YOU & I, WE'RE GONNA LIVE FOREVER
Så samlades allt på en fin lite hög. En hög som jag måste ta tag i, gräva i och förhoppningsvis kunna gräva ner någon annanstans. Serri, jag vet verkligen inte. 2007, mitt år? Och jag lyssnar fortfarande om och om och om och om och om igen på samma dumma, fina, underbara, bäst i världen låt. Suck.
Gårdagen iaf. Pierres fråga imorse gjorde mig lite rädd "hade vi kul igår då?" Men där behöver jag inte vara rädd. Vi hade kul. Med "gissa hur gammal jag är" och supermario. Det känns inte bra. Jag känner mig bara äcklig. Precis samma känsla som härom fredagen. Skit samma, jag skulle hållt mig till det. Men nej, jag ångrar inget. (nu lät det ju verkligen som om jag inte ångrade det som hände igår och så men det gör jag nog. Och jag är så jävla bra på att ge ut mitt nummer till fel personer.) Nu fattade ni ingenting. Synd, men det hör verkligen ihop, ha kul och känna sig äcklig. Pizzan som Sofie köpte vid två räddade nog lite mitt liv fast jag försökte dra ut henne därifrån och leta upp nåt man kunde dricka istället. Men kvällens finaste stund var helt klart när vi låg på Falkenbergs gator, märkte hur jävla ljust det var och pratade fina hemligheter. Som kanske inte var hemlighet egentligen men jag tar det som det och ja. Och nu har jag ju inte ens nämt fåglarna som attackerade oss i parken efter att Pierre nästan kissat på deras unge.
Nej jag tänker glömma allt som inte känns bra i en liten stund, sisådär en vecka, en och en halv kanske, tills efter hultan. Hultsfred är nog vad jag behöver nu. Med massa siestakänsla. Och med Annika. Jag ska verkligen, VERKLIGEN, vara väldigt närvarande på den konserten! Jag älskar henne.
Nu började jag tänka på förra årets avslutning och seriöst, det har verkligen hänt sjukt mycket på ett år. Jag kan knappt tro det själv. Det känns nästan som om det skulle behövas en liten års-sammanfattning nu men så kul ska vi inte ha. Men för att jag inte ska glömma kan jag ju påminna mig själv om att jag har hunnit med att göra mitt livs största misstag. Hahaha, jag skrattar nästan åt det nu.
(jag kan inte vänta tills på måndag)
Gårdagen iaf. Pierres fråga imorse gjorde mig lite rädd "hade vi kul igår då?" Men där behöver jag inte vara rädd. Vi hade kul. Med "gissa hur gammal jag är" och supermario. Det känns inte bra. Jag känner mig bara äcklig. Precis samma känsla som härom fredagen. Skit samma, jag skulle hållt mig till det. Men nej, jag ångrar inget. (nu lät det ju verkligen som om jag inte ångrade det som hände igår och så men det gör jag nog. Och jag är så jävla bra på att ge ut mitt nummer till fel personer.) Nu fattade ni ingenting. Synd, men det hör verkligen ihop, ha kul och känna sig äcklig. Pizzan som Sofie köpte vid två räddade nog lite mitt liv fast jag försökte dra ut henne därifrån och leta upp nåt man kunde dricka istället. Men kvällens finaste stund var helt klart när vi låg på Falkenbergs gator, märkte hur jävla ljust det var och pratade fina hemligheter. Som kanske inte var hemlighet egentligen men jag tar det som det och ja. Och nu har jag ju inte ens nämt fåglarna som attackerade oss i parken efter att Pierre nästan kissat på deras unge.
Nej jag tänker glömma allt som inte känns bra i en liten stund, sisådär en vecka, en och en halv kanske, tills efter hultan. Hultsfred är nog vad jag behöver nu. Med massa siestakänsla. Och med Annika. Jag ska verkligen, VERKLIGEN, vara väldigt närvarande på den konserten! Jag älskar henne.
Nu började jag tänka på förra årets avslutning och seriöst, det har verkligen hänt sjukt mycket på ett år. Jag kan knappt tro det själv. Det känns nästan som om det skulle behövas en liten års-sammanfattning nu men så kul ska vi inte ha. Men för att jag inte ska glömma kan jag ju påminna mig själv om att jag har hunnit med att göra mitt livs största misstag. Hahaha, jag skrattar nästan åt det nu.
(jag kan inte vänta tills på måndag)
Kommentarer
Trackback