I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Allting är så konstigt. Jag hinner inte med. När slutade julen vara sådär lång. När slutade den vara en sån tid då det enda man gör är äta, läsa och lägga pussel? Jag har knappt ätit nån julmat/julgodis, inte läst en enda bok och definitivt inte lagt ett enda pussel. Fyfan. Inte okej. Allt är mest en sörja av jobb. Helt enkelt. Och jag ser ingen utväg än.

Juldagen var fin. Jag begav mig till Malmö och blev fruktasvärt full (jag förstår verkligen inte varför. kan har nåt med drickandet hemma och ölen med skyi på tåget att göra kanske). Kommer egentligen inte ihåg nånting mer än att Anna tar min hand, vi pratar seriöst och jag gråter mer än jag gjort på hur länge som helst. Så länge hon pratade grät jag.

Nu ska jag bege mig till Halland. Imorron när jag kommer hem ska jag förhoppningsvis öppna kartonger med icke ihopsatta julklappar.