I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Jo men självklart börjar det regna så fort jag kommer utanför dörren, allt annat vore ju ologiskt. Men hur som helst tycker jag om oseriösa eftermiddagar/kvällar i Båstad. Ellen hatar det däremot. <3
Idag matteprov, säger bara en sak: hmmmm. Äh, antagligen vg men sista + den med kolorna var knäppa. Men det gör inget för jag och Henke hade värsta bra systemet med delad miniräknare och linjal, eller inte.

Men oj vad händelselöst mitt liv har blivit märker jag. Och imorron kan dö. Jag varken orkar eller vill leka i skolan hela kvällen. Och verkligen inte prata engelska med Saraís gäster. Åh, spännnade. Tänk vad fint det hade varit att sluta halv elva, åka hem lite och sen åka till Malmö och spela fotboll med Kristian. Pierre & Henke tyckte att det var en giltig ursäkt, eller iaf Henke.

Och verkligen att jag inte känner nånting längre, ingenting. Ingenting, jag kan inte känna någonting. Läskigt, för jag vill känna. Som då, som förr, som innan. Bli sådär äckligt lugn och glad och varm. Fint. Äh, jag får väl utforska det där. Eller inte, detta är egentligen det bästa som kunde hända. Det är det faktiskt även om det känns som en stor jävla saknad i mig. Jag blir ju inte klok på känslorna nångång och äh.