JAG HÖR DITT SKRATT

Så ringde hon inatt. Allt jag kommer ihåg ifrån vårt förra samtal är att hon sa "förlåt för sist!" Och jag sa att vi bara skulle glömma det. Sen efteråt tänkte jag på att hon verkligen hade sagt förlåt, verkligen erkänt att det var hon som gjorde fel. Det kändes bra och det kändes som om hon kanske skulle kunna få en chans till. Men inatt berättade hon att jag hade sagt att jag fortfarande inte hade kommit över henne och att jag tyckte att vi inte skulle höras på länge. Jag har inte ett enda minne av det men jag känner mig så stolt som äntligen sa det. Därför blir jag så besviken på henne igen, som ringer efter sex dagar. Jag har äntligen bett henne att inte ringa men hon ringer ändå. Jag orkar inte. Allt är på hennes vilkor, som vanligt. Jag vill inte. Jag har mina egna vilkor. Och jag tänker inte ringa henne nåt mer. Och förhoppningsvis ringer inte hon heller. Sen kanske vi kan umgås som vänner och prata i telefon utan att det blir jobbigt. Men inte nu. Jag måste först komma över det, henne, allt, ordentligt!