I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Gårdagens kvälls-/nattångest var befogad. Antingen ger jag upp och erkänner att jag misslyckats. Eller så tar jag nya tag och lär av misstag och rättar till osv. Jag har iofs redan tagit beslutet. Det finns ingen lätt väg ut ur detta och att erkänna att jag misslyckats har jag aldrig varit bra på. Så idag är det jag som pluggar, hela eftermiddagen och hela kvällen. Kan man hitta motivationen sådär? Nåväl, blev nyss besviken också. Så dumt med förväntningar, verkligen.

Och jag tänker inte tappa lyckan, inte än. Fortfarande kryllar det av caféer.