I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Igår var jag ledig och hade fått stränga order av min fina om att inte göra några planer för dagen. En hemlis/överraskning stod på schemat

Nej, nu pallar jag inte mer. Alls.

Hamnade framför Berlinbilderna (kanske för att alla helt plötsligt åker dit) och saknar det helt sinnessjukt mycket. Den resan, och den staden, levde verkligen upp till alla mina förväntningar. Påtal om resor håller min familj på att boka en jul/nyårsresa så förvänta er inte att jag kollar på raketer och pussas med er på 2009/2010-slaget. Lite sorgligt när man tänker efter. Man kanske borde dra sig ur. Eh he, eller not. Nåväl, vecka 34 eller 35 är det jag som beger mig nånstans för att vila upp inför höstterminen. Åhå, den där lägenheten borde dyka upp snart! Och hej vad jag byter ämne mest hela tiden.

Herremingud vilken dag. Lite julkänsla på allting kan jag ju tycka. Jobbet har varit sjukt så kan vi väl sammanfatta det. Nu har jag precis kommit hem och ätit lite. Det här med tio timmars arbetsdagar (elva om man räknar med lunchen) är INTE min grej. Jag är en sån människa som helst vill sova tio timmar varje natt och ha minst en timme på mig på morgonen. Då återstår två timmar av dygnet att göra nåt fint med. He! Snart är iaf sommaren slut. Jag hatar att säga det men det ska faktiskt bli skönt. Det är bara att hoppas på att hösten löser sig bra tillslut, men det brukar det ju göra, bara man låter det. Innan veckan är slut ska jag ha en lägenhet, PUNKT.

Fy vad rörigt allt känns. En röra med ord utan nåt sammanhang alls. Imorron är jag iaf ledig. Och jag tror att det är första dagen på typ ett halvår jag kommer vakna ensam i min egen säng på min lediga veckodag. Både skönt och hemskt.

Och regnet öser ner. Fint. Jag är helt jävla likgiltig inför allting märker jag. Inte så fint. Tid skulle jag dock vilja ha lite mer av!

Hej ingen sömn och hej en miljon tårar. I natt panikade jag som aldrig förr och undrade varför i hela jävla helvetet jag kunde vara så dum att jag sökte ett program och inte bara några kurser, hur i helvete jag ska ha råd med detta utan studielån, hur jag ska kunna betala tillbaks lånet när jobba inte är min grej och när jag ska hinna åka jorden runt och allt sånt som man borde göra osv. Gud vad jag saknade en lugn röst som sa att det skulle ordna sig. Och imorse gick jag till jobbet med tårar i ögonen utan att jag egentligen har en aning om varför och vid kyrkan åkte masken på. Hej kära mask, du har inte varit på på över ett år. Hoppas du har saknat mig!

(men nu på vägen hem insåg jag att det faktiskt finns en människa som sagt åt mig att jag får må såhär och att jag inte behöver ha den där fula jävla masken på mig. jag önskar att den människan vore här nu!)

Nu vill jag verkligen verkligen verkligen ha helg och två dagars ledigt så jag kan försöka reda upp mitt trasliga inre. Eller är detta bara två månaders-deppet? Har ett svagt minne av denna känsla från hösten07.
(och snälla, missförstå inget nu)

Herregud, fullt ös medvetslös.
Nummer ett, jag är väldigt intagen till mitt fina miljövetarprogram i Malmö. Så om en och en halv månad blir det du & jag Malmö på riktigt om jag så ska bo i en städskrubb. Åhå.
Nummer två, jag & hultan är absolut riktigt bra vänner efter denna festivalen.
Nummer tre, herremingud vad jag redan saknar ett iskallt tält, kärleksgroggar, ölspel och ständigt pussande.

Jag borde förövrigt packa upp och somna tidigt för jobbet står för dörren igen (men jag räknar veckorna, som jag räknar!) och ger mig ont i magen på det ofysiska sättet.

Nu är det panik och bråttom som gäller. Men detta året, detta året är det du & jag som blir bästa vänner kära Hultsfred. Tredje gången gillt.

Ps, jag har för första gången ever lyckats packa endast en väska!
(vad hände med regnet och dom tolv graderna?)

Det är boxtime herregud. Hultan står för dörren. Kvällen har spenderats i Halland med för mycket sprit som vanligt när man är med min släkt. Molnen och kylan och regnet är påväg och jag är mentalt förberedd för ett "hej mitt vinterland" på Hultsfred. Uh. Imorron ska jag packa sen är det bara att supa. Och är det en enda fråga i världen som borde förbjudas så är det "vad heter han?" ÅH. Släkten är värst osv. Puss.

(ps, är ni inte på hultan med mig så får ni skylla er själva <3)