längs med gröna linjen

Nu blev jag bjuden på knytkalas imorron. Och jag känner mig inte alls pepp. Det är en konstig känsla när traditioner bryts, speciellt valborgstraditioner som våra. Egentligen är nog allt bara så himla knäppt och ikväll tänker jag alldeles för mycket för mitt eget bästa.
Och somligas förhållanden förändras väldigt fort må jag säga. Äh, det är väl bara jag som är ovanligt seg som vanligt. En aning illa att det känns lite jobbigt bara.

Jag är inte arg eller bitter längre. Bara så otroligt ensam. Och du skulle bara veta hur mycket jag menar det denna gången.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback