Nu vill jag verkligen inte mer!

Jag är patetisk. Här sitter jag med ett glas vin och gråter. Är det inte det ena så är det fan det andra. Det här med att döva känslor med alkohol är inte det bästa har jag hört. Det tjuter i mitt öra och det finns verkligen en anledning till att jag höll mig nära vår fina bombhotade skola.

Jag vill vara flying high, om så bara för en stund.
Om en vecka är jag kanske i Örebro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback