I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Idag när jag väntade på bussen (det är bara lite bittert att dom tog bort den där som gick perfekt, inte förjävligt) satte jag mig på biblioteket och läste en tidning. Det stod att man skulle må bättre om man var mer tacksam så därför är jag ikväll väldigt tacksam.

Jag är tacksam för att jag har en så fin klass, att jag har vänner som lyssnar på mig och tröstar när det behövs och för att jag har världens finaste flickvän. (oh my oh my, var det där första gången jag faktiskt skrev det rakt ut?) Jag är tacksam för att det är kallt ute, att det finns bälten i bussen jag åker, att det går bussar överhuvudtaget, att jag får gå i skolan och att maten stod på bordet när jag kom hem och hela min familj var hemma. Jag är tacksam för att jag kan gå till doktorn och få medicin när jag är sjuk, att jag kan handla vilka kläder jag vill och att jag lever i ett land där jag inte behöver skämmas för den jag är. Jag är tacksam för att det går tåg till Stockholm och att mina favorit-snubbar i världen bestämde sig för att göra ytterligare en skiva och för att turnéa lite precis när jag behöver det som mest. Jag är otroligt tacksam helt enkelt! :)

Dessutom tänkte jag igår på Gabbi. På hur mycket hon får stå ut med alltid men att hon ändå alltid är glad för alla andras skull. Hur orkar hon? Dagens kärlek skickas till Gabbi som förtjänar allt bra och fint i livet! :*

Om fyra dagar kommer jag inte ha någon känsel någonstans men ändå vara väldigt väldigt lycklig.