I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Den köpfria dagen märktes inte av på Heberleins chark och delikates i Förslöv om man så säger. Fruktansvärt trött har jag varit idag. Känns fint att gå och lägga sig innan tio en lördag. Eh. Verkligen. Jag har iaf inte köpt någonting alls idag. Känner mig duktig som skjuter upp hultanbiljettköpet tills imorron. Känns som om det endast blir siesta och hultan 2009. Men vem vet? Kanske blir det nåt helt annat. Får fundera lite till imorron. Försöka ta sig till en julmarknad, gå igenom intervjufrågor och planera festivalsommaren 09 står på söndagens schema.

I eftermiddags insåg jag förresten att jag är ännu mer rädd för ensamheten än förr. Flytta till en egen lägenhet ensam står inte högst upp på önskelistan längre.. Läskigt!

Jag hatar när fredagar förlorar allt sitt värde bara för att man ska jobba dagen efter. Och så lär det förbli en tid framöver. Fredagar är för övrigt inte det enda som har förlorat sitt värde den senaste tiden, eller snarare detta året, det är en sak som är säker. En månad kvar av 2008 och snart kan jag utan tvekan säga att 2008 har varit året jag har förlorat det mesta. Verkligen. Ju mer jag tänker på det ju säkrare blir jag. Sorgligt som fan. Men jag har ingen ork att göra nånting åt det. Åh. Dåligt!

Och jag har börjat drömma sexdrömmar igen. Som i natt t.ex. Den var fin!

Hej! Jag söker efter någon som vill leka med mig på lördag efter två nåt fram tills närsom. Platsen får bli mitt hem eftersom jag redan nu vet att jag inte kommer vara den piggaste människan som gått på denna jord. Hör av er! Puss

Igår åkte jag tåg. Det blev, för ovanlighetens skull, vitare och vitare ju längre söderut jag kom. Jag saknar såna resor. När det håller på att mörkna, det är snö utanför rutan och man knappt vet var man är. Det är fruktansvärt mysigt! Och dagen var också den väldigt mysig. Jag har letat efter nåt sånt här, någon som är sådär.
Sen kom jag hem och kvällen avslutades, som så ofta nuförtiden, med att Lovisa satt i min soffa och tittade på alla mina favoritprogram tillsammans med mig. Och så gick vi på kvällspromenad till statoil och handlade tisdagsgodis. Jag har varit sugen på godis sen i fredags eller lördags.

Tiden går fort, idag har jag sett Mamma Mia och känt igen mig lite. Fint när dom var på Banana beach och i den där baren där jag & Anna köpte vatten när vi var där. Imorron ska jag jobba igen och snart är denna veckan slut. Sen börjar december och helvetet. Ah, jag är jävligt förberedd iaf. Och ser ett slut även på detta. Eller åtminstone inte total instängdhet. Fri vill jag vara, äntligen insett!

Jag pratade nyss med Emmy som fyller 20 idag. Hon sa; synd att det inte blev nåt med den där tjejen. Och jag sa; nej, jag klarar mig ganska bra själv. Och just i stunden jag sa det insåg jag att det gör jag faktiskt. Jag trivs jävligt bra med att vara singel faktiskt. Insåg jag. Ah, skönt. Jävligt skönt samtal också för övrigt. Skönt!

Alltså, vilken jävla dag. Och jag är bara halvvägs igenom den. FY. Jag vill mest bara att dagen ska ta slut! Än så länge är jag dock ledig imorron men jag är helt säker på att jag kommer få jobba då också. Så det blir väl bara till att stryka fikan med Felix. Fast å andra sidan är det kanske bra för då kan jag få in ett "jag måste vara ledig nästa tisdag" där. Åh gud, jag vill inte tänka på nästa tisdag. Jag vill inte tänka på vad som händer om jag får det.
Hitills har dagen bara bjudit på en bra sak. Jag ska tydligen få lön imorron. Då blir man glad! :)

Igår somnade jag i ett hav av tårar, täcken och kuddar, till varje stavelse av Frida Hyvönens "Dirty dancing". Idag funderar jag på att neutralisera alla mina flyresor. Det ska jag nog göra. Nu när jag snart har en inkommande lön och allt. Strax ska jag sätta mig i en bil och fortsätta lyssna på fina stavelser.

Här sitter jag, Lovisa & Tjockgi och lördagsmyser. Tjockgi diggar med i musiken. Han gillar den.
Igår blev en väldigt spontan kväll, sånt gillar vi! Speciellt när vinet och singstar är inblandat. Mh-mh.

Imorron ska jag till Laholm. Jag hoppas verkligen att vi ska på julskyltningen och att det är mycket snö där.

Och "ge mig nåt som känns" har aldrig varit mer klockrent. Haj!

Och så kom snön till skåne också. Känner att julvädret kom en månad tidigt men jag gillar snö. Det är fint! :)
Borde verkligen åka och träna men jag är så jävla opepp! Kommer dessutom ingenstans i min strukturerande.. Fast det är väl inte så svårt egentligen.
MEN EH, VÄNTA NU HÄR! Om jag får det där andra jobbet, vad fan händer med mina festivaler?! Nu får jag fan kolla upp på riktigt! Hurm, jag gillar inte det där med vikariat just nu...

Ketchupflaskaeffekt.
Plötsligt får man ett jobb och nu ska jag tydligen på arbetsintervju också (HJÄLP?!). Dessutom har skånetrafiken hört av sig. Och jag blir bara mer och mer säker på att jag kommer komma in på kursen. Nåja, förrvirrad men glad. Så ringer min faster (om nu farbrors fru blir faster, har aldrig fattat sånt) och pratar om att jag hade lovat att hjälpa till på min kusins student på min student. Eh, minnet från den kvällen är ju inte på topp direkt. Och jag kan inte tänka så långt fram. Har jag ett jobb då kan ju allt bli svårt. Så nu försöker jag strukturera upp. Men jag har iaf helg, efter nejtackande till ännu mer jobb.
Är så himla trött att jag skriver helt fel ord och inte ens märker det OCH lägger smörkniven i brödkorgen utan att märka det förrän tio min senare när jag tittar på den och undrar hur fan smörkniven hamnade där.

(Lovisa (och Sofie);igår var Cia Bille och handlade. Kändes lite som om man var på praktik och hon kom och hälsade på!)

Jag är stolt, har nästan en tår i ögat och vill mest bara prata med någon! Önskar lite att Lovisa var här som förra veckan! Och nu borde jag sluta innan det slutar kännas såhär. Släppa det ett tag, typ tills imorron kväll. Men jag ser slutet, det är jättenära! :) Åh.

Om 24 timmar har jag helg, heja mig!
(LEK MED MIG, står det mellan raderna)

Varm/kall kall/varm. Och så fruktansvärt trött. Sådär trött att inte hjärnan fungerar. Och jag har bara jobbat i två veckor. Känns som en evighet. Fast å andra sidan behöver jag bara tänka på helgen en mikrosekund för att spricka upp i världens leende! :)

Jag funderar på den kommande helgen, funderar och funderar även om jag nog redan har kommit fram till allt. Dessutom har jag tre eller kanske tom fyra brev att skriva. Det kan få bli torsdagkväll/fredags projekt kan jag ju känna.
Och om jag skulle skriva en lista på alla jag saknar just nu skulle den bli lika lång som en treårings önskelista!

Yes, älska dessa situationer "har du kille eller är du singel?" Tacka gud för att jag är singel! Nångång ska jag slippa oroa mig för dom där situationerna, det har jag ju faktiskt lovat mig själv!

Nu skulle jag mest av allt vilja sitta på tantcafét i Falkenberg faktiskt!

Idag missade jag tydligen Förslövs första snöflinga denna vintern. Lite sorgligt faktiskt. Jag är fruktansvärt trött men imorron är jag ledig! Igår var det ett år sen jag & Elsie såg kent i Stockholm och allt det där. Det var även dagen jag satt allt mitt hopp till dom senaste tio månaderna. Och än så länge känns det bra!

Jag är så jävla glad och lycklig. Det liksom bubblar i varje jävla cell i min kropp. Åhåh. Det känns som om ännu en pusselbit har fallit på plats och som om jag har vuxit som människa och gjort något väldigt bra för någon annan. Jag är så sjukt glad!
Igår blev inte som jag trodde, men det blev fan så mycket bättre. Har inte mått såhär bra på länge! Puss!
(fick för övrigt ut dom där tre, fem eller sex kanske, orden igår, tillsist. skönt som fan)

Nåja, egentligen borde jag väl vara tacksam men jag är inte typen som uppskattar ett jobb. Jag är typen som uppskattar skola åtta till fyra! Påtal om det fick jag ett mail av stället jag skickat min kursansökan till. Men dom hade inget kul att säga, bara att dom äntligen hade gått igenom den. Jag hoppas verkligen.

Påväg hem på lunch innan lyssnade jag på Lisa Miskovsky och "I’m gonna make it through the wires, I’m gonna make it all alone…", "Oh and you fall easy, but it’s easy to give in when the rain falls, I won’t fall at all" är allt bra fint och fick mig att inse att jag verkligen inte tänker falla. Dessutom tänkte jag på att allt som verkligen betydde allt förra hösten inte betyder nånting längre. Så jävla skumt. Ungefär som Lars, haha. Han var på radio i onsdagskväll. Skum är ordet.

Jag är trött och har alldeles för lite pengar på mitt konto!

Från typ 23 timmars ledighet/dygn till totalt uppbokad. Jag är nog fortfarande i chock, det skulle förklara den uteblivna reaktionen. Igår var jag iaf ledig. Träning och Lovisa stod på schemat. Inte ens en sovmorgon unnade jag mig. Men imorron är det fredag så det gör nog inte så mycket även om jag sover sjukt konstigt nuförtiden och var sinnessjukt trött imorse. Trött är jag iofs fortfarande och tycker mest att klockan kan vara halv sju så att jag får gå hem. Och jag tänker så mycket nu igen. På allt och inget. Men mest på allt. Och jag undrar lite när det blir min tur. Fast egentligen har jag nog redan haft min tur.
Äh, nu borde jag kissa och sen traska tillbaks till jobb. Det kan bli en spännande timme mellan ett och två kan jag känna.

Eh, jag är så fruktansvärt less på det. Och så fruktansvärt trött på mig själv. Imorron ska jag träffa Lovisa och äntligen få säga orden högt till någon annan, fem ord som egentligen inte borde betyda ett skit för mig men ändå påverkar hela mitt liv. Det känns fruktansvärt bra att få säga dom! Lovisa är bäst!

Jobbet går bra, jag trivs ganska bra och tycker att det är ganska kul. Vet inte vad jag tycker om det. Har alltid föraktat såna som gillar sina jobb. En sak som är säker är iaf att jag gillar att jobba två dagar och sen vara ledig och sen jobba två dagar osv. Det blir fler fredagar i veckan, idag t.ex! Imorron ska jag träna! :) Jag saknar det. Jag undrar om dom saknar mig på gymet på mornarna. Det är en saknad i mig iaf. Idag kom dock en av tanterna från gym-mornarna och handlade. Då blev jag glad! Dessutom har vi pratat om min farmor på jobbet både idag och igår. Fyfan vad jag saknar min farmor! Åh. Hon var bäst och sa alltid att jag inte skulle ha tid att komma och hälsa på när jag träffat en fästman, gud, när hon dog (så jävla hemsk dag, ni borde få höra om den nångång!) sa jag till mig själv att när jag träffade nån skulle jag åtminstone ta med den (även om jag nog tänke "honom" back then) till hennes grav... Nästa år är det tio år sen hon dog. Åh, sa jag att jag saknar henne?

Borde höra av mig till Lovisa och säga att hon borde komma ner vid lunchtid imorron! Så Lovisa, om du läser detta innan jag samlat kraft så vet du! :)

Åh, jag är så trött och ska egentligen snart somna. Hit och dit, fram och tillbaka. Men jag är glad och hinner inte tänka så mycket på sånt man egentligen inte ska tänka på. Det är skönt! (plus att det nog inte var igår jag inte skrev något blogginlägg på tre dagar!) Imorron är det måndag och jag ska jobba igen. Känns konstigt men egentligen är jag mest likgiltig inför det. Och lite glad. Äh.

I fredags stressade jag henn från jobbet för att hinna äta och snabbduscha innan Pierre & Sofie kom och hämtade mig för att åka till Malmö och Jenny, Ellen & Henke. Kvällen var fin men lite suspekt med brandlarm i studentkorridor osv. Fast jag gillar att det känns precis som det brukar när man är med dom, inte som att vi inte har setts på typ ett.. halvår? GUD!

Jag är helt slut. Förstår egentligen inte hur folk hinner ha ett jobb. Borde göra massor men ska istället däcka i soffan hade jag tänkt. Dagen har varit upp och ner, med mycket mer upp än jag trodde. Men jag mår bra!
Känner att en förkyldning är på g, kunde inte kommit olägligare. Imorron är det fredag och jag ska för första gången på evighet få uppskatta den. Jag har saknat "hurra, det är fredag-känslan" (säger jag efter en/två arbetsdagar. HAHA)

Gud, jag är så trött att jag knappt vet var jag är (jag & John Blund var inte bästa vänner inatt och när jag kom på den ypperliga idén att läsa sms i min gamla mobil (alltså, serri, hur dum får man vara?!) blev vi ännu mer inte bästa vänner) och imorron ska jag alltså jobba. Snabba ryck. Imorse visste jag ingenting och nu detta. Haha, jag vill mest vara arbetslös. Illa!
Dessutom har jag hunnit med att träna (åh, vad ska hända med min träning?) och söka nya jobb. Effektiv som få. Dessutom gått fram och tillbaks och insett att idag har varit den vackraste höstdagen denna hösten. Så är det bara!

Och på fredag, efter jobb, ska jag stressa hem, sen kommer Pierre tydligen och hämtar mig och sen styr vi bilen mot Malmö och utgång med gamla klasskompisar. Fint, först bestämdes det, sen sköts det upp och nu är det tydligen bestämt igen. Och lördag Hello Saferide med Mimmi. <3
Jag känner mig lite stressad. Har vant mig av sånt här. Men pengar är bra. Pengar som kan bidra till en trädgårdsgata är bra. Även om jag anar att handels har sämsta jävla avtalet ever. Ge mig industrifacket, haha! Dessutom var det jag som ville ha en vardag och skrev till Janna att jag skulle fixa jobb i veckan. Haha, så fixar jag ett, utan att ens söka. Jag dör. Tycker verkligen att allt är kul. Det är bara för att jag är trött. Förlåt, detta blev nog en rörig blogg!

Här sitter jag och försöker skriva den där jävla ansökan, som iofs gick ganska bra, när det ringer. "Hej, vad gör du? Vill du jobba lite? Kan du börja nästa vecka?" EH?!?! Det är såhär det ska vara. Även om jag hatar det mest av allt, nej nu ljög jag nog lite, så ska jag fan klara detta. Jag ska. Hur svårt kan det vara? Jag gillar ju människor. Ibland iaf.
Nej, nu ska jag laga lite lunch och sen ska jag gå dit och få en skjorta och prata med snubben.

Vad håller jag på med? Tar saker för givet och har förhoppningar. Jag trodde att jag hade lärt mig. För även om det inte rasat än så ska man aldrig nånsin ta nåt för givet eller ha förhoppningar. Då blir man besviken. Det har jag iaf lärt mig.

Idag är min mamma hemma. Det är mysigt och vi tittar mest på kunskapsprogram och pratar lite om vad man egentligen vill göra med sitt liv. Hon tycker att jag ska laga mat. Jag vill ha linsgryta. Och mitt ansökningsskrivande går inte bra. Jag tror jag skiter i allt och drar till Australien!

Fast nu blev jag allt lite varm i magtrakten.

Det är kväll, mörk och kallt. Och jag funderar på om hon kanske är den enda som förstår.
Sen tänker jag på vad det egentligen finns att förstå och att det snart är ett år sen jag lovade mig själv att 2008 års nyårslöfte skulle bli att prata. Kanske har jag inte kommit nånstans i mitt liv. Kanske har hela 2008 bara varit skit och ett himla slöseri med tid.

(Sen ser man den där reklamen på tv hela tiden om att man önskar sig 1000 saker när man är frisk men bara en när man är sjuk. Hej dåligt samvete.)

Eller så är 2008 det bästa som hänt mig..

Insåg nyss att jag inte bara kan ligga i min säng, lyssna på samma låt och tycka synd om mig hela dagarna längre. Det håller inte. Jag måste ut. Jag måste ha en vanlig vardag även om jag egentligen inte vill det. Vanlig vardag med vanliga vardagsrutiner. Fasta tider. Inte bara en miljon tankar fram och tillbaks som dessutom inte är positiva nånstans.
Idag ska jag skriva världens bästa ansökan. Så är det bara. Så attjag får det där jobbet och slippa ligga i min säng och tänka samma jävla tankar dag ut och dag in. Sen om ett och ett halv år kan jag fråga mig själv om det var värt det.

Uh, jag gillar verkligen inte pågatågen mellan Kristianstad och Helsingborg! Jag hade en hyfsad kväll igår som inte direkt slutade på bästa sätt. Men det var fint när Felix kom hem vid sju och vi låg och pratade om allt och inget där ett tag.
Men när mitt liv äntligen börjar ordna upp sig bra så kommer alltid ett bakslag. Alltid, utan undantag. Jag vill inte tänka på det mer. Jag vill inte det. Och jag trodde att det kändes värre förr men det känns värst nu. Fast å andra sidan är det ju ganska så fint att få "hej min sötnos :*-sms"! Äh, gud, jag är fortfarande bakis och orkar inte tänka mer.

The last thing I need now is bad jokes and laughter. I can not go on like this so help me now, help me. So help me now.
Lite iaf, snälla.

(så jag tar mig för pannan, men visst var det så att nån annan har gjort det här förr)

Hej, jag har haft en väldigt konstig kväll. Först öl med Jonas, sen Kristian och massa nollsex känsla. Sen ta tåget och träffa suspekta snubbar som jag tog med till Sofie. Sen blev jag av med dom och ringde till alla mina ragg/ex tills jag insåg att det var Mimmi jag skulle ringa. Och detta var den odetaljerade berättelsen.

Det finns nog inte så mycket som är finare än att hoppa av bussen, lyssna på "2008" och inse att det är is & halt på marken och att det glittrar på gräset. Dessutom vitt på taken. Åh, jag gillar vinter ibland.

Nu är det väldigt mycket godnatt!
ps, det är mer än två månader sen jag rakade benen sist så idag firade jag det med att raka dom. känns konstigt. dom var lika håriga som en mans. om nån nu är intresserad.