I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Jag storstädar mitt rum och lyssnar på "städning09-spellistan" och tänker på att det är ett år sen jag tog studenten, hittar min studentmössa och kan ju såklart inte låta bli att läsa inuti den. Vill ju nästan gråta, dom är ju så fina och vad hände med allt? Idag saknar jag min klass lite för mycket.

(fast å andra sidan kan man ju tänka på allt som har hänt sen då och ändå vara ganska glad)