I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Alltså, igår var jag alltså i Malmö och träffade Emmy. Allt gick så fort så jag förstod knappt att jag var påväg dit för att träffa henne förrän jag såg henne på andra sidan gatan. Då hade vi inte setts på över 100 dagar. Hon hade ny hårfärg och nya kläder. Men annars var hon mest som vanligt. :) Vi hälsade på Henke, fikade, hälsade på Anna, åt mat och mötte tillslut upp Tilly Borg med bihang. Då hade jag för länge sen missat mitt sista tåg. Fast det löste sig fint och vid tio följde hon mig till bussen, som aldrig gick, och jag fick mig en power walk till Malmö C. Självklart innehöll följandet till bussen den obligatoriska hissturen. Hissar kan vara grejen med stort g!

Dessutom bjöd ju kvinnan upp mig till staden jag inte vågat besöka på hur länge som helst. Det känns fint att vara välkommen igen! Väldigt fint om jag tänker efter. Det är snart ett år sen jag sov på den där madrassen på golvet för första gången. Tiden går så satans fort...

Idag har jag varit väldigt väldigt seg på jobbet. Är nog väldigt glad att jag inte stannade kvar och tog fem-tåget imorse. Åtminstone om man ser ur sömnsynpunkt. Imorron är det fredag och det kan vara det skönaste på länge. Jag ska inte göra nånting på hela helgen! Och imorron kväll blir jag nog helt ensam. Jag kommer ångra mig så sjukt då men nu känns det underbart. Nu borde jag verkligen åka och träna. Efter min fina power nap och allt.