I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

I helgen var vi alltså i Förslöv. Gamla hederliga, trygga, välbekanta Förslöv. Och det var fint. Fint med den där halvmetern snö. Fint att kunna låna till sig ordentliga vinterkläder och gå ut och bestiga snöberg och slänga sig i mjuka snödrivor som man gjorde som barn mest hela tiden. Kände mig mest som ett barn hela tiden och mamma blev förvirrad när vi var och handlade och trodde att vi var barn igen. Annars bestod helgen mest av mat och os. Och vin, öl och 50% minttu. Och mitt gamla rum som har sett ut som det gjort i säkert mer än tio år var tomt. Och nymålat. Annorlunda. Och snart ska min bror flytta in i det. Det känns lite skumt. Att när man kommer hem och hälsar på finns inte ens gamla saker kvar, och ens madrass som legat på samma ställe på golvet sen sängen knäcktes way back är också borta. Skumt.

Nej gud, jag har nog inte greppat att jag är utflyttad och att Malmö är mitt hem nu än.