totalt meningslöst men detta är precis vad jag tänker exakt nu
Jag sitter i solen. Det är varmt. Jag vill ha det såhär alltid. Jag vill ha ett jobb där jag kan sitta i solen med min dator. Kan nån kanske vara så snäll och tala om för mig vad det kan tänkas vara för jobb. Nu kom mina grannar hem. Med en nyfödd bebis. En beejbyy helt enkelt. Jag kommer ihåg när mina förra grannar kom hem med sin första nyfödda bebis. Då hade jag studiedag eller nåt liknande. Nu är jag arbetslös men det kanske är samma sak egentligen. Skillnaden är iaf att denna gången vågar jag inte springa in och titta på henne, bebisen alltså.
Nåväl, solen och jobb var det. Jag stängde av musiken och gud vad jag njuter av ljudet från när jag skriver. Jag vill liksom inte sluta skriva för att det låter så fint. Hittade nyss en fin blogg också. Hon skrev. Det låter nog lika fint när hon skriver. Jag funderar lite på hur det hade varit om jag hade varit en annan person. Isf hade jag nog varit påväg till ett badhus nu. Sen hade vi blivit bra vänner och det ena hade lett till det andra. Det är så lätt egentligen men jag gör det så svårt. Dom flesta gör nog det svårt. Men inte dom, inte dom i staden långt borta. För dom är allting så enkelt, vem man än är och vad man än tycker om.
Är det dags för fika nu? Vågar jag lämna datorn här? Åhgud, jag har blivit lika paranoid som alla andra.
Min bror lyssnade på "Columbus" när jag kom in. Jag vill att han ska bli sån. Jag vill att han ska lyssna på sån musik. Jag vill inte att han ska bli som alla andra i den här hålan. Jag tror inte att han vill det heller. Men det spelar verkligen ingen roll vad jag tror eller vill. Det är hans liv, inte mitt. Förövrigt saknar jag Pierre. Åh, hur i helvete har jag kunnat släppa iväg honom ut ur mitt liv? Pierre är kanske världens bästa man. Och vet ni? På lördag är det regnbågsparad i mina drömmars stad. På lördag är det ett år sen jag berättade för min klass att jag gillade tjejer. Ett år sen jag sa att jag hade en flickvän som "vi kan kalla Emmy". Jag använde tom dom riktigt namnen i mitt tal. Jag grät så hysteriskt innan. Jag var så rädd. Efteråt var jag så stolt, så stolt, så stolt. Jag fick MVG på det där talet, vad jag nu har för nytta av det nu. Och på eftermiddagen åkte jag till Örebro och jag tror det var den gången Emmy hade missat bussen och jag mötte henne med röda kinder nånstans mellan Resecentrum och Järntorget. Sen sa hon att hon hade köpt vin till oss. Ja, det var den gången. Sen hade vi värsta mysmiddagen på lördagen och kanske att vi skulle åka till Tora på kvällen med missade bussen och stannade hemma och såg på film istället. Vår första hela film. Ja så var det nog. Sen blev det söndag, min pappa fyllde år, tåget blev sent och jag fick spendera hela eftermiddagen i Göteborg. Nu vill Rebecca att jag ska komma till Göteborg och se Håkan imorron. Jag önskar att jag skulle det. Men det är ju alltid så. Alltid händer allt samtidigt och alltid ska traditioner brytas. Det är ju bara så.
Jag har glömt av ljudet nu. Mina tankar hörs högre än ljudet. Och solen flyttar sig. Det blir skugga där det borde vara sol och tvärtom. Träden börjar bli gula och jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Åh, nu blev jag sugen på att läsa det jag skrev om hösten förra året. Undra om det var i bloggen eller i dagboken. Borde kollas upp. Igår fick min pappa reda på att jag hade en blogg. Han ville ha adressen men jag sa att det nog inte var en så bra idé. Det kanske det är. Kanske är det en jättebra idé. Så kan jag sitta här och skriva små fina inlägg till min pappa. Han började förresten ett nytt jobb igår. Och jag var hemma och gjorde äppelmos och världens finaste middag. Min pappa blev glad och så massa snälla ord till mig. Min mamma tyckte mest att det gick till överdrift.
Nu blev det kallt här i skuggan. Jag tror att jag ska flytta in. In i huset jag har bott i hela mitt liv. Jag vet inte om det är hemma. Det är mitt hem men det är nog inte hemma. Jag vill att fyran på lönngatan ska bli hemma. Jag måste kolla upp den igen. Jag vill ha den. Nu ska jag flytta in och kolla på den. Läsa om den. Och fundera på om det går.
(nu lyssnar min bror på "I kissed a girl")
Nåväl, solen och jobb var det. Jag stängde av musiken och gud vad jag njuter av ljudet från när jag skriver. Jag vill liksom inte sluta skriva för att det låter så fint. Hittade nyss en fin blogg också. Hon skrev. Det låter nog lika fint när hon skriver. Jag funderar lite på hur det hade varit om jag hade varit en annan person. Isf hade jag nog varit påväg till ett badhus nu. Sen hade vi blivit bra vänner och det ena hade lett till det andra. Det är så lätt egentligen men jag gör det så svårt. Dom flesta gör nog det svårt. Men inte dom, inte dom i staden långt borta. För dom är allting så enkelt, vem man än är och vad man än tycker om.
Är det dags för fika nu? Vågar jag lämna datorn här? Åhgud, jag har blivit lika paranoid som alla andra.
Min bror lyssnade på "Columbus" när jag kom in. Jag vill att han ska bli sån. Jag vill att han ska lyssna på sån musik. Jag vill inte att han ska bli som alla andra i den här hålan. Jag tror inte att han vill det heller. Men det spelar verkligen ingen roll vad jag tror eller vill. Det är hans liv, inte mitt. Förövrigt saknar jag Pierre. Åh, hur i helvete har jag kunnat släppa iväg honom ut ur mitt liv? Pierre är kanske världens bästa man. Och vet ni? På lördag är det regnbågsparad i mina drömmars stad. På lördag är det ett år sen jag berättade för min klass att jag gillade tjejer. Ett år sen jag sa att jag hade en flickvän som "vi kan kalla Emmy". Jag använde tom dom riktigt namnen i mitt tal. Jag grät så hysteriskt innan. Jag var så rädd. Efteråt var jag så stolt, så stolt, så stolt. Jag fick MVG på det där talet, vad jag nu har för nytta av det nu. Och på eftermiddagen åkte jag till Örebro och jag tror det var den gången Emmy hade missat bussen och jag mötte henne med röda kinder nånstans mellan Resecentrum och Järntorget. Sen sa hon att hon hade köpt vin till oss. Ja, det var den gången. Sen hade vi värsta mysmiddagen på lördagen och kanske att vi skulle åka till Tora på kvällen med missade bussen och stannade hemma och såg på film istället. Vår första hela film. Ja så var det nog. Sen blev det söndag, min pappa fyllde år, tåget blev sent och jag fick spendera hela eftermiddagen i Göteborg. Nu vill Rebecca att jag ska komma till Göteborg och se Håkan imorron. Jag önskar att jag skulle det. Men det är ju alltid så. Alltid händer allt samtidigt och alltid ska traditioner brytas. Det är ju bara så.
Jag har glömt av ljudet nu. Mina tankar hörs högre än ljudet. Och solen flyttar sig. Det blir skugga där det borde vara sol och tvärtom. Träden börjar bli gula och jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Åh, nu blev jag sugen på att läsa det jag skrev om hösten förra året. Undra om det var i bloggen eller i dagboken. Borde kollas upp. Igår fick min pappa reda på att jag hade en blogg. Han ville ha adressen men jag sa att det nog inte var en så bra idé. Det kanske det är. Kanske är det en jättebra idé. Så kan jag sitta här och skriva små fina inlägg till min pappa. Han började förresten ett nytt jobb igår. Och jag var hemma och gjorde äppelmos och världens finaste middag. Min pappa blev glad och så massa snälla ord till mig. Min mamma tyckte mest att det gick till överdrift.
Nu blev det kallt här i skuggan. Jag tror att jag ska flytta in. In i huset jag har bott i hela mitt liv. Jag vet inte om det är hemma. Det är mitt hem men det är nog inte hemma. Jag vill att fyran på lönngatan ska bli hemma. Jag måste kolla upp den igen. Jag vill ha den. Nu ska jag flytta in och kolla på den. Läsa om den. Och fundera på om det går.
(nu lyssnar min bror på "I kissed a girl")
Kommentarer
Postat av: el gato
vackert!
årsdagen borde firas på något sätt...
Postat av: gabbi
sanne du er so. jag kan inte ens finna nogot ord for hur du er, vad du betyder. ih.
Trackback