I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

MEN JAG DÖR, SERIÖST! JAG STÅR INTE UT!
Typ, världens händelselösaste dag. Och jag fick tom sluta två timmar tidigare. Men så kommer man hem till detta sjuka hus. Åh, nej jag vet inte men inte fan går det att vara glad i detta hus iaf.
Kan inte alla vara sura och skrika hela jävla tiden istället? Och jag vet att jag är likadan, sorgligt men hur kan man bli annat?
SKJUT MIG!