I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Okej. Igår hade jag en sjukt dålig kväll. Allt var precis som förr åtta år sen. Jag är tio igen, står där med telefonen i handen och måste berätta och kommer innanför dörren, ser ögon fyllda av hopp som släcks på två röda. Plus att exakt allt annat var jobbigt. Jag skickade iaf suspekta sms och kvällen slutade med en och en halv timmes pratande med Henke i telefon. Eller pratande och pratande men det var iaf så sjukt skönt.
Idag har vi lekt i Förslöv, ätit godis och chips till lunch och haft filmmaraton. Jag tycker om Henke!

Och förövrigt vet jag inte riktigt hur jag ska hinna med allt. Men det kanske löser sig. Förhoppningsvis iaf.