarar snart inte av detta längre. Jag är för rädd.

När jag vaknar imorron är det bara en vecka tills kent. Och på lördag ska jag se säkert! Jag är lite rädd för lördag. Och lite rädd för nästa torsdag. Jaja.

Seriöst, snäll låt bara tiden gå. Fort fort fort, jag vill bara att veckorna ska ta slut.

Okej, jag borde skjutas. Jag kom nyss hem och äter nötter. Och det enda jag kan tänka på (eftersom jag inte kan sluta äta) är att jag snart lika gärna kunde suttit och ätit choklad. Äh, jag har simmat. Jag har kass kondition. Skoldagen var otroligt givande. Lögn. Och min positiva anda höll knappt i en dag.

Jag är trött. Jag ska nog bara ta en runda runt som vanligt och sen borsta tänder, antagligen ringa Emmy, kanske läsa ett kapitel eller två och sen sova. Imorron blir inte en rolig dag. Jag vill att det ska vara onsdagkväll nu.

Jag dricker loka med den där fina rosa färgen. Och shit, jag har ju samma klänning på mig som när jag drack den i våras i Falköping och vi var på väg till Göteborg och sånt. OH MY. Jag vill ha den dagen. Idag försökte jag ordna upp mitt liv lite. Nu har jag iaf en lista på allt som ska göras innan jul. Dock bara skolrelaterade saker. Naj, nu får det vara slut på onödigt svamel för idag.

Eh, gud vad jag är duktig och sånt. Använder min tid fint som alltid. Men vafals. Nu när talet är framflyttat ännu mer kan jag faktiskt unna mig detta. Och speciellt med tanke på att jag gått 25 minuter innan varje mål mat idag. Ah, på fredag väger jag två kilo mindre.

Men gud, jag har ju knappt något att skriva. Jag förstår ingenting men jag är ganska glad och andas ganska lätt för tillfället. För jag är ju verkligen inte den där negativa människan egentligen. Jag insåg ganska mycket i lördags.


Äh, nu ger jag upp och publicerar nåt som jag knappt förstår nåt av själv. Jag är inne i en dålig bloggperiod.

Ah, jag har inte alls tid med detta egentligen. Men jag håller iaf på med mitt tal och det kanske blir bra ändå. Om jag har förstått allt rätt vill säga. Ah, allt kanske löser sig. Var iaf sjukt effektiv på tåget. Som förövrigt var 43 minuter sent när det lämnade Örebro. Vilket var exakt den tid jag hade i Göteborg innan mitt andra tåg skulle gå. Började se fram emot ytterligare en söndagseftermiddag i Götet. Men hon med rött hår fixade det, precis som hon sa. Jag tyckte om henne. Och jag fick ett sjukt fint sms av Emmy. Som jag nästan först trodde att hon hade skickat fel och började tänka suspekta tankar. Men ändrade mig ganska fort. Åh, jag vill alltid ha denna helgen. Det var den finaste på mycket mycket länge. Puss på.
Och dessutom var det kul när jag insåg att jag inte alls kan ligga i min säng hela söndagen nästa vecka. Ah, jag tänker så fint. Så jag får väl se fram emot att ligga i den om två veckor. Fast å andra sidan brukar jag kunna sova ut ganska bra hos Anna.

Naj, nu fixa klart svenskan. Ouh. Blir säkert fint. Jag fick ju trots allt mvg på mitt förra tal :D

Mapwaphap.
Min statistik har sjunkt ganska rejält. Jag är rejält trött. Emmy åkte för en halvtimme sen. Jag måste gå strax. Igår kväll snöade det massa massa. Så mys och man kunde göra snöbollar. Så vitsig som jag var på fredagskvällen la jag en snöboll i deras frys :D
Jag står mellan att plugga och sova på tåget. Svårt beslut, verkligen. He he he. Mitt tal kommer gå åt pipsvängen. Proven också. :) Men nästa söndag ska jag fan bara ligga i min säng och unna mig en rejäl sovmorgon. Jag längtar redan.

Wop, nu är jag i Örebro och har gett Emmy frukost på sängen och sånt för hon fyller faktiskt år. Hon är söt! :) Snart är det släktkalas, läskigt. Jag ska nog bege mig ut på ett ärende. Hihi. Ikväll skulle vi egentligen sett Laakso men dom är utbytta. Elakt. Igår fick jag åka tåg med Anna och sen den ytterst tuffa dubbeldäckaren. :D HURRA.

Emmy är T19 på helgon. Tufft.

Jahapps. Inte klokt vad ensamt det blev. Inte klokt hur fyra dagar bara helt plötsligt har flugit förbi. Inte klokt hur besvikelsen, när allt inte blir som jag vill, har blivit min största svaghet. Inte klokt hur jag kan lyckas med allt. Suck.

Jag är otroligt trött (och otroligt arg och ledsen och och och, dock pga tröttheten men ja) men jag tyckte att jag kunde få unna mig en blogg såhär på torsdagseftermiddagen. Jag har fina planer för kvällen men ensamheten, som jag är så rädd för, kommer göra dom betydligt ofinare.

Det fanns så mycket att skriva, så många tankar att tänka? Nu är det bara tomt.
Jag vet inte alls hur helgen blir men jag vet iaf hur mycket jag hatar intercitytågen mellan Göteborg och Stockholm.

Jag önskar att det var förra veckan, att jag snart skulle vara påväg till Stockholm. Att jag imorron kväll skulle stå i Mörby och vänta på bussen/Elsas syster och vara überlycklig efter kvällens äventyr och att Emmy skulle sjunga "utan dina andetag" för mig.

Ojojoj, vad stressad jag är nu insåg jag nyss. Nu ska jag snabbt åka och hämta paket och sen hem och fixa och sen dra till Göteborg. Med ett påbörjat vinarbete i väskan helst. Hurra.
Och jag blir så orolig för Anna och jag saknar henne massor.

Gud vad jag är trött och gud vad jag hatar vin från Schweiz. Jag vill bara lägga mig ner och sova. Insåg nyss att denna veckan har varit väldigt lång. Det var liksom bara en vecka sen jag mådde dåligt på söndagskvällen och gick och köpte nyponsoppa på statoil. Känns som ett halvår sen. Jag saknar min dator och sånt. Och jag måste skriva värsta talet till på torsdag med såndär extra grej som jag inte förstår ett skit av. Man blir ju så glad? Nåväl nåväl, nu hjälper det väl inte direkt att gnälla. Ska ta tag i det bara. Såja. Fint.

Men jag gillar och älta saker och jag fick bara känslan av att det inte alls kommer bli nån turné till våren mitt i Berlin i fredags. Jag kommer att sitta i Lund med känslan av att detta är sista gången jag ser kent. Jag kan bara hoppas på att min känsla är fel.

Jag undrar om jag har bråttom egentligen. Men nu har jag hjälpt en spanjor med att översätta att hans fordon hade blivit godkänt. Eh, mina spanska kunskaper är utmärkta. Kul att vi åtminstone hade haft "bli godkänd" som glosa. Imorron blir det Göteborg och jag har varit i alla Sveriges största städer dom senaste dagarna.

Hoppas jag hinner med pressbyrån!

Nu lämnar tom skåningarna stället. Jag är ensam i Stockholm och allt är precis som vanligt. Jag vet inte vad det är med mig alls. Det enda jag vet är att jag blev så sjukt lugn av att höra det där knäppet från rulltrappan innan när jag och Emmy insåg att vi hade missat bion. Extremt komisk situation, iaf nu några timmar senare. (jag börjar bli rädd för det suspekta folket) Hursomhelst så satt vi och väntade på att klockan skulle bli tjugo över och Emmy frågar vad klockan är. Jag kollar och svarar sju, Precis när jag sagt det inser jag; började inte bion tjugo över sex? Jomenvisst. Hur hur hur i hela helvetet kan man sälja två biljetter till en film som började för tio minuter sen? Suspekt.

Igår var det iaf kent och kent är jag vet inte vad, jag finner faktiskt inga ord. När inte ens alldeles alldeles underbara passar in, vad säger man då? Extremt skönt att dom började åtta iaf och att jag & Elsa kom en halvtimme innan insläpp och hade fyra framför oss. Då hade vi tom hunnit köpa tröjor innan. Det är vad jag kallar erfarenhet. Var dock sjukt rädd för att det skulle bli som på Lasse eftersom jag mådde precis likadant innan som då. Blev dock bara extremt lycklig när dom började. Och åh, Jocke är guds gåva till mänskligheten. Det finns ingen vackrare man!

Igår var även dagen då jag & Emmy firade ett halvt halvår. Utan yatzy dock men bara att få vara med henne räcker. Och att sova i en nittiosäng är så fint så. Nu ska vi dock vara ifrån varandra i två dagar. Förhoppningsvis överlever vi! :)

Nä, kul att Elsa alltid håller sitt löfte om att inte planera in nåt. Jag har faktiskt inte alls lust att åka till nån som inte ens är en av hennes bästa vänner på en födelsedagsfest och att sen åka till en av hennes bästa vänner och kolla på fotbollen. Jag vill åka hem, ligga i en soffa och kolla på fotbollen. Och sen sova för jag ska ju faktiskt åka alldeles ensam massa tidigt imorron. Men gud jag vet ju inte ens vad det står. Serri. Nä, Elsa verkar ju inte särskilt pepp på att höra av sig så ja. Jag vet inte.

Nu blev detta långt. Det skiter jag i helt ärligt. För varför ska man ta hänsyn till något annat än sig själv i sin egen blogg?

Min dator har gått sönder. JAG BLIR SÅ SJUKT TRÖTT! ÅH. Jag som skulle ta med den till Stockholm och allt. OCH YEEES, mitt projektarbete ligger där. Serri. Jag kommer dö. På jävla riktigt. Och det är nog nåt med skärmen. Jag gråter fan nästan. Allt blev ju så mycket jävla bättre nu. Och jag måste packa och denna datorn är så seg så jag snart hänger mig. Suck, jag har inte tid med sånt här. :(

Yes, jag är i Båstad. Vi ska äta pizza, min mobil är knäpp och jag är sjukt trött.
Imorron blire huvudstaden och sånt. Puss på. Ellen är rastlös och jag måste kissa.

Jag hatar körkort, punkt.
Jag är trött, både psykiskt och fysiskt.

Idag när jag väntade på bussen (det är bara lite bittert att dom tog bort den där som gick perfekt, inte förjävligt) satte jag mig på biblioteket och läste en tidning. Det stod att man skulle må bättre om man var mer tacksam så därför är jag ikväll väldigt tacksam.

Jag är tacksam för att jag har en så fin klass, att jag har vänner som lyssnar på mig och tröstar när det behövs och för att jag har världens finaste flickvän. (oh my oh my, var det där första gången jag faktiskt skrev det rakt ut?) Jag är tacksam för att det är kallt ute, att det finns bälten i bussen jag åker, att det går bussar överhuvudtaget, att jag får gå i skolan och att maten stod på bordet när jag kom hem och hela min familj var hemma. Jag är tacksam för att jag kan gå till doktorn och få medicin när jag är sjuk, att jag kan handla vilka kläder jag vill och att jag lever i ett land där jag inte behöver skämmas för den jag är. Jag är tacksam för att det går tåg till Stockholm och att mina favorit-snubbar i världen bestämde sig för att göra ytterligare en skiva och för att turnéa lite precis när jag behöver det som mest. Jag är otroligt tacksam helt enkelt! :)

Dessutom tänkte jag igår på Gabbi. På hur mycket hon får stå ut med alltid men att hon ändå alltid är glad för alla andras skull. Hur orkar hon? Dagens kärlek skickas till Gabbi som förtjänar allt bra och fint i livet! :*

Om fyra dagar kommer jag inte ha någon känsel någonstans men ändå vara väldigt väldigt lycklig.

Ehhehehe, så var det inte alls sådär mycket tid kvar alls. Iaf, jag har gjort engelskan, som jag först inte fattade alls så jag tvingade min mamma att förklara. :) Man borde duscha och klä på sig och jag får iaf en timme med Anna ensam. Det känns bra på nåt sätt. Yes, ikväll ska jag blanda penicillin och sprit och se hur det går. Tänk om jag dör. Det hade varit intressant. Då har jag slösat bort otroligt mycket tid på saker jag inte velat göra egentligen och jag missar kent. Och jag hade inte visat hela världen det jag är mest stolt över. Det är nog så man borde tänka egentligen.

Nåväl, kvällen blir intressant.

Gud, jag borde verkligen plugga. På en fredagkväll. Hurra och sånt. Och jag mår så illa. Borde lära mig att jag inte kan äta. Tre bitar sen blev det bara äckligt. Uha. Dessutom är jag trött. Men det är väl bara att börja tragla ännu med spanska. Hurra. Fast för en gångs skull kan jag ju faktiskt ha nytta av det! Jag undrar om min mami och papi tittar på mordkommissionen, det låter som det. För en vecka sen låg jag i Örebro och tittade på det. Jag vill vara där. Vill dock ej vara sjuk! Imorron ska jag leka med Anna och co. Spännande.

Jomensåatte.
Det känns så ensamt. Jag borde bli gravid, köpa en lägenhet eller flytta.

Om ingen åker och hämtar Emmy och dumpar henne i min säng snart så vet jag inte vad jag gör. Antagligen något dumt som att köpa en dyr biljett för att få tillbringa några få timmar med henne och för att kunna njuta av att somna under samma täcke med henne tätt intill (vilket jag inte kunde göra sist, njuta alltså). Tänka sig att det är fyra veckor sen hon stod där på stationen i Ängelholm och rökte och jag hade fått sluta tidigt eftersom det var så lite att göra. Jag saknar henne!

Och jag är trött och sånt.

Sååå, nu kan jag alla utom tre. (puss på Soffan) Plus att jag har läs texten och översatt och jag är ambitös som få. Uha, jag har så där ont i huvudet som man får efter glospluggning. :) Om man kanske skulle göra lite engelska också?

Om en vecka sitter jag på ett X2000 och fin-fint att Sofie säger att Henke kan fixa turochretur flygbiljetter till Stockholm för 500 imorse på bussen. MEN, det får ju dock ej glömmas att jag är en miljökämpe och inte en miljöbov. Miljökämpar åker tåg fast det hade varit tusen gånger smidigare med flyg!

Jag har bara två hela veckor kvar innan jullovet. Alla andra, uhm resten, fyra, är ohela på ett eller annat sätt. Fint. Jag som trodde att det bara var fem veckor kvar juu ;(

Detta var inte heller kul. Fy vad jag känner mig totalt omotiverad och opepp på allt som har med skolan att göra. Liksom komma dit, "detta och detta ska du göra dom närmsta veckorna, detta måste du göra om för det fick du IG på" HALLÅ! STOPP! Vad fan är det som händer? Jag har aldrig, aldrig nånsin, fått IG på någonting. Vad händer? Mitt liv bara rullar och rullar och jag kan inte få stopp på det. Det finns för mycket saker jag prioriterar i livet som verkligen inte har med skolan att göra längre. Visst det var så skönt att komma dit och pratat med alla osv. Dagens diskussion om trekant var extreeemt underhållande. Som allt annat. Jag älskar att vara i skolan men jag hatar faktiskt allt som hör till. Vem fan bryr sig om litteraturen på medeltiden och renässansen, egentligen? Och gud vad sorglig jag lät där. Precis som dom som jag föraktade förr. Men seriöst. Jag känner knappt igen mig längre? Och i tvåhundra dagar ska jag väl allt stå ut?

Nu borde jag plugga spanska till jag kan dom drygt hundra glosorna och läsa texten och sånt. Men ursäkta? Jag har varit sjukt tills nu. Jag vill inte och inte ens jag kommer klara detta. Eller iofs jag fick ju papper av Sofie idag. <3 Jag ska, jag ska fan klara det. Jag ska rycka upp mig som as och klara allt nu. Detta håller inte!

Och jag blir så otroligt illa till mods när Henke drar upp saker ur min blogg osv. (HEJ HENKE!) Äh, Henrik är en bra man som alltid livar upp mina stunder i skolan.

Idag känner jag mig otroligt effektiv. Jag menar både läst svenska häftet (nej, jag vill INTE ha nationellaprov i en evighet om mindre än en vecka) och gjort klart första veckan i mitt projektarbete. Wow. Och dessutom röjt lite i köket efter gårdagens rabalder. Jag känner lite att det nog blir skola imorron. Men fy vad jag kommer hata min kropp om det skulle finnas något kvar i den som skulle bryta ut igen. Jag tänker inte missa kent, inte på några vilkor! Därför ska jag lätt vara en såndär bra människa den närmaste veckan. En sån som sover tillräckligt på rätt tider, som inte stressar och är ute i friska luften mycket och som äter bra! En sån ska jag vara. Åhåh, min man. Detta är så sinnessjukt så jag vet inte vad.

Imorron är det alltså kök. Spännande och jag vet inte alls vad vi ska göra eller så. Hurm hurm hurm. Men en sak som är säker är iaf att jag hatar att jag har förstör en låt genom att lyssna på den vid helt fel tillfälle. Nu kan jag inte lyssna på den utan att förflyttas tillbaks till det där jobbiga. Och det är synd med tanke på hur bra låten är.

Och hurra, nu är min pappa sur på min mami. Jag blir så jävla trött!

Jo, jag är världens bästa. SUCK. Hur lyckas man? Speciellt med tanke på att jag ägnade ganska mycket tid åt att fixa med ett nytt. Jodå använd det gamla, visst visst. Och jag vet inte hur frisk jag är... Hade ju planerat att känna mig helt hundra idag. Men, fortfarande ont i halsen. Och jag vet ju inte hur man ska känna sig. Om det är farligt att fortfarande ha lite ont i halsen när man har (eller har haft?) halsfluss. Mitt vatten var iaf inte gott imorse och det känns verkligen som om tabletten fastnar i halsen när jag ska svälja den.

Jag är trött. Och vill verkligen inte ta tag i skolsaker. Slipper man då? Åhåh.
Imorron är det torsdag och en vecka tills Stockholm. :) Imorron är det torsdag och kök. Känns inte som det vore en bra idé att missa det med tanke på våra tre lektioner... Ehe. Vänta, det är alltså onsdag idag? Åhgud, skulle kunna varit måndag för en vecka sen. Jag har ingen koll på tiden längre. När kom jag hem? Söndags? Tre dagar sen? Herrugud. Är det den sjätte idag? Nej, måste vara sjunde. Sjunde november 2007. Jag fattar ingenting.

Nej om man skulle gå och hosta upp lite slem. Mys <3

Förlåt. Men jag blir så himla trött och ledsen. Javisst, jag borde kanske. Eller nej, det borde jag inte alls. Jag har gjort helt rätt. Imorron kanske han hade haft rätt. Men inte idag, inte nu. Jag blir bara så ledsen. Jag vill ju vara den där perfekta Sanne som jag aldrig lyckas med. Jag var glad och lättad över att jag lyckats äta fil till frukost och två mackor lite senare, utan några större problem. Jag var glad och lättad över att jag börjar må bättre. Detta har jag verkligen längtat över. Kan han inte vara glad för det? Jag vet att han inte heller har det särskilt lätt men det är faktiskt inte så mycket jag ber om.

Har förövrigt ängat en del av dagen åt att analysera horoskop och sånt. Ganska spännande må jag säga. Speciellt med "Negativ aspekt: Det är omöjligt för ett sådant äktenskap att äga rum men, om det gör det, kommer det bara att leda till våld och extrem aggression." och "Positiv aspekt: Detta äktenskap kommer att vara fullkomligt framgångsrikt. Ett par som gläds åt att vara i livet, och att leva tillsammans, med trevlig familj och trevligt hem, totalt förtroende för varandra (och på goda grunder), intellektuell förståelse, likartad smak." Fint :) Men det finns faktisk saker som stämmer oroväckande mycket.

Igår fick jag världens finaste sms av Gabbi bara sådär. Jag mådde genast mycket bättre :*

Ehe, hur kan man ens göra så stor medicin? Kommer ha ett helvete med att svälja dom tre gånger om dagen i en evighet nu. Men det får det väl vara värt. Och jag bara älskar att han bara behövde titta i min hals för att säga det jag redan visste. Älska att jag slapp det där äckliga testet när dom kör ner nåt i halsen. Uha! Dock kunde ju halsontet fått gå över nu. Vilket jag verkligen hoppas att den gör med tanke på mitt 200 kronors besök. Eheh, jomensåatte.

Fick iaf höra att jag var saknad i skolan och att Patricia var sjuk. Det var sjukt (haha, vilken humor jag har) skönt, med tanke på att jag då inte missade två och en halv timme spanska. Det lät nog konstigt men jag vet iaf ingen som kan krångla till allt som Emmy. Haha, hur lyckas man? :)

Åh, jag vill inte vara arton. Jag vill vara ett litet barn. Ett sånt litet barn som mamma får vara hemma och ta hand om. Skulle verkligen önska det. Slippa ringa runt till allt och alla och bara ligga i sin säng, läsa en tidning och äta glass. Tills hon säger att nu ska vi åka till doktorn, så åker man dit och allt fixar sig. He.
Och hurra, nu är klockan åtta.

Jag vill till skolan!

Imorron ska jag äntligen till doktorn. Och jag blir otroligt otroligt otroligt ledsen om det inte är halsfluss. Så mycket kan jag ju säga. Idag har varit en jobbig dag. Att vara på resande fot i drygt sju timmar när man är sjuk är inte skoj. Jag tittar på "ensam mamma söker" och saknar att ligga i Emmys famn och höra henne sjunga med i "det blir en sommar i Sverige med dig". Och jag tror att det är bra för självförtroendet att ligga och lyssna på nån som hela tiden berättar hur bra den tycker att jag är, att den älskar mig och sånt. Man mår ju bra i själen.

Jag behöver kissa och ska lätt sova tidigt ikväll. Hoppas jag iaf.

Jag tror seriöst på att jag har halsfluss. Dumma dumma och idag borde jag varit hos doktorn. Och jag bara älskar Emmys dialekt hon får när hon pratar med sin mamma. :)
Nu är lovet typ slut och jag vet inte. Men Emmy är feeeg och vågar inte säga sanningen. Illa. Dessutom tycker jag att det är komiskt med experter som säger att Fredrik inte har gjort nåt rätt.

Vi vill ha mat men jag kan knappt äta. Spännande. Och jag tycker synd om mig själv när jag tänker på hur länge sen det var jag mådde helt bra. Jag vill vara frisk!

Ey, jag sitter i Örebro med en Emmy i mitt knä. Mys och sånt. Ikväll ska hon styra middag. Jag har inte sovit på x antal timmar och det är spännande. Och en sak som är säker är att jag aldrig nånsin ska ta 05:14-tåget mer i hela mitt liv. Suspekt.

I tisdags var jag på Lasse. Och höll på att svimma. Ytterst spännnade. Och eftersom jag mått såhär sen jag var sjuk tyyp så är jag lite orolig. Måste kolla upp och sånt innan kent. Kommer seriöst skjuta mig om det skulle bli så på kent. Utan att överdriva det minsta. Just nu är iaf ipren min bästa vän. Lite sorgligt att min fina ranson som jag har i väskan snart är slut bara.

Emmy tycker att jag ser ut som en jude och i ag har vi varit tillsammans i två och en halv månad. Det trodde man ju inte för ett år sen! Inte för fyra månader sen heller. Knappt förra veckan heller. Livet är spännande.

Snart ska vi handla. Spännande! :)