can you read my mind? (you never return the call)
Jag blir så trött, matt och framför allt ledsen. Förtjänar jag all denna skit när jag ändå försöker så mycket som jag gör?
I Förslöv ligger det nåt vitt på marken. Is och hagelkorn. Jag tänker inte kalla det snö än. Men det känns som om vintern kanske kommer tillslut ändå. Fast jag förstår ingenting. Har hösten bara försvunnit nu? Jag har inte hunnit med nånstans. Jag har inte ens dansat för mig själv fastän jag vet att sånt kan kallas ensamhet.
Nu vill jag lägga mig under mitt täcke och kolla på film och inte alls plugga spanska. Men eftersom jag är ambitiös som få så tänker jag inte vika mig för frestelsen. Och bara älska min mamma när hon ger mig tranbärsdricka och säger att det hjälper mot sockersug och att hon en kvart senare kommer in och frågar om jag inte hade godis här. :) Dock hade min bror ätit upp hälften. Verkligen otippat. Helt otroligt.
Gårdagen blev verkligen inte som jag trodde men det gjorde inte så mycket för jag fick träffa Micke, sitta i Marias knä och pussa på Jan.
OCH jag saknar Emmy jättemycket och tycker allt att hon kan komma imorron och rädda mig från ensamheten som vi bestämde inatt!
:(