I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Som det kan gå. Min släkt pratar om etanol, sopor och miljö. Vi har icke samma åsikter. Jag blir ledsen!!
Hurm, kvällen känns ensam och lite suspekt. Det här kvällspratet fattas lite. Men det är nog lite tidigt än, klockan är ju inte ens nio. Och om jag inte får träffa Anna denna helgen kommer jag nog dö. Herregud, på lördag är det den fjärde och vi har nog inte träffats sen den fjärde september. Inte helt okej. Inte okej alls snarare.
Jag funderar på att klippa mig imorron. På fredag ska det iaf vara åtgärdat. Det är lovat och tummat på med Mimmi.

Oh gud, jag dör. Imorron är det oktober. Oktober oktober oktober. Imorron har det hunnit bli oktober, då fryser gräset och går av. Herregud. Jag är i chock. Hur har jag kunnat missa att det är oktober imorron? Tror jag går i ide istället. Eller det har jag ju redan nästan gjort. Det enda jag känner för är att ligga under täcket hela hela tiden. Jag vill inte göra nånting annat.
Men herregud, oktober. Snart är allt sådär brunt & grått & blött. Inte pepp, inte pepp nånstans.

Nu ska jag göra paj. Idag fyller min pappa år. Förra året åkte jag x2000 och hade gratis internet ombord.

Vet ni vad jag drömmer om?
Jag drömmer om dagarna jag inte längre drömmer om det där. Drömmer om dagarna då jag inte längre bryr mig. Det är precis vad jag drömmer om.
 
The world will never ever be the same, and you're to blame.

Igår innan jag somnade lovade jag mig själv att åka och träna idag klockan fyra. Eh, nu upptäckte jag nyss att klockan är halv sex. :( Jag blir ju så ledsen! Men, jag har åtminstone letat igenom hela min byrå (är det ens en byrå?) efter kameraförsäkringar. Men icke. Icke icke icke. Borta. Jag blir så ledsen.
I veckan ska jag köpa presenter, gå till tandläkaren samt klippa mig. OCH börja träna igen!

Jag sitter i solen. Det är varmt. Jag vill ha det såhär alltid. Jag vill ha ett jobb där jag kan sitta i solen med min dator. Kan nån kanske vara så snäll och tala om för mig vad det kan tänkas vara för jobb. Nu kom mina grannar hem. Med en nyfödd bebis. En beejbyy helt enkelt. Jag kommer ihåg när mina förra grannar kom hem med sin första nyfödda bebis. Då hade jag studiedag eller nåt liknande. Nu är jag arbetslös men det kanske är samma sak egentligen. Skillnaden är iaf att denna gången vågar jag inte springa in och titta på henne, bebisen alltså.
Nåväl, solen och jobb var det. Jag stängde av musiken och gud vad jag njuter av ljudet från när jag skriver. Jag vill liksom inte sluta skriva för att det låter så fint. Hittade nyss en fin blogg också. Hon skrev. Det låter nog lika fint när hon skriver. Jag funderar lite på hur det hade varit om jag hade varit en annan person. Isf hade jag nog varit påväg till ett badhus nu. Sen hade vi blivit bra vänner och det ena hade lett till det andra. Det är så lätt egentligen men jag gör det så svårt. Dom flesta gör nog det svårt. Men inte dom, inte dom i staden långt borta. För dom är allting så enkelt, vem man än är och vad man än tycker om.
Är det dags för fika nu? Vågar jag lämna datorn här? Åhgud, jag har blivit lika paranoid som alla andra.
Min bror lyssnade på "Columbus" när jag kom in. Jag vill att han ska bli sån. Jag vill att han ska lyssna på sån musik. Jag vill inte att han ska bli som alla andra i den här hålan. Jag tror inte att han vill det heller. Men det spelar verkligen ingen roll vad jag tror eller vill. Det är hans liv, inte mitt. Förövrigt saknar jag Pierre. Åh, hur i helvete har jag kunnat släppa iväg honom ut ur mitt liv? Pierre är kanske världens bästa man. Och vet ni? På lördag är det regnbågsparad i mina drömmars stad. På lördag är det ett år sen jag berättade för min klass att jag gillade tjejer. Ett år sen jag sa att jag hade en flickvän som "vi kan kalla Emmy". Jag använde tom dom riktigt namnen i mitt tal. Jag grät så hysteriskt innan. Jag var så rädd. Efteråt var jag så stolt, så stolt, så stolt. Jag fick MVG på det där talet, vad jag nu har för nytta av det nu. Och på eftermiddagen åkte jag till Örebro och jag tror det var den gången Emmy hade missat bussen och jag mötte henne med röda kinder nånstans mellan Resecentrum och Järntorget. Sen sa hon att hon hade köpt vin till oss. Ja, det var den gången. Sen hade vi värsta mysmiddagen på lördagen och kanske att vi skulle åka till Tora på kvällen med missade bussen och stannade hemma och såg på film istället. Vår första hela film. Ja så var det nog. Sen blev det söndag, min pappa fyllde år, tåget blev sent och jag fick spendera hela eftermiddagen i Göteborg. Nu vill Rebecca att jag ska komma till Göteborg och se Håkan imorron. Jag önskar att jag skulle det. Men det är ju alltid så. Alltid händer allt samtidigt och alltid ska traditioner brytas. Det är ju bara så.
Jag har glömt av ljudet nu. Mina tankar hörs högre än ljudet. Och solen flyttar sig. Det blir skugga där det borde vara sol och tvärtom. Träden börjar bli gula och jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Åh, nu blev jag sugen på att läsa det jag skrev om hösten förra året. Undra om det var i bloggen eller i dagboken. Borde kollas upp. Igår fick min pappa reda på att jag hade en blogg. Han ville ha adressen men jag sa att det nog inte var en så bra idé. Det kanske det är. Kanske är det en jättebra idé. Så kan jag sitta här och skriva små fina inlägg till min pappa. Han började förresten ett nytt jobb igår. Och jag var hemma och gjorde äppelmos och världens finaste middag. Min pappa blev glad och så massa snälla ord till mig. Min mamma tyckte mest att det gick till överdrift.
Nu blev det kallt här i skuggan. Jag tror att jag ska flytta in. In i huset jag har bott i hela mitt liv. Jag vet inte om det är hemma. Det är mitt hem men det är nog inte hemma. Jag vill att fyran på lönngatan ska bli hemma. Jag måste kolla upp den igen. Jag vill ha den. Nu ska jag flytta in och kolla på den. Läsa om den. Och fundera på om det går.
(nu lyssnar min bror på "I kissed a girl")

Det är inte ofta man loggar in på qx, slipper kön och har tre nya meddelanden eller vad det heter.
Och det är inte ofta jag vaknar så sent som jag gjorde idag.
Snart ska jag ut ut ut. Det är 43 grader i solen och det blåser nästan ingenting. Jag ska lämna brev.

Tja, man kanske skulle ta sig till Helsingborg och ta sig en simtur. Dom har öppet mellan två och nio och hon ska bevaka mig. Det är ju klart att jag blir livrädd.

Nu händer det alldeles för mycket på en gång. Andas. Gud. Okej, Emmy har fått lägenheten. Kommer in i köket och min man sjunger en sång på radion som jag aldrig hört innan. Okej, han tolkade en låt. Ensam. ? Går iaf in på kents hemsida och dmo ska släppa värsta grejen med 15 helt nya låtar och och och.
Varför hände allt ett jävla år för tidigt?

Plus att det ju är regnbågsfestival i Malmö (hur jag nu har kunnat glömma det?) och idag invigningstalar Maria och det skulle jag ju på men min mamma har mitt busskort. Yes!

Hörrni, jag vill att ni ska vara stolta över mig för ikväll när jag gick på den pyttelilla kvällspromenaden erkände jag en sak för mig själv. Bara för att det inte längre fanns nån anledning att förneka. Ni behöver inte veta vad det var för sak men ni borde vara stolta. Jag är åtminstonde stolt. Och nöjd. :)

Ett; jag har inte herpes och jag har beställt hem ett klamydiatest. Spännande kan jag ju känna. Haha.
Två; Mimmi är här (hon vinkar) och det är mest fint! :) Hon dansar.
Tre; Svante ska göra orientaliska grytor varje onsdag. Hoppas han vill det.

ps, det känns nästan som om man drack ett glas vin till maten. Hihi.

Jag ligger i min säng och har inte ens kollat ut genom fönstret men jag är så himla glad. Snart ska jag baka för idag kommer Mimmi på fika & höstpromenad. Och på fredag ska jag först fika med Lovis och sen på kvällen är det inflyttningsfest hos Alex och om det inte blir som man tänkt ska jag & Anna till Möllan och dricka öl med Qu & Anna.
Gud, för nån kväll/natt sen låg jag och var mest ledsen för att allt kändes så meningslöst. Nu känns det fint. Fint fint fint. Det är inte ofta det känns så när man kommer hem.

Och HAHAHAHA, hjälp. Nu måste jag verkligen till en ungdomsmottagning. Och eh, nån måste verkligen följa med mig. Snälla?!! Hahaha, detta var kanske inte det bästa men det är faktiskt lite småroligt. Eller iaf just nu.

Gud jag är hemma. Man kan nästan säga att min hemresa började typ vid fyra i söndagsmorse men jag kom inte hem förrän idag vid fem. Ja herregud. Dra med mig på en fika så ska ni få detaljer! Lite "det var schyst att dricka te och höra fröken svår predika"

Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta' till och prata' på och höll sig vaken
Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"

Förövrigt känns mitt liv ganska meningslöst men det känns fint med dom inplanerade festerna dom två kommande helgerna. Jag tror inte att jag vill åka tåg på ett tag även om det var vädligt skönt idag. Jag tror att det är bäst om jag lär känna lite mer folk som bor nära. Och jag är trött, fruktansvärt trött.

Suspekt natt, verkligen suspekt natt. Pratade med Jonas i flera timmar. Svinkallt. Fy. Okej jag ändrar mig, hemsk natt inte suspekt.

Jag är i Stockholm, närmare bestämt i Elsas systers säng. Jag är obeskrivligt trött och kan verkligen inte förstå att jag inte hade ståplatsbiljett till Coldplay. Så himla dumt. Men det var verkligen fint. Och när "the hardest part" kom där dog jag lite. Gud vad den låten påminner om saker. Anyway, fint var det iaf!

Ikväll ska jag åka vidare, det känns spännande. Och jag hade en så supekt känsla i mig när jag & Sandra stod på perongen i Örebro när tåget stannade där i onsdags. Verkligen konstig. Lite sådär "det här var nästan mitt hem ett tag men nu har jag nästan glömt hur det ser ut".

Imorron åker jag till Stockholm. Och tanken på att ta halv åtta-bussen lockar ej. Men jag blev väldigt pepp på att se Coldplay idag. Fint iaf. Yes, nu blir det sådär, Malmö, Göteborg & Stockholm på två dagar igen. Ska det va så ska det. Annars kan jag lika gärna stanna hemma. Imorron ska jag dessutom åka förbi Örebro. Spännande. Första gången jag åker den sträckan utan att hoppa av där.

Idag har jag lekt med Mimmiwen. Mys! Vi vill hitta ett kollektiv och ska gå på konstnatt. :)

Jag är trött, du behöver inte lämna mig ifred längre och jag tycker att Elsa kan höra av sig.
Nu ska jag flytta kuddarna från ena änden till den andra. Omväxling. Sist jag gjorde det var i januari nåt. Då behövde jag verkligen omväxling.

Förresten insåg jag på tåget att jag vill bli kär. Sådär så att det bubblar i hela kroppen när man träffar personen. Så vill jag ha det. Det har varit lugnt här alldeles för länge. När slutade det bubbla egentligen? Hurm. Tål att tänkas på..

Nu ska jag snart somna och imorron ska jag ha vinterjacka på. Det är ett som är säkert. Tom jag har stängt fönstret. Då är det illa!

Okej, nu är jag arg. Och jag bara önskar att du kunde lämna mig ifred. Snälla bara lämna mig ifred! Och ledsen blir jag. Arg, ledsen, trött och matt. Åh.. Jag vill ju bara vara ifred!

Aggi säger:
den kan du få shota!
Aggi säger:
tänkte ge den till folk vi inte gillar! så däckar dom direkt

Har alltid vetat att Aggi älskar mig. Hahaha.

Och nu vill jag verkligen göra nåt roligt. Roligt roligt roligt vill jag ha. LEK MED MIG! Tack :)

Söndag söndag söndag.
Spännande helg tycker jag ju definitivt.
"Jag - det känns som om vi bara har ätit och legat i soffor hela dagen
Lovisa - det är bara för att det är det enda vi har gjort!"

Det känns som om att jag inte vill att det ska bli måndag imorron fast det egentligen inte spelar någon roll alls vilken veckodag det är för min del. Nåja, nu ska jag iaf läsa ut min bok och låtsas som om det är fredag eller nåt annat roligt.

Minst sagt suspekt kväll, minst sagt. Men jag & Lovisa är glada att vi är här, hemma nu. Tror jag iaf. Jag har lurat sju engelskmän (från  Irland) att jag är gravid och dom säger att jag måste väcka min mamma nu. Hahahaha. Fiint.

Känner att det skulle behövas en klunk schpaa efter den bussturen. Vem vill bo i Båstad nu? Ingen ingen. Osv. Glad. Nu ska vi sova åtta timmar. Men Lovisa är lite besviken på Börje. HAHAHAHAHA. Jag dör!

MIN DATOR ÄR HEMMA! HURRA HURRA HURRA, PUSS PUSS PUSS! :')
Fy vilken fin dag det har varit. Först har jag + mami varit på spa och jag har skrubbat bort det mesta av min solbränna och fått massage och sååånt. Mys. Sen var vi och åt lunch vid havet. Och när jag kom hem hade min dator kommit. Har dessutom pratat med Sandra om Coldplay och det blir torsdagen iaf, dock sittplats men det gör inte så mycket faktiskt. Och imorron ska jag leka med Lovisa. :)
(plus att igår ringde Gabbi, jag blev jätteförvånad. Trodde att det skulle vara en telefonförsäljare så var det Gabbi :*)

Sämsta blogginlägget på länge men det gör inget alls för jag är glad! :)

En sak som är säker är ju iaf att det känns väldigt 2005 att sitta vid denna datorn och lyssna på "du & jag döden".

Denna söndagen har nästan blivit som den förra. Förutom att allt känns så otroligt annorlunda. Jag behöver minst sagt miljöombyte på heltid tror jag. En sekunden känns det skönt att det snart är höst och att det är måndag imorron och nästa så känns allting bara totalt meningslöst och jag känner mig likgiltig inför det mesta. Är det så jag blir vid den här tiden på året? Är det bara så enkelt? Kanske.
Äsch, det är iaf synd om mig för att jag har så fruktansvärt ont i magen. Fy!

Hu, helt plötsligt känner jag mig stressad. Pengar ska hit och dit, tåg ska bokas, Stockholm ska fixas. Idag är jag inte pepp på nånting. Uh. Igår tog jag ettbussen hem, gladare än vanligt men så gott som nykter. Och jag klarar inte av det här längre. Tom Sofie tycker att Ängelholm har blivit för litet. Människorna där, här, gör ju ingen glad.
Förresten förstår jag inte logiken, hur kan X2000 mellan Göteborg och Stockholm vara dyrare än X2000 mellan Malmö och Stockholm? Förstår inte alls logiken. Det finns ingen logik. Hurra, nu får det bli intercity också.

På måndag ska jag skaffa mig en vardag, det är en sak som är säker.

Jag tror att jag har blivit lite galen. Det enda, nästan iaf, som jag kunnat tänka på idag under mina bussturer hit och dit har varit att jag vill plugga. Jag vill gå på gymnasiet, åka buss och sitta på espresso house och plugga. Vara tvungen att stressa hit & dit, prioritera saker och inte bara ha all tid i världen. Och plugga. Herregud, det får nog bli skola till våren. Åh, nu anmäler jag mig till högskoleprovet på direkten!

Ah, sådärja. Nu har jag en fin lördag i oktober uppbokad. Hurra! Spännande spännande spännande. Pengarna bara rullar iväg igen. Men man får faktiskt unna sig tekoppar och tyg! Och målargrejer. Och högskoleprov. Jag måste ju ha nåt att spendera mina dagar med.

Igår började jag förövrigt skriva. Mest ord bara men det kändes bra. Orden kanske blir till meningar tillsist. Vem vet? :) Och idag är jag trött. Jag som skulle träna idag. Nåja.

Idag vaknade jag 08:20 av mig själv. Fint. Även om det enda jag tänkte på var att 'nu är klockan tjugo över nio där och man borde gå ner och äta frukost och sen lägga sig i solen'. Men det gör inte så mycket, här är det också sol. Idag borde jag packa upp och tvätta osv. Dessutom borde jag verkligen skaffa mig nånslags vardag. Detta håller inte. Hurm.

Imorse vaknade jag där. Nu är jag här.
Igår berättade en grek för mig att greker har sex när det regnar. Idag regnar det i Sverige.
Allt är så konstigt. Men en sak som är säker är att jag inte är redo för vardag & höst än.
Idag unnade jag mig total frihet för tusen spänn, så värt! Jag tycker min dator kan komma hem nu. Snart kommer min pappa hem, idag fick han ett nytt jobb. Snart ska jag kramas med min pappa. Idag vill jag mest kramas. Och nu borde vi egentligen ta fem i nio båten till stan och köpa armband tills vi spräcks.

Undra vad jubelidioten gör.

Och förlåt om det mesta kanske blev lite internt. Jag kan förklara om du vill!