now it's coming back to you
Jag är lite ledsen och tycker fruktansvärt synd om mig själv. Jag är patetisk för det är inte ett dugg synd om mig. Nu har jag dessutom bråttom, gillar inte telefoner som väcker mig med dåliga nyheter när jag verkligen hade behövt sova. Mitt sovkonto står på minus.
Jag har iofs vetat hela tiden att detta "sommarlovet" kan ta slut på en sekund, det har jag. Och det är det som stör mig fruktansvärt. Jag kunde berättat för snubben för två månader sen att det skulle bli kaos nu. Inte en timme innan. Jag vill kunna se slutet lite mer i förväg, kunna uppskatta det man har lite mer och förbereda sig lite mer mentalt. Sånt behöver jag. Verkligen.
Och igår skapade jag en blogg3. Den kommer nog iofs inte bli använd på ett bra tag, det brukar bli så. Men den finns. Det känns tryggt.
Jag har iofs vetat hela tiden att detta "sommarlovet" kan ta slut på en sekund, det har jag. Och det är det som stör mig fruktansvärt. Jag kunde berättat för snubben för två månader sen att det skulle bli kaos nu. Inte en timme innan. Jag vill kunna se slutet lite mer i förväg, kunna uppskatta det man har lite mer och förbereda sig lite mer mentalt. Sånt behöver jag. Verkligen.
Och igår skapade jag en blogg3. Den kommer nog iofs inte bli använd på ett bra tag, det brukar bli så. Men den finns. Det känns tryggt.
Kommentarer
Trackback