Dimmig blogg, klara tankar
It's all ending,
I gotta stop pretending who we are.
You and me, I can see us dying, are we?
Helt plötsligt ser jag allt klarare än på länge. Hur jag är, vad jag är. Det var nog denna helgen som gjorde det. En insikt om var jag egentligen har roligast. Nu när jag tänker tillbaka på det kan jag inte riktigt minnas om jag gillade det överhuvudtaget. Jag klarar mig utan iaf. Och det var detta årets bästa insikt, så mycket kan jag säga. Fast det vore väl fel att inte ge alla en andra chans. Men jag är väldigt klar med vad jag känner åtminstone. Och även om det svider lite så är inte Ängelholm stället för mig. Inte på långa vägar.
Sen så har jag verkligen funderat på det här med killar. Vad är det egentligen som gör om man vill ha nån eller inte? Varför vill jag inte ha såna som jag borde vilja ha? Det kan ju inte bero på att dom är killar eftersom jag faktiskt vill ha vissa killar. Men varför känner jag bara "stopp, stopp, stopp, jag kan inte göra detta" när jag egentligen borde vara jätteung & dum och bara.. köra? Vad är grejen? Såhär i efterhand ångrar jag ju mig och kan inte förstå, för allt smör i Småland, varför jag inte kunde egentligen. Frågan är väl om jag nånsin kommer få insikt i det. Tills vidare är det kanske bäst att bara satsa på tjejer. Och på tal om det så satt den enda flatan jag känner till i Ängelholm på EH idag när jag kom in där. Kanske borde friat direkt.
I gotta stop pretending who we are.
You and me, I can see us dying, are we?
Helt plötsligt ser jag allt klarare än på länge. Hur jag är, vad jag är. Det var nog denna helgen som gjorde det. En insikt om var jag egentligen har roligast. Nu när jag tänker tillbaka på det kan jag inte riktigt minnas om jag gillade det överhuvudtaget. Jag klarar mig utan iaf. Och det var detta årets bästa insikt, så mycket kan jag säga. Fast det vore väl fel att inte ge alla en andra chans. Men jag är väldigt klar med vad jag känner åtminstone. Och även om det svider lite så är inte Ängelholm stället för mig. Inte på långa vägar.
Sen så har jag verkligen funderat på det här med killar. Vad är det egentligen som gör om man vill ha nån eller inte? Varför vill jag inte ha såna som jag borde vilja ha? Det kan ju inte bero på att dom är killar eftersom jag faktiskt vill ha vissa killar. Men varför känner jag bara "stopp, stopp, stopp, jag kan inte göra detta" när jag egentligen borde vara jätteung & dum och bara.. köra? Vad är grejen? Såhär i efterhand ångrar jag ju mig och kan inte förstå, för allt smör i Småland, varför jag inte kunde egentligen. Frågan är väl om jag nånsin kommer få insikt i det. Tills vidare är det kanske bäst att bara satsa på tjejer. Och på tal om det så satt den enda flatan jag känner till i Ängelholm på EH idag när jag kom in där. Kanske borde friat direkt.
Kommentarer
Trackback