I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Fint med sisådär en veckas bloggpaus. Men det blir lätt så när man inte har en dator och när man har jobbat hela veckan. Jag lever och mår egentligen riktigt bra (förutom möjligtvis i fredagskväll när jag började skiva tumme istället för fläsk) men ikväll är jag mest trött och gråtfärdig. Jag har verkligen ett projektarbete som ska lämnas in om exakt en vecka och jag känner mig så sjukt stressad och framförallt missnöjd med mig själv som inte kan strukturera upp en ordentlig planering och hålla mig till den. Nu har jag helt plötsligt hur många sidor som helst att skriva under en vecka då det är tänkt att jag ska jobba. Tur att jag är lite klok och har bytt bort en dag iaf. Usch, jag lovar härmed mig själv att aldrig mer göra ett projektarbete ensam. Inte okej. Men om en vecka, eller två, har jag ett godkänt projektarbete och då ska det firas! För jag kommer klara det, det finns inget annat. Jag måste bara bryta ihop först för att sedan kunna ta mig samman.

(jag har saknat att blogga om skolångest)