I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Sparkilespark i min mage. Nu lät det iofs positivt och det är det verkligen inte. Just nu önskar jag bara att någon tog med mig på en fika och bara pratade pratade pratade med mig. Så att jag bara får gå igenom allting en sista gång + lite till. Jag skulle sjunga så fint för den där någon; vi kom varandra närmre du & jag i vår och jag är tacksam för att du orkade lyssna! Exakt så fint skulle jag sjunga.
Jag har en annan önskan också. Men den vågar jag inte säga högt. Inte när allt är som det är och inte när du egentligen har all rätt samt förtjänar det. Åh, jag önskar att du inte åker. (nu sa jag visst det högt ändå..)

Nu tänker jag koka mig lite te och bädda ner mig. Jag har trots allt varit duktig idag fast mitt dåliga samvete bara äter upp mig. Men jag gillar inte alls när "Columbus" kommer sådär utan att man själv valt det. På onsdag är det tre månader sen jag låg & grät i min säng och sa att den alltid skulle påminna om dig.