giving up, giving up, really giving up

Varför inser jag inte att det aldrig varar? Nu har jag varit glad och lätt utan ett kroniskt tryck över bröstet i säkert tre dagar. Men jag lyckas ju aldrig. Jag kan inte bete mig som en vanlig människa och sårar alltid dom som betyder mest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback