JAG HÖR DITT SKRATT

Igår, eller idag beroende på hur man ser det, klockan 03:01 blev min största rädsla verklighet. Jag vet inte om det var bra eller dåligt att jag var ensam hemma. Det var hemskt att vara ensam men skönt att kunna gråta hur högt jag ville. Jag vill inte, jag vill inte, JAG VILL INTE. Kan inte nån bara göra så att det är en dröm som jag vaknar ur snart eller ta mig tillbaks till september? Det värsta är att jag redan vet att hon har bestämt sig, jag vet vad som väntar. Och jag har egentligen ingen aning alls om hur jag ska kunna ändra hur hon känner. Jag känner mig så himla maktlös. Det är som att se världen rasa framför en och inte kunna göra något åt det.

Vad var det egentligen som hände? Jag fick en andra chans. Jag skulle ändra på allt dåligt. Vi hade världens bästa helg, verkligen. Det tyckte vi båda. Lite senare gick allt utför igen. Det är mitt fel. Det måste det ju vara. Jag som är så jävla kass. Jag som inte kan bete mig som en vanlig, normal människa.. FAN!

Jag antar väl att "read my mind" passat bra som veckans låt.