kärleksgnäll
Herrregud, jag hade glömt hur tomt det blir när ens kärlek åker, hur tråkigt allting blir. Jag, miss distansförhållande, borde väl verkligen komma ihåg sånt. Så går det när man blir sambo och alltid har henne nära. Emelie har alltså åkt till sin pappa i Tyskland i sex långa dagar. Iofs var vi ifrån varandra i en vecka över jul men då var det ändå jul, man jobbade och firade. Nu känns sex dagar som en evighet.
Fast det värsta är inte ensamheten. Det värsta är att ingenting känns roligt utan henne. Himla tur att jag har två av mina bästa vänner på fem minuters promenadavstånd!
Nej, nu borde man vara lite positiv och tänka på att det är mars imorron och att väderprognosen (nästan) inte visar nån snö på en vecka!
Fast det värsta är inte ensamheten. Det värsta är att ingenting känns roligt utan henne. Himla tur att jag har två av mina bästa vänner på fem minuters promenadavstånd!
Nej, nu borde man vara lite positiv och tänka på att det är mars imorron och att väderprognosen (nästan) inte visar nån snö på en vecka!
schackpjäser, rött vin och the tiny
Igår drog Linnea med mig & min fina till inkonst där vi såg the tiny. För jävla fint. Fler onsdagar borde spenderas på samma sätt, med rödvin och spelningar. Och jag hade världens finaste känsla när vi gick hem med schackpjäser i fickorna och åt falafel vid tolvsnåret. Jag är så himla glad att jag hamnade i Malmö tillsist och bara kan säga 'ja, men klart vi ska med' några timmar innan eventet drar igång. Ah.
Och nu regnar det. Tror nog aldrig att jag har varit såhär glad över regn nångång innan. Jag vill verkligen ha vår nu. Som resten av den svenska befolkningen. Nåväl, tack för en ordentlig vinter som gör att jag uppskattar det gröna ännu mer.
Och nu regnar det. Tror nog aldrig att jag har varit såhär glad över regn nångång innan. Jag vill verkligen ha vår nu. Som resten av den svenska befolkningen. Nåväl, tack för en ordentlig vinter som gör att jag uppskattar det gröna ännu mer.
en dag står vi över februari du och jag!
I helgen var vi alltså i Förslöv. Gamla hederliga, trygga, välbekanta Förslöv. Och det var fint. Fint med den där halvmetern snö. Fint att kunna låna till sig ordentliga vinterkläder och gå ut och bestiga snöberg och slänga sig i mjuka snödrivor som man gjorde som barn mest hela tiden. Kände mig mest som ett barn hela tiden och mamma blev förvirrad när vi var och handlade och trodde att vi var barn igen. Annars bestod helgen mest av mat och os. Och vin, öl och 50% minttu. Och mitt gamla rum som har sett ut som det gjort i säkert mer än tio år var tomt. Och nymålat. Annorlunda. Och snart ska min bror flytta in i det. Det känns lite skumt. Att när man kommer hem och hälsar på finns inte ens gamla saker kvar, och ens madrass som legat på samma ställe på golvet sen sängen knäcktes way back är också borta. Skumt.
Nej gud, jag har nog inte greppat att jag är utflyttad och att Malmö är mitt hem nu än.
Nej gud, jag har nog inte greppat att jag är utflyttad och att Malmö är mitt hem nu än.
long time no see
Hej bloggi.
Känner att det nog var ett tag sen vi såg sist. Det är trist. Tyvärr har jag inte känt av nån insperation sen jag vet inte när. Men jag lever. Fast det är kallt, fast snön aldrig försvinner, fast pengarna alltid är slut. Igår firade jag och Emelie bebis (och nej, jag är tyvärr inte gravid) och åt semlor. I helgen ska vi fara norrut och hälsa på mami och papi. Jag längtar något helt sinnessjukt så antagligen är det nånting som kommer skita sig. Jag har inte varit hemma sen jul och det är snart två månader sen dess. Sjukt.
Idag pratade vi om kärnkraft i skolan och jag undrar hur många av alla dom som har åsikter om det som verkligen vet hur det fungerar och hur ett kärnkraftverk ser ut. Och sen blir jag matt, mest på att folk tror att det är miljövänligt. Förövrigt klarade jag och elva andra hemtentan vi hade över jul. Det var sjukt skönt, och där fick självförtroendet sig (äntligen) en liten puff.
Nu är jag väldigt hungrig så jag ska göra mat innan jag läser lite artiklar och blir klar med veckans uppgift.
Känner att det nog var ett tag sen vi såg sist. Det är trist. Tyvärr har jag inte känt av nån insperation sen jag vet inte när. Men jag lever. Fast det är kallt, fast snön aldrig försvinner, fast pengarna alltid är slut. Igår firade jag och Emelie bebis (och nej, jag är tyvärr inte gravid) och åt semlor. I helgen ska vi fara norrut och hälsa på mami och papi. Jag längtar något helt sinnessjukt så antagligen är det nånting som kommer skita sig. Jag har inte varit hemma sen jul och det är snart två månader sen dess. Sjukt.
Idag pratade vi om kärnkraft i skolan och jag undrar hur många av alla dom som har åsikter om det som verkligen vet hur det fungerar och hur ett kärnkraftverk ser ut. Och sen blir jag matt, mest på att folk tror att det är miljövänligt. Förövrigt klarade jag och elva andra hemtentan vi hade över jul. Det var sjukt skönt, och där fick självförtroendet sig (äntligen) en liten puff.
Nu är jag väldigt hungrig så jag ska göra mat innan jag läser lite artiklar och blir klar med veckans uppgift.