I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

APU:n ger mig just nu panik panik panik. Men stockholm blir bäst, måste bara övertala Aggi och framför allt mig själv först. OCH, hitta ett bra stället att vara på, men det orkar jag inte nu. Antagligen inte imorron heller, då jag för övrigt vill göra nåt kul. Kul = (i detta fallet) titta på grammisgala och ha myskväll med vem som.

Att titta på mobilfilmer är ju bara så bra, om man bortser från att jag saknar allt extremt då. "22:33, 23:33" "ska jag sova i Förslöv? ja, du ska få sova i Förslöv" "Hola, me llamo Frank" "Vi ska vara med i musikvideo, inte för mobbning men för BoIS. Jag vet inte vad som är viktigast" "Sofia, vad tycker du om Fredrik? Nej, jag vill inte åka från Malmö till Lund" "Man ser honom där borta. Han är vacker" "Ska du känna? Ähh, Sanne" "jag kan inte se den, jag kan känna den i min näsa" "Men vem vill du egentligen se?" "Men det finns ingen pizza till dom kvar" "alla flickor utom jaaag. Det du"

Dessutom har jag ändrat mig. Jag låter det hellre rinna ut i sanden än förstör det. För gud, jag hade ju förstört för mig, dig & henne. Säkert massa andra också.

 

Egentligen är det nog lika bra att erkänna att fredagen mellan halv ett och två nåt var det finaste på länge. Eller gud, jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Iofs har jag aldrig vetat nåt men åtminstone känt mig säker. Det gör jag inte längre. Dessutom har jag nog inbillat mig massa massa massa saker. Vad sad detta blev men ÅHHHHHHHHHH. Seriöst.

På lördag är det ett år sen Kristian för första gången, få gitarrsträng, bli allmänt kär i människan. Ett år sen Johnossi & Jesper. Ett år sen min fötter höll på att ramla av för dom var så frusna. Lördag blir en fin dag. Lördag blir en fin dag. LÖRDAG BLIR EN FIN DAG! Okejdå, lördag blir en fin kväll/natt.