JAG HÖR DITT SKRATT

Jag är patetisk. Jag gråter. För första gången på hur länge som helst.
Jag klarar inte av det. Du får inte, du kan inte. NEJ NEJ NEJ.
Jag saknar dig. Jag hade glömt numret. Jag rev upp allt.
Och du saltar. I mina upprivna sår. Salt salt salt.
Du vill inte ens träffa mig. Inte ens när jag offrar månadens sista pengar på dig. Som så jävla många gånger förr. Helvete, hjärtat slår sådär hårt och fort igen. Och näsan rinner.
Jag är helt jävla dum i huvudet. Du har glömt mig.
Hur ska jag nånsin kunna glömma?