I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Sådär ja, då var det väl bara att åka. Räkna inte med några blogginlägg på ca en vecka och tänk på mig när det regnar. :)
IH!

Det är sjukt att det är den där kvällen ikväll, kvällen innan siesta. Sista natten i sen egen säng på länge osv. Oh, allt är så konstigt men förbannat kul! Om timmar fryser jag i Hässleholm! :D
Och, för att påminna mig själv. Jag ska inte bli kär, inte ångra nånting men jag ska njuta som fan. Ah. Puss.

Nu blev jag pirrig!

Åh, jag är så stolt över mig. Så stolt över min reaktion. Sådär äckligt stolt. Jag tittade på bilderna, och jag kände ingenting, känner ingenting :')

Och peppen på siesta är nu högre än nånsin innan. Imorron ska jag till Anna och fixa det sista. Och på måndag går jag min sista riktiga skoldag på väldigt väldigt länge. Alltså gud, allt är så sjukt. Men jag mår otroligt bra och är verkligen lycklig så inget spelar någon roll.

Fy vad trött jag är. Och fy vad jag inte förstår nånting. Egentligen borde jag inte skriva nånting för det blir mest konstigt nu tror jag. Äh. Är som sagt trött och sånt. Men jag tänkte så konstigt när jag gick genom Båstad för nån timme sen. Så mycket saker, så mycket grejer. Snart ser jag aldrig det igen, snart träffar jag aldrig dig igen, snart har jag glömt allt. Och på bussen blev jag bara ännu mer säker på att jag måste härifrån snart, mycket snart. Sen så hoppas jag att nån i min familj gick in på mitt rum innan och såg boken som ligger på sängen. Det hade varit bra.

Imorron ska jag sova länge och sen ringa Anna, det är morgondagens mål. Och packa klart. Mihi-i.

Men frågan är ju varför man drömmer samma dröm med några veckors mellanrum? Jag & du och allt är så fint och när jag vaknar är jag inte säker på att det bara var en dröm. Fan vad fint allt kunde varit, men nu är det såhär och jag är nöjd med det också. För jag vet ju innerst inne att det bara är en dröm och att verkligheten aldrig blir lika vacker.

Härmed är packningen för siesta 08 invigd. Och hur i helvete jag ska få plats med allt är ju en fråga man kan ställa sig. Hur funkade allt förra året? Nåja, det blir fin-fint. Om tre dagar är jag snart påväg dit. Ikväll ska jag jobba och jag vill inte!

91:or är det nya svarta! Mh-mh-mh.
Om han bara visste vilka planer vi smider om honom. Haha.

Idag har varit en bra dag. Och modevisning är ju alltid trevligt. Det måste vara jobbigt att ha två officiella språk.

Men det är lite synd att snubben inte finns nånstans.

"bara det att min kompis blev drogad igår, och en kille dog... och linda badom var typ död iförgår!"
Herregud, vad är det min lilla soffa har åkt iväg på egentligen?

No more engelska, no more idrott, nånsin. Helt sjukt. Helt sjukt skönt. Jag ler. Och inser att typ alla som är lika gamla som mig har körkort men inte jag. Jag ler ännu mer. Fy vad jag är lycklig. Lycklig lycklig lycklig. Och efter svenskan imorron kommer jag hoppa högt och vara så lätt, så lätt.
Idag simmade vi. Jag var bra. Och jag kommer få VG i idrott & hälsa b. Sen hade jag date med Pierre i bubbelpoolen. Jag är lycklig. Fem dagar till siesta, bästa bästa.

Ah :)

Fy vad dagen har varit fin. Jag trivs nu. Och vid lunch åkte jag & Ellen till Ängelholm och lunchade och fikade och pratade om allt som vi inte pratat om det senaste halvåret. Jag tycker om Ellen! Dessutom gick vi runt i varje affär och provade baddräkter för är det något vi ville ha var det baddräkter. Gick sådär men nu har mamma hittat en gammal till mig. YES. Imorron ska jag dyka som aldrig förr!

Studenten är farligt nära och det är så skönt. Funderar på att skippa min sovmorgon imorron för att få gjort all spanska. Hade nästan varit så jävla värt det. Jag har aldrig sett slutet såhär klart. Aldrig. Om en vecka är jag i Hässleholm med ett fint armband runt handleden! Gud vad jag längtar <3

Nu tänker jag ge mig ut på en joggingrunda eftersom det inte blev någon träning idag och sen ska jag avlägsna hår från min kropp eftersom jag inte fick vara hårig imorron för Pierre. Sen ska jag njuta lite av livet och inta lite skönhetssömn för imorron ska jag kötta. VG i engelska b, here I come!

(har förresten kommit på en sak till att göra till hösten, nånstans mellan mitt nya intresse; konst, nämligen högskoleprovet. lätt att jag ska. jag låter mig inte avskräckas av Ellen)

Regnet kom, och med det folks negativitet. Men min pepp är fortfarande på topp. Även om det är farligt att komma hem och läsa bloggar. Åtminstone vissa bloggar. Eller iaf en blogg.

Undra vart denna peppen kom ifrån egentligen. Är tom sugen på skola. Jag vill ju liksom lära mig saker. Kan beror på många saker men jag tror att det som händer om en vecka är den stösta anledningen. OH MY, SIESTA. Detta är helt sjukt och jag är så sjukt pepp att jag inte ens trodde att man kunde vara såhär sugen på nåt. Det blir fint, hur kan det bli nåt annat? Åh :')

Snart är det dags för packlista. Det är fan det bästa. Oh-ho.

Sommar08s mål (med start på siesta):
Inte bli kär
Inte ångra någonting
Njuta som fan
Engagera mig politiskt
Hålla kontakten med alla jag vill hålla kontakten med
Bli världsbäst i tennis

Ja, det får räcka.
Värmen på mitt rum är påväg uppåt. Snart är det onsdag och det tycker jag är skönt. Tror jag iaf. Men jag är lite nervös inför imorron. Äh. Men jag pratar med Gabbi och hon gör mig så himla glad! :* Och jag hade ju inte direkt sagt nej till en kväll på gröningen en kväll som denna. Men om en vecka, oh om en vecka!

Insåg nyss att det är den sjuttonde idag. Vilket betyder att det var den sextonde igår. Och jag tänkte inte ens på det. Det måste iaf vara ett framsteg. Fast framsteg följs alltid av bakslag och jag har ett svagt minne av att jag läst nånstans att det tar dubbelt så lång tid att komma över. Det betyder att jag har sex månader kvar. Och nu önskar jag att jag kunde skriva precis vad jag känner. Men det kan jag inte... Jag måste sluta med sånt här. Det är vad alla säger åtminstone.

Om en vecka börjar uppladdningen inför siesta och jag är pepp, pepp, pepp! Åh, vad fint det kommer bli. Och nu har tom pappa ändrat inställning om balen "vilken tur att du inte ska gå" när jag berättade vilka som skulle spela. HAHAHA. YES!

Och jag hoppas att det blir coldplay i höst. Då blir jag också lycklig. Dessutom fyller min mami år idag. Om ett år ska vi ha 70års fest där verkligen alla ska bli inbjudna. Det blir nog fint!

Yes, klockan är lite över nio, det är fredagkväll och fortfarande ljust ute. Nu tänker jag ta igen veckans sömn.. Och jag som alltid har predikat att man inte kan ta igen sömn. Nåväl, imorron tänker jag gå upp tidigt och fixa värsta grejerna till min mamma. För jag har lite dåligt samvete för kvällens humör, men alla som känner mig vet att jag blir så utan sömn och mat.

Och jag tycker att det är dags att lägga ner 2007 års projekt "du vet inte om det men det kommer att bli du & jag tillslut". Så det gör jag nu. För jag blir ju ändå aldrig klok på människan.

Jag städar och grejar, och river sönder mina byxor som jag fick förra veckan. Lägger mig ner på golvet och är så trött att det rinner tårar över kinderna. Bestämmer mig för att ta en paus och läser Gabbis blogg. Jag är patetisk. Gabbi är bäst!

Vi håller på att få nya grannar och nu tänker jag svälja tröttheten och fortsätta städa. Jag är ju ändå ganska snäll.

Lovisa hör mitt hjärta genom min arm och vi har varit på fotboll. Mh-mh-mh. Nu ska vi tydligen till Ängelholm och göra stan. Ja, varför inte, en torsdag som denna. Det är ju bara torsdag en dag i veckan som vi brukar säga. Jag är dock trött som ett svin och imorron har vi buddhistprov. YES. Dessutom sitter jag och småskrattar åt vad jag skriver. Och idag införskaffade jag plastvinglas till siesta. Fy fan vad bra!
Puss

Hej och hå. Otippat nog blev jag inte alls så ledsen som jag trodde att jag skulle bli idag, fast jag pratade med henne. Dock var det jobbigt att tjajen på bussen hade hennes tröja på sig. Nu är dom iaf där och jag känner att det kan dom faktiskt få va. Det rör mig inte speciellt mycket. Och det känns skönt!

Att träna och stressa till buss och åka hemifrån halv åtta och komma hem strax innan sju är ju fint. Otroligt. Nu borde jag plugga och förbereda det sista men jag är inte sån länge. Gud vad jag inte är. Hoppas det kommer tillbaks sen! Men projektarbetet är så jävla över och jag vill fira! Dessutom fick jag VG och jag gråter nästan lyckotårar. :D Denna känslan är den bästa!

Dagens citat är iaf;
- jag saknar dig också
- jag har inte sagt att jag saknar dig
- det står ju underförstått i din blogg
Snart är det jag som slutar blogga! :)

Iofs tycker jag ju att det är lite synd att den där hbt-festivalen i Göteborg ska vara samtidigt som siesta. Men jag antar att det är så det ska vara! :) Nu tänker jag bädda ner mig för jag är så trött att jag knappt vet var jag är.

Imorron vet jag en Sanne som inte kommer vara det minsta glad. Hon kommer tänka alldeles för mycket och.. det blir inte bra helt enkelt. Det är lite synd för dagarna är himla fina nu, med Annas sms hela tiden och Sofie som drar mig i håret och fnittrande säger "Saaannee". Men det är lika bra att det är såhär. Jag hade inte passat in där längre. Jag gjorde det förr, men inte längre. Jag gillar som sagt inte förändring och om det är något det är så är det en stor förändring. Något jag verkligen borde lära mig är att förändringar är det enda säkra i universum.

Bloggen får som vanligt ta all skit och det är egentligen sorgligt. Men hur ska jag annars få ut det undrar ju jag lite smått.

(fick en otroligt impuls att kolla efter hur jag mådde/vad jag gjorde för ett år sen.  07 så vaknade jag hos Anna och jag kände mig tydligen som tredje hjulet för att det låg en Frej i hennes säng och, oh my, 06 så hade vi släktkalas "Eva är helt på min sida om jag är homosexuell & har flickvän. Mamma också, det känns tryggt" VARFÖR I HELVETE HADE JAG GLÖMT BORT DET? Jag har visst glömt hela 06 och tänker ägna resten av kvällen till att läsa och minnas)

It's all ending,
I gotta stop pretending who we are.
You and me, I can see us dying, are we?

Helt plötsligt ser jag allt klarare än på länge. Hur jag är, vad jag är. Det var nog denna helgen som gjorde det. En insikt om var jag egentligen har roligast. Nu när jag tänker tillbaka på det kan jag inte riktigt minnas om jag gillade det överhuvudtaget. Jag klarar mig utan iaf. Och det var detta årets bästa insikt, så mycket kan jag säga. Fast det vore väl fel att inte ge alla en andra chans. Men jag är väldigt klar med vad jag känner åtminstone. Och även om det svider lite så är inte Ängelholm stället för mig. Inte på långa vägar.

Sen så har jag verkligen funderat på det här med killar. Vad är det egentligen som gör om man vill ha nån eller inte? Varför vill jag inte ha såna som jag borde vilja ha? Det kan ju inte bero på att dom är killar eftersom jag faktiskt vill ha vissa killar. Men varför känner jag bara "stopp, stopp, stopp, jag kan inte göra detta" när jag egentligen borde vara jätteung & dum och bara.. köra? Vad är grejen? Såhär i efterhand ångrar jag ju mig och kan inte förstå, för allt smör i Småland, varför jag inte kunde egentligen. Frågan är väl om jag nånsin kommer få insikt i det. Tills vidare är det kanske bäst att bara satsa på tjejer. Och på tal om det så satt den enda flatan jag känner till i Ängelholm på EH idag när jag kom in där. Kanske borde friat direkt.

OH MY.
Från vintillverkning till picknick till gröningen till nattbad till lyxhotell. Och inga detaljer. What happens on gröningen stays at gröningen så att säga. Men ibland måste man ju säga att livet är väldigt fint! Och att oplanerat och impulsivt är det nya.

Nu borde jag gå ut och pressa, det är ju ett som är säkert. Tror nämligen att jag har hittat studentklänningen med stort s!

Idag är dagen jag inte tänker lika mycket som igår. Snart är jag på gröningen och en natt med björni kan ju inte slå fel. Mötte Rova innan och om tjugo min spelar Kristian i Lund. Nåväl, gröningen it is. Fint och sånt! :D

Vad fan hände egentligen? Och här sitter jag med mina jävla miniproblem som inte betyder nånting alls om man bara tänker utanför sig själv i två jävla sek. Ja, vad fan hände egentligen? Dagen och kvällen som varit så fin. Nu rinner min näsa. Och fan, jag har ingen jävla rätt att gnälla längre. Bara en enda tanke på dig och jag gråter för din skull. Du är värd allt gott. Allt gott i hela världen. Fan, om det bara fanns nåt jag kunde göra. Jag skulle inte tveka alls. Om jag bara visste vad jag skulle göra.

Jag behöver en påfylld kraftreserv!
Och jag önskar att han var en tjej. Helvete, inte såhär igen. Men. Åh. Tänk på mig lite. Ibland. Eller en kväll som denna. Imorron tänker jag inte lika mycket längre.

Hejochhå. Dagen har verkligen varit fin. Fin fin fin! :') Även om avslutet inte riktigt blev vad det kunde varit. Har på nåt sätt byggt upp allt omkring med tron på att det skulle bli som jag trodde. Nu verkar det inte bli så och det gör mig nervös. Men mest glad. Faktiskt. Jag önskar bara att rösten hade varit min. Innan neg vi för nymånen och önskade oss en sak. Vi ska berätta när den slagit in, inte innan, för då funkar det inte.

Nu undrar jag hur det går med Gabbi. Och min trötthet börjar bytas ut mot fnittrighet. Ovanligt! "Hihi" är det nya.

OH MY. JAG ÄR T19 PÅ HELGON. Helt sinnes. Men solen skiner och det är jättevarmt. Dagen har varit himla fin och korvgrillningen som är grädde på moset kommer nog inte göra saken sämre! Puss

Alltså, gud! Projektarbetet är klart och minst godkänt. :') Det är så himla himla skönt att jag inte vet vad! Nån timme senare hade min klass utsett mig till "bästa kamrat" av treorna (iofs är det bara jätteknäppt men ja) och höll på att skriva en motivering. Jisses!
Och gud vad jag tycker om dig. Och dig. Ni är så otroligt bra att jag inte vet vad. Dessutom har jag en extrem längtan efter en solig lördag :)

(och som grädde på moset är jag hemma tidigt! YES)

För tre år sen var jag i Göteborg med min dåvarande klass. Robin fyllde år och hade fårr "du & jag döden" av sin syster. Det var himla fint. Och jag var i extas inför den kommande kent-konserten. Vad konstigt och annorlunda allt var då. Med heta män i hattar osv. Idag var jag i Båstad med min nuvarande klass. Det är också ganska fint. Vi gör inget vettigt egentligen men att sitta i solen är helt okej för mig. Om en månad har jag ingen klass alls.

Nu ska jag hålla min nya tradition vid liv; meditation och sen ska jag krypa till kojs och försöka analysera vad som hände med alla män i hattar. Alla heta män i hattar. Jag är så trött att jag mår illa men är ändå glad. Även om bussresan hem idag var sjukt läskig. Var helt säker på att nåt hade hänt. Hade ett starkt tryck över bröstet och kunde knappt andas samt hade ångest för att gå hem. Men än har ingen släppt nån bomb.

Jag skulle kunna skriva ett exakt likadant inlägg som igår men skippar det för er skull. Jag tror det var allt :)

Älskling, jag har hittat in från mörkret
Det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar
En nystart, jag tänker nya tankar
Men allt det där du föll för finns fortfarande kvar
Allting har förändras men jag känner likadant

Hej hopp, är piggare än nånsin efter mitt extremt jobbiga träningspass, en sjuk skoldag & pluggandet med mig själv på EH.
Skola som sagt. Ibland kanske man känner att man överlever en månad. Idag är en sån dag. Även om det kändes som att komma tillbaks från ett sommarlov och även om alla var precis som vanligt. Och helt plötsligt satt jag i en smålännings bil och huxflux satt jag på espresso house och pluggade spanska. Tom engelska nationella kändes bra. Konstig dag. Men på ett bra sätt :)

Men jag ska bli buddist och det är jobbigt att jag tänker såhär om er. Men mamma var förstående och fick mig att förstå hur jag kände sådär i bilen. Det var iaf fint. Och idag fixade jag den där låten jag hade glömt bort att jag ville ha och jag älskar den! Jocke är min man. För alltid. För även om allt har förändras känner jag likadant.

Det blåser friska vindar på mig där jag sitter i min säng, värmen på altanen gick inte att stå ut med riktigt och träningen blev inställd. YES. Dessutom bubblar vinet och resan är beställd.

Har äntligen beslutat att jag tänker ge dig en sista chans. Och eftersom du inte vet om att det är din sista chans så kommer du inte ta den. Alltså kommer allt snart få ett slut. Och det är inte ens med sorg i hjärtat jag säger så.

Imorron är det skola för första gången på sju jävla veckor. Jag längtar inte tillbaks det minsta och det finns bara en människa jag har saknat. Om en månad är det slut på riktigt. Jag längtar och är inte det minsta stressad inför framtiden längre.

Snart fyller jag nitton och idag var sista gången jag fick åka på barnbiljett på skånetrafiken. NEJ, det är det ju inte alls kom jag på nu. Sånt ändras ju sista juni det året man fyller nitton. AH. :) Men det här med nitton är en aning suspekt. Kan inte riktigt fatta det men det gör kanske inte så mycket.

Det här med att ringa är verkligen inte min grej. Speciellt inte till såna jag inte känner.
Dessutom kommer jag snart göra av med 7000. Det är tufft.

Senaste nytt från Förslöv: Folk blir rånade i sina hem av tre män med pistoler.
Herrejävlagud. Vi snackar Förslöv. Här är det alltid nåt på gång nuförtiden.

Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig träffad hela tiden och att jag känner exakt likadant. I natt kunde jag inte sova. I natt oroade jag mig för saker. Saker som jag antagligen inte alls borde oroa mig för. Eller så är det det jag borde. Sen tänkte jag på att vissa människor klickar det med, andra inte. Och det börjar nog bli hög tid för mig att inse det nu.

Tydligen så. Nej. Nej nej nej.

Totalt jävla meningslös dag och nu är jag inte alls nöjd med mig själv. Glaset med vatten jag hämtade i natt står fortfarande kvar, orört. Och jag satte på "bajs-spellistan" och plågar mig nu igen "varje litet steg", för jag kommer heller aldrig mer få ligga bredvid och kalla dig för min.

Imorron borde man vakna tidigt, åka och träna och sen göra klart allt skolrelaterat.
Imorron kommer jag vakna sent och slösa bort dagen på totalt meningslösa saker.

Jag är nog bäst på att riva upp sår. Både bokstavligt och metaforiskt.
Och nu verkar jag vara sådär depp och opepp igen. Så är det egentligen inte, bloggen får bara ta allt skit och det finns inget som heter total lycka. Det är bara sanningen.

Hahahahaha, jag kunde lätt fått med mig nån hem nu nyss. Vilken jävla kväll. Otippad på alla sätt. Jag trodde att jag skulle gråta idag men icke. Åh, jag älskar att träffa folk från nian! :D Och Alex har skaffat tjej med barn. Allt äär helt sinnes . Anna snackar om två utlandssemestrar och jag fattar ingenting. Jag vill ju till hultan också. Och siesta. Fan vad spännande det hade varit att vakna upp med Dennis imorron insåg jag nu. HAHAHHA. Jag dör, vilken kväll.
Jag önskar bara att alla våra samtal inte hade slutat med bråk. Jag menar inget ont men jag blir ledsen om du inte kommer på min student "vad som än händer så ska vi på kent och jag ska komma på din student" Jag saknar dig också.

Valborg.. vad fan hände med brasan?

Parantes och uppdatering; hur fan vet alla i Sofies umgängeskrets allt om min sexuella läggning? nej okej, jag vet hur dom vet. Whatever. Känns bara en aning suspekt. Speciellt när man får sms av Anna och Ebba frågar om vi är på g. Eh? Inte direkt. Fast egentligen borde det bara vara skönt att dom vet. Men jag ska inte röra Isabella eller vad hon hette, då är jag död. YES. Hahahahahha, jag dör!