bajs
Seriöst, jag trodde att det var påväg att gå över, jag trodde det. Men nu är det minst lika illa som igår. Gör ont även om jag bara sitter helt still och kollar rakt fram. JAG VILL INTE! Har dock kommit fram till, med hjälp av mamma, att det nog är en infektion i ögonmusklerna. Yeees, älska att det gör ont att titta. Underbart.
Jag har drömt massa konstiga drömmar senaste nätterna, först festivaldrömmen med otrohet sen våldtäktsman och bli jagad och sånt (och vaknade av att Emmy ringde och jag fattade ingenting) och inatt drömde jag om kentkonsert som jag skulle se med Mandy som jag tappade bort. Sen var jag i skolan och visste inte när konserten började och sprang iväg från en naturlektion och sa att man måste prioritera. Vid skogen i Förslöv hade dom byggt upp värsta slottet och först fick jag fråga nån gubbe om var scenen låg och sen mötte jag Jocke på en stig :* Han berättade vart jag skulle gå och sånt. Konserten var dock den sämsta nånsin. Hahaha. Det har helt enkelt varit för mycket kent överallt på sistone (lögnlögnlögnlögn, älskar faktiskt det)
Jag saknar Anna massor och längtar obeskrivligt tills fredag. Dumt med förväntningar, jag vet. Men jag vet också att det oftast brukar bli mycket bättre än man tror med Anna. Min Anna. Åh, jag insåg verkligen i det förra inlägget att kent & tårtan var grejen som gjorde det, grejen som gjorde att vi blev så bra vänner. Och snart är det treårsfirande. Konstigt.
Och fan vad ont det gööör. ÅH.
Vill verkligen att Emmy ska vara här, som förra veckan, och ta tand om mig!
Jag har drömt massa konstiga drömmar senaste nätterna, först festivaldrömmen med otrohet sen våldtäktsman och bli jagad och sånt (och vaknade av att Emmy ringde och jag fattade ingenting) och inatt drömde jag om kentkonsert som jag skulle se med Mandy som jag tappade bort. Sen var jag i skolan och visste inte när konserten började och sprang iväg från en naturlektion och sa att man måste prioritera. Vid skogen i Förslöv hade dom byggt upp värsta slottet och först fick jag fråga nån gubbe om var scenen låg och sen mötte jag Jocke på en stig :* Han berättade vart jag skulle gå och sånt. Konserten var dock den sämsta nånsin. Hahaha. Det har helt enkelt varit för mycket kent överallt på sistone (lögnlögnlögnlögn, älskar faktiskt det)
Jag saknar Anna massor och längtar obeskrivligt tills fredag. Dumt med förväntningar, jag vet. Men jag vet också att det oftast brukar bli mycket bättre än man tror med Anna. Min Anna. Åh, jag insåg verkligen i det förra inlägget att kent & tårtan var grejen som gjorde det, grejen som gjorde att vi blev så bra vänner. Och snart är det treårsfirande. Konstigt.
Och fan vad ont det gööör. ÅH.
Vill verkligen att Emmy ska vara här, som förra veckan, och ta tand om mig!
Kommentarer
Trackback