I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Gud, jag gillar verkligen inte att det är helt vitt utanför mitt fönster. Massa snö såhär i mars och massa krossade vårdrömmar. Fast det är ganska mysigt. Börjar nästan förstå hur Emmy känner när hon blir glad för att det regnar.

Och på tal om Emmy så ringde hon innan. Och jag blev verkligen glad när jag hörde hennes röst. Hon sa att jag lät glad och att jag skrattar mycket. Jag gjorde inte det innan. Får helt sjukt dåligt samvete. Som när jag var där sist och skrattade jättemycket och hon säger att hon aldrig sett mig skratta så mycket förr. Jävligt suspekt. Jag är ju alltid glad, egentligen. Det kanske var fel tidpunkt bara. Hursomhelst så var det skönt att prata med henne. Någon som vet hur jag känner utan att jag behöver förklara så mycket och som frågar rätt frågor.

Igår pratade jag med en otroligt rolig människa på msn (notera msn, ovanligt!). Han bodde tydligen i Förslöv men jag har inte en aning om vem människan är. Haha. Dessutom skrev nån tjej att hon kände igen mig på qx. Vi försöker hitta gemensamma nämnare och det visar sig att hon känner Berit. Inte för att jag känner Berit men jag  vet ju vem hon är och jag känner ju åtminstone Rova lite. Spännande.

Imorron är jag ledig. Jag ska träna tidigt och försöka få saker gjorda. Kanske fika med mig själv på EH i timmar. Läsa min bok. Och fortsätta vara glad och lätt. Fan, jag älskar denna känslan. Fast jag vet också hur lätt den försvinner. Den har gjort det några gånger idag men jag har hittat den igen. Jag tänker inte bli av med den än på ett tag iaf.