I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Gårdagen spenderade jag med Sofie & Björni på Sofiero. Det var det absolut finaste på länge. Tror jag. Så jävla bäst att sitta på bajamaja och prata med sig själv och tro att man är på festival. Inte lika roligt när man inser att det bara är vanlig vardag och man ska upp tidigt och jobba dagen efter. Men man får leva för dom små stunderna, iaf nu. Efter många tårar + om och men åkte jag & Sofie hem med svarttaxi körandes i 220 på motorvägen, däckade snabbbt och gud vad jag inte mådde bra imorse.

Nåväl, efter som dom där två verkligen fick höra citatet igår så kan ni väl också få det.
Vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig.
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta, för jag har gråtit och du ringde aldrig.
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaks till dig.
Så fint, så jävla fint och jag rös i hela jävla kroppen och fällde nog en tår. Vilket iofs inte kan jämföras med tårarna på "mannen i den vita hatten". När började jag gråta på konsert? Vinet hade nog en stor del i allt. Åh, dessutom grät jag ju när dom spelade "socker" följt av "celsius" också. Bara för att "socker" vad den låten soffan ville höra och "celsius" var den björni ville höra. Det är fint att vara lycklig för någon annans skull!

Idag, eller i eftermiddags, har jag legat på stranden. Herregud. Jag hade glömt hur det kändes. Men det är fint. Alltid. Om en månad har jag resfeber! Nu ska jag fortsätta vara bitter ett tag och sen försöka träna. Det är ju liksom bestämt!