När du inte ser
Jag antar att det går i vågor. Som allt annat. Eller vad snackar jag om? Jag är för trött för detta, trött i huvudet. Och jag är väldigt tveksam på om mina blommor trivs i kylan. Antagligen inte. Men idag hörde jag Kristian på radion. Han ska bli bäst på att sy och odlar hemma i Göteborg. Kristian min kära, precis så ska jag också leva mitt liv för jag är så äckligt trött på allt som hör ihop lite nånstans med Svensson-liv, trött på alla måsten, trött på vardagsliv. Så nu ska jag låtsas som om det går att leva i en drömvärld sju dagar i veckan. I min egen bubbla med min egen vardag, egna regler och allt sånt.
Och WOOOH, nu kommer Patrik här på p3 svea. :D Fint.
Äh, imorron är det skola. Sista dagen. Man kanske ska ångra allt man sagt och inte alls känna att man måste gå på avslutningen för känslan och så. Det måste ju vara förknippat med tråkliv egentligen. Nej nu tror jag att jag ska avsluta den här diskussionen med mig själv innan det har gått för långt över styr.