I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Joho, för att nu är det bara imorron kvar. Ingen är hemma i mitt hus. Det känns konstigt och jag tycker inte om att vara ensam längre. Jag som alltid har njutit av ensamhet. Inte längre dock. Ytterst suspekt. En annan lite suspekt sak är att jag har träffat Sofia två dagar i rad. Igår satt hon bara där på bussen när jag skulle hem och sova och idag stod hon bara där, helt framför mig när  jag var påväg till bussen hem.

Jag har bränt mig på handleden och Emmy lät inte övertygande nånstans när hon sa att hon tyckte synd om mig. Man blir så ledsen. Och jag kommer att ha, nej jag vet inte, men typ ännu svårare att lita på folk i framtiden. Yes. Kan inte bli bättre.

Jag är trött, borde ta en dusch och sen sova några timmar. En annan suspekt sak är att jag inte har ätit nåt på hela dagen förutom frukost och jag är inte ens hungrig. Min magsäck är minimal men jag orkar inte bry mig, inte än. Imorron kommer jag åtminstone att tvinga i mig maten på jobbet. Hoppas dom gör nåt fint till mig. Eller det hoppas jag inte alls eftersom jag inte kommer kunna äta upp det. Äh, det blir spännande.

Och såhär kära vänner: mina sommarplaner, eller sommarplan kanske, är, eller jag vet inte ens om den är, iaf ett litet sött jobb i Spanien. Spännande. Imorron ska jag prata allvar med snubben!