I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Okej, minsta lilla sak till och jag börjar antagligen gråta.
Idag Malmö med skola och trist föreläsning men okej mat. Sen tänkte jag stanna och sånt men var verkligen sjukt trött så sov fint i bussen hem istället. Sen fika med Lovisa & Ellen. Och nu är Lovisa sur/ledsen på mig utan att jag har en aning om varför.
Det är jävligt skönt att det bara är jag hemma iaf. Vilket iofs betyder att jag måste fixa mat själv. Mat är överskattat!

Imorron är det verkligen avslutning och det, allt, känns så sjukt, sjukt konstigt. Och det tycker alla. Hur dom nu kan känna samma som mig. Det verkar bara osannolikt!