I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Eh, jag är så fruktansvärt less på det. Och så fruktansvärt trött på mig själv. Imorron ska jag träffa Lovisa och äntligen få säga orden högt till någon annan, fem ord som egentligen inte borde betyda ett skit för mig men ändå påverkar hela mitt liv. Det känns fruktansvärt bra att få säga dom! Lovisa är bäst!

Jobbet går bra, jag trivs ganska bra och tycker att det är ganska kul. Vet inte vad jag tycker om det. Har alltid föraktat såna som gillar sina jobb. En sak som är säker är iaf att jag gillar att jobba två dagar och sen vara ledig och sen jobba två dagar osv. Det blir fler fredagar i veckan, idag t.ex! Imorron ska jag träna! :) Jag saknar det. Jag undrar om dom saknar mig på gymet på mornarna. Det är en saknad i mig iaf. Idag kom dock en av tanterna från gym-mornarna och handlade. Då blev jag glad! Dessutom har vi pratat om min farmor på jobbet både idag och igår. Fyfan vad jag saknar min farmor! Åh. Hon var bäst och sa alltid att jag inte skulle ha tid att komma och hälsa på när jag träffat en fästman, gud, när hon dog (så jävla hemsk dag, ni borde få höra om den nångång!) sa jag till mig själv att när jag träffade nån skulle jag åtminstone ta med den (även om jag nog tänke "honom" back then) till hennes grav... Nästa år är det tio år sen hon dog. Åh, sa jag att jag saknar henne?

Borde höra av mig till Lovisa och säga att hon borde komma ner vid lunchtid imorron! Så Lovisa, om du läser detta innan jag samlat kraft så vet du! :)