I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Seriöst, jag vet att detta låter konstigt och man tänker "jahaja visst" men jag har aldrig saknat dig som nu. Denna saknaden är helt annorlunda på nåt sätt. Jag vill bara springa, slå, skrika och gråta. Jag vill bara vara med dig. Här, där eller nån annanstans. Bara jag får vara med dig, nu, sen, alltid.

Jag är otroligt rastlös. Har dessutom kommit in i en känsla som gör att jag inte känner för att ta mig nånstans. Vill bara ligga hemma. Men herregud, jag hör ju hur det låter. Jag vill väl inte vara en sån person. Jag vill njuta av hösten och livet. Och jag ska. Jag hade ju tom bestämt att måndagen skulle bli en sån här dag. Vila efter praktiik och inför en fullbokad vecka. För det var ju det den var. Idag då? Imorron till eftermiddagen? Åh, jag har tråkigt.

Godnatt