I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Dagen har jag spenderat på mage på min skiathos-handduk. Så himla fint! En sak som inte är speciellt himla fin är att jag ska jobba resten av veckan och att jag är väldigt dålig på att ta tag i saker. Nu har jag iaf äntligen skivit ikapp den senaste månaden i min dagbok. Trodde inte att det skulle dyka upp några jobbiga händelser men visst gjorde det det.

Åh, jag vill ha ett sommarlov och så vill jag träffa Anna som förr!

Och ps, midsommar var fint!

Första midsommar-maten är äten och första midsommar-snapsen är drucken. Nu är det helg och denna helgen ska bli så himla fin (annars blir jag ledsen, detta är typ sista grejen förutom hultan som jag kommer hinna med denna sommaren, skoj). Imorron blir det skybäcks suspekta midsommarfest, haha. Och midsommarda' är Förslöv för hela slanten precis som vanligt. Ah. Nu är jag så himla trött att jag knappt vet vad jag heter så snart ska jag somna! Puss


(det är box-time herregud, midsommar står för dörren)

Idag var det begravning. Och jag tror inte att jag insett att han är borta förrän idag när det verkligen stod en kista och massa blommor i kyrkan. Åh, jag hoppas att han hälsar farmor, det var allt jag önskade hela tiden. Men det gick bra och jag ska planera hela min begravning innan jag dör. Och förresten eftersom jag är helt säker på att jag kommer dö ung (fråga inte varför, jag bara vet det)  så kan jag ju passa på att skriva att jag vill att det ska vara valfri klädsel och att det ska vara ett rejält fylleslag efteråt!

Nu ska jag äta pizza, sen ska jag äta glass och planera midsommar. Och sen jobba i två dagar, men jag överlever. Klart jag gör. Alltid.

Och förresten, idag har jag och min fina varit tillsammans i en månad. <3

Jag skriver tusen hemliga inlägg igen och nu flyttar jag fan in i första bästa lediga rum från blocket!

Det är boxtime, herregud. Sista studenten för detta året står för dörren! Frågan är ju varfan mitt vin är. Har tappat räkningen på dagarna och egentligen är det inte okej men ganska kul. Imorron är det lördag, då gäller först jobb och sen äventyr. Mh-mh. Jag gillar det. Puss på er.

Fram och tillbaks, fram och tillbaks. Alltså, en lite lugn stund hade kanske inte suttit fel. Fast jag blir så rastlös då. Idag har jag hunnit med att jobba och åka till Lund för min kusins student. Så fint när man nästan, nästan, nästan åker igenom Kävlinge och allt gör så ont att man vill dö men ändå inser att det måste vara så ibland för att man ska kunna uppskatta allt det vanliga. Imorron blir det jobb och förhoppningsvis den sista studenten för detta året. Och efter jobbet på lördag ska jag träffa Anna. Anna min Anna. Jag saknar henne mest hela tiden. Vi ska dricka öl och deeptalka. Det blir fint. Nu är jag jättetrött och tänker sova så jag överlever morgondagen. Puss & godnatt.

(jag vet inte om det märks eftersom jag mest är gnällig alltid, men jag älskar livet! mh-mh-mh)

Jag är lite ledsen och tycker fruktansvärt synd om mig själv. Jag är patetisk för det är inte ett dugg synd om mig. Nu har jag dessutom bråttom, gillar inte telefoner som väcker mig med dåliga nyheter när jag verkligen hade behövt sova. Mitt sovkonto står på minus.
Jag har iofs vetat hela tiden att detta "sommarlovet" kan ta slut på en sekund, det har jag. Och det är det som stör mig fruktansvärt. Jag kunde berättat för snubben för två månader sen att det skulle bli kaos nu. Inte en timme innan. Jag vill kunna se slutet lite mer i förväg, kunna uppskatta det man har lite mer och förbereda sig lite mer mentalt. Sånt behöver jag. Verkligen.

Och igår skapade jag en blogg3. Den kommer nog iofs inte bli använd på ett bra tag, det brukar bli så. Men den finns. Det känns tryggt.

Jag borde verkligen sova men nu har jag varit vaken förlänge och den extrema tröttheten är försvunnen. Det känns lite för ensamt i min säng och jag vill ha en godnattpuss. Imorron bär det av söderut igen, på ytterligare en studentfest. Idag hade jag och min pappa en intressant diskussion om levrar (heter det så i plural?) och alkoholkonsumtion. För tänk om den stackars levern inte får arbeta, då måste den ju känna sig meningslös och börja ställa frågor som "vad gör jag här?" och "vad är meningen med mitt liv?". Vilket kan leda till depression och då är det ju klart att jag också mår dåligt. Ah, jag var lite orolig över mitt drickande där en stund men nu är jag så lugn så. Min lever ska inte bli deprimerad, det är en sak som är säker!

Nu slog klockan torsdag och jag har exakt 24 timmar på mig att göra arton till nitton.

Det är en konstig dag och jag har en konstig magkänsla. En känsla som bara skriker ut att något är fel. Jag kan bara inte sätta fingret på det. Konstigt.

Hela dagen har varit konstig som sagt, imorse vaknade jag i Halmstad, jag tog mig hem och vet inte vad som hände men jag lyckades tänka helt fel och blanda ihop tiden så mycket att jag mest bara ville lägga mig ner på vägen och gråta i år. Men jag fick mig en 20 minuters powernap på tåget och hamnade i Landskrona och blev gladare. Färden gick vidare till Helsingborg där det var iskallt och tillsist kom jag faktiskt hem. Hem hem hem. Jag ska sova som bara den, helt ensam, hela natten. Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter.

Såhär såg iaf min gårdag ut:

Jag hinner inte med nånting längre, har nyss kommit hem, röstat och ska åka(och dricka rödvin för femte dagen i rad) om två timmar igen. Älska att jag åkte hem endast för att rösta och kryssa i ett namn på en valsedel. Hata att vårt "vi-har-setts-varje-dag-i-två-veckor-grejs" kommer att brytas imorron. Uh. Fy. Dö.

Nåväl, dom senaste dagarna har innehållit studenter, pussar, snapsar, telefonpratande, promenader, fruktansvärt god mat och kramar. Och fotboll. Zlatan ska ha en dask(och nångång ska ni få höra historian bakom det internskämtet)!

Och hej, jag vill vara femton och citera låttexter i varje inlägg igen!
When I look back upon my life, It's always with a sense of shame, I've always been the one to blame
(i natt kunde inte mina tårar sluta rinna för att jag var så rädd för att förstöra allt men jag har kommit fram till att jag inte tänker tillåta mig att förstöra allt denna gången)

Idag verkar allt gå min väg! Storstädningen gick smidigt, jag har fått över siestabilderna och lyckat fixa det där jävla problemet med min internetbank som inte funkat på nån månad. Och nyss bestämde jag mig för att hitta min svarta klänning som jag letat efter i ett halvår och vad händer? Jo, jag hittar den på det första stället jag tittade! Sinnes, har verkligen letat efter den som en galning i ett halvår. Ah, jag ser fram emot nästa fina händelse redan!

Jag storstädar mitt rum och lyssnar på "städning09-spellistan" och tänker på att det är ett år sen jag tog studenten, hittar min studentmössa och kan ju såklart inte låta bli att läsa inuti den. Vill ju nästan gråta, dom är ju så fina och vad hände med allt? Idag saknar jag min klass lite för mycket.

(fast å andra sidan kan man ju tänka på allt som har hänt sen då och ändå vara ganska glad)

Hej, jag har insett vilken den finaste känslan ever måste vara; när klockan är 22:22 och man får önska sig nåt men inte kan komma på något i hela världen att önska. Jag mår så himla, himla bra! Och imorron tar min bästa vän studenten och jag är så glad för hennes skull. Okej, dom där två vinglasen på uteserveringen kan ha gjort sitt men det är verkligen länge sen jag mådde såhär bra och var såhär glad. Pussen!

Imorse dog min farfar.

Jättebra händelser blandas med riktigt, riktigt dåliga och det tar otroligt mycket på mina krafter.

Det blåser kalla vinder genom mitt rum och jag dricker tranbärsdryck. Det var inte igår man hade urinvägsinfektion kan jag känna och jag börjar nästan bli orolig på riktig över att jag har hiv med tanke på hur uselt mitt immunförsvar verkar ha blivit. Fast sjukdomar efter siesta hör ju till (siesta var förövrigt riktigt riktigt fint, iaf om man inte tänker på dom där hemska vakterna. andra natten flyttade jag från schpaacampet till min fina och flatcampet och jag såg många fler konserter än jag hade planerat)

Idag har jag varit på väla & ikea, pussats och ätit glass i solen med Emelie. Kände lite att 24 timmar ifrån henne var 24 timmar för mycket och om jag bara hade slutat ta saker för givet kunde hon legat här bredvid mig nu. Bittert som bara den. Nåväl, jag är iaf lite stolt över mig som vågar hålla henne i handen och pussa på henne på platser nära mitt hem. Det går åt rätt riktning och snart ska det förhoppningsvis inte vara några problem med något. Förstår fortfarande inte varför jag har såna problem med att berätta. Vet inte hur många gånger det blev ältat på siesta eller hur många tårar som fallit för att jag inte berättar.

Och härmed lovar jag mig själv att sensommaren/tidig höst ska innehålla en flytt oavsett vad som händer!

Vädret börjar ordna upp sig och peppen är hög som bara den! Åh, om några få timmar sitter man på den fina campingen och dricker en grogg. :') Strax ska jag hoppa in i duschen och sen åker siesta-tröjan på. PEPP PEPP PEPP.
In the heat of the night we are having a fiesta, let's dance until siesta when the sun comes alive




(och som vanligt ska ni tänka på mig när det regnar!)

Idag är det söndag och jag är trött på mitt livsprojekt "gör alla andra nöjda och glada hela tiden". Det känns som att det har gått så långt att jag inte själv vet vad jag vill, allt jag gör handlar om hur andra reagerar och mår av det jag väljer att göra eller inte göra.

Imorron åker jag dock till lilla fina Hässleholm och Siesta!. Där slipper man alla krav och måsten. Det är nog precis vad jag behöver i en vecka. Vädret är dock elakt och jag har tom packat ner regnbyxor. Äh, när det börjar regna ska jag vara så jävla paggad att jag inte märker att det regnar!

Bitterheten har lagt sig, siesta är framflyttat till måndag och jag har helg = finfint! Himlen är jätteblå och solen skiner, det är tom varmt och jag ligger i min säng och trycker på några jävla knappar på min dator. Det är INTE okej. Jag ska nog sätta mig i solen och unna mig ett fotbad istället. Och ett glas vin så småningom. Ih, jag känner att siestapeppen kommer smygande fast jag för bara några minuter sen sa att jag inte kände den. Nu känner jag den. Snart somnar man i ett tält och vaknar full! Åhå :D

Hej, det känns som om hela världen är emot mig och jag vill bara bädda ner mig i min säng och gråta hela kvällen. Det tror jag att jag ska faktiskt. Om jag inte blir på bättre humör för då ska jag ringa Emmy, det känns som om det var länge sen jag pratade med henne, hon är nog bäst i världen på att ställa rätt frågor över telefon.

Imorse skrev jag siestapacklista och var så pepp så pepp plus att jag räknade timmarna tills jag skulle få helg & pussar imorron eftermiddag, nu är jag mest bitter. En riktig bidderfidda är vad jag är. Livet är så fruktansvärt orättvist, men det är ju inte en nyhet så jag fattar inte varför jag reagerar såhär. Åh, det är väl pms på hög nivå detta. Mens på siesta igen lockar så jävla mycket! Vem där uppe hatar mig egentligen? Hela maj går bara emot mig även om jag egentligen är världens lyckligaste tjej. Jag fattar ingenting men jag köper inte snacket om kosmisk utjämning längre. Fast om det stämmer så har jag nog en riktigt riktigt fin grej att se fram emot!

Godnatt!