I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Jag ska satsa, så väldans mycket. Men först måste jag vila upp mig. Jag vill göra allt nu, men orken är på noll. På tågresorna i helgen ska jag fundera och vila. Och njuta. Fy vad jag har saknat tågresor. Egentligen borde jag ge mig av på en lång tågresa på fredag. Om det nu är nånting att fira, den där årsdagen. Det vet jag inte. Det enda jag vet är att det var fint. För ett år sen. Idag, fast 365 dagar senare, åkte vi hem till Micke mitt i natten och började peppen inför Arvika07. Ett Arvika07 som blev sommarens finaste festival. Ju mer jag tänker på det desto konstigare blir det. Nu slutar jag att tänka på det och ler åt att morgondagen kommer bli fin. Nästan lika fin som första dagen på Arvika07.

Förövrigt saknar jag Janna jättemycket. Och mig & Anna. Oss. Idag stod det om vår ö i Aftonbladet. Det var tydligen en partyö. Det spelar ingen roll alls. För vi ska gå, längs strandpromenaden in till hamnen och äta middagar och prata om livet i allmänhet. Det ska jag & Anna göra. Om mindre än två månader.

Godnatt.